51

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Johan Dahlberg skrev:

Hej Per!
Efter att ha tagit del av dagens arbete började jag fundera lite på bottens tjocklek. Jag vet att du och jag tidigare har diskuterat frågan i din verkstad. Jag har blandat ihop detaljerna och har därför inte våran diskussion helt klart för mig. Kan du i korthet redogöra hur bottens tjocklek påverkar gitarren.

God fortsättning.

God fortsättning själv Johan!
Jag återkommer till din fråga senare och lite mer konkret än mitt svar till Janne, men just nu ska det hyvlas istället för debatteras!

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

52

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Det är inte så många moment som återstår att göra på gitarren men de är desto viktigare, i synnerhet för spelbarheten på instrumentet. Det är nu som stränghöjden över greppbrädan ska justeras in. Jag lägger två bandattrapper på plats på 1:a och 12:e band. På stallet har jag lagt en liten ”måttkloss” (3.0 mm) som simulerar stallbenet. Med två linjaler mäter jag avståndet mellan linjalen (dvs den simulerade strängen) och bandet vid 12:e band.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n1.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n2.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n3.jpg

Med hjälp av en liten hyvel och slipkloss riktar jag upp greppbrädan så att den är absolut plan och ger rätt stränghöjd. Eftersom jag var noggrann redan vid utformningen av greppbrädans tjocklek innan limningen är det endast en mycket liten justering som behöver göras nu.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n4.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n5.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n6.jpg

Nu finputsas greppbrädan och justeras ytterligare så att en liten konkav relief bildas vid 2:a till 7:e band. Detta behövs för att motverka att halsen böjs bakåt av kraften som uppstår då jag knackar i banden. När gitarren sedan besträngas kommer halsen att böjas framåt något så att rätt framåtböj bildas.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n7.jpg

Hörnet på bandskårorna fasas något med en trekantfil för att underlätta islagningen av banden men också motverka att trät flisar sig då man lyfter ur banden vid en ombandning.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n8.jpg

Jag tvättar av bandvajern med bensin för att avlägsna eventuell olja och fett. Efter att jag knackat i banden i greppbrädan kommer jag att ”hälla i” lim i skårorna för att fylla eventuella hålrum i skåran och säkra bandstaven.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n9.jpg

Här är en liten praktisk pryl som jag hittat på för att underlätta uppklippningen av bandvajern i lagom långa bitar.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n10.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n11.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n12.jpg

Bandstavarna knackas försiktigt men bestämt i greppbrädan.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n13.jpg

De små hullingarna på tången på bandstaven håller fast den nere i skåran.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n14.jpg

För att underlätta iknackandet av bandstavarna på den bit av greppbrädan som hänger ut över locket tar jag hjälp av en tung gjutjärnsvikt som ger stöd av locket underifrån.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n15.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n16.jpg

Efter att bandstavarna klippts av jäms med greppbrädan filas de i kortändarna och fasas av.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n17.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n18.jpg

Greppbrädan snyggas till mot ljudhålet.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n19.jpg

Nu är det dags för att snida halsen. Jag börjar med att skära till hälen så att den ansluter till greppbrädans bredd.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n20.jpg

Sedan skär jag huvudets anslutning till greppbrädan.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n21.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n22.jpg

Med en dragkniv skär jag bort överskottsmaterialet på halsens bredd.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n23.jpg

Med hjälp av rasp och spånhyvel rundar jag halsens baksida.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n24.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n25.jpg

Ett långt slippapper jämnar till halsens rundning.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n26.jpg

Smådetaljer finjusteras med fil och slippapper.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n27.jpg

Så var det klart! Stallet håller på att lackeras och kanske kan det bli klart att limmas imorgon. Annars får stallimningen skjutas upp tills i övermorgon. Det infinner sig alltid en iver att slutföra och kunna få strängar på gitarren när man kommit såhär långt, men som alltid gör man bäst i att skynda långsamt. Jag vill hinna få tillfälle att knacka och lyssna på gitarren i lugn och ro innan jag limmar på stallet så att jag kan göra eventuella justeringar av locktjockleken.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/n28.jpg

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

53

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Hej Per!
Måste erkänna att det gick en djup rysning i mig när du skriver "Så var det klart!". Jag ser fram emot ett besök hos dig för en provspelning i vår när allt är klart.
Nu till min fråga som jag skulle ha ställt lite tidigare. Jag har alltid varit enormt känslig för gitarrer som enligt mig tyvärr sällan stämmer i banden. Det är ett problem som ofta dyker upp ibland även på många dyrare gitarrer. Ibland kan det bero på dålig strängkvalité som byggare och gitarrister får brottas mot. Men genom åren är det sällan jag stöt på problemen på dina byggen. Jag vet att du är mycket noggrann och aldrig hastar iväg. Det finns en del olika uppfattningar om hur bandstavarna ska placeras. Men frågan som följer är. Vad har du för hemligheten?

Inspirerar mig just nu:
Moraíto Chico

Jag är medlem i SGLS (www.sgls.nu)

54 (edited by Per Hallgren 2007-12-30 09:01:06)

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

I detta fall har jag inte en endaste hemlighet. smile Jag tror att den största skulden ska läggas på strängarna nuförtiden när en gitarr inte stämmer. Moderna gitarrbyggare jobbar efter samma princip. De skaffar en mall som en CNC-datorstyrd fräs har tillverkat, givetvis efter den matematiska formel  som anger korrekt bandplacering (utan att använda närmevärden som den traditionella "18-regeln"). Denna mall är det som märker ut bandplaceringen OCH STYR SÅGEN oavsett om man sågar skårorna för hand eller med maskin. Det finns sådana mallar att köpa på flera ställen på den öppna marknaden men det skulle inte heller vara något problem att gå till en mekanisk verkstad och få en tillverkad.

Men det skulle inte förvåna mig om det fortfarande finns gitarrbyggare som har varit i branschen så länge (och kanske övertagit verksamheten efter sin far) att deras mallar är handgjorda och kanske också med den kompromissande bandplaceringsformeln "18-regeln" som grund. Dessa mallar med sina felaktiga värden används som en linjal för att märka ut var banden ska sågas. Det blir alltså flera led av grova kompromisser. Följdaktligen blir banden felpacerade.

Nu för tiden är det inne med olika kompensationsmetoder. Buzz Feiten kanske många har hört talas om, just nu finns det ett gäng i Stockholm som kallar sig "True Temperament", men det finns ett antal andra metoder också. I teorin har de alla en eller flera poänger men min erfarenhet (efter att ha provat Greg Byers komplicerade matematiska system för ca 10 år sedan) är att nylonsträngar är så ojämna i kvaliteten och olika i egenskaperna att en vanlig generell sadelkompensation (sadeln flyttas fram 0.3 mm, lika för alla strängar, finns på alla mina gitarrer) och en vanlig stallbenskompensation (där oktaven ska vara ren) räcker bra för de flesta. Ska man gå djupare in i kompensationsdjungeln av metoder kommer man att finna att man tvingas låsa sig till en och samma sträng, men även att gitarren lik förbannat då och då inte kommer att stämma på grund av avvikelser i strängarna.

Det är möjligt att "True Temperament" verkligen har en poäng på elgitarrer och stålsträngat. Det vet jag inget om, men jag ställer mig ganska skeptisk till att de har något att tillföra den nylonsträngade gitarren. Än, ska jag väl tillägga, för strängtillverkarna kanske kan förbättra sina produkter i framtiden så att en nogrannare kompensation blir realistisk.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

55 (edited by Per Hallgren 2007-12-30 16:36:39)

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

I sekler har instrumentbyggaren knackat och lyssnat på sina instrument under byggandets gång. Genom att knacka har de aktiverat olika resonanser och genom att lyssna på tonhöjd och styrka på dessa har de fått information om akustiska egenskaper hos instrumentet. Vilka slutsatser de sedan dragit beror givetvis på det individuella fallet och varje instrumentbyggare har sina egna teorier om hur och varför man ska göra på ett visst sätt. Allt detta knackande har skapat myter om instrumentbyggaren som en lyssnande och känslig person, och visst, vi är sååå känsliga smile

För att vara lite pedagogisk har jag försökt återuppväcka min gamla tongenerator från den elektroniska döden. Den har legat oanvänd i många år och är oxiderad i reglagen. Med hjälp av en massa elektronikspray har jag fått (lite) ljud från den och nödtorftigt kunnat ta fram några av de viktigaste resonanserna på gitarren för att åskådliggöra hur de ser ut. Såhär går det till. En tongenerator ger en sinuston till en förstärkare som skickar vidare signalen till en liten handhållen högtalare. Högtalaren får locket (eller bottnen) att vibrera. När sinustonen har en frekvens som överenstämmer med en resonans vibrerar locket med stor rörelse. Om man lägger t.ex sågspån, teblad eller liknande på locket, gör vibrationerna att spånet lägger sig i vibrationsnoderna, dvs. där just den aktuella resonansen inte vibrerar. På detta sätt kan man söka sig fram genom frekvenserna tills man hittat ett antal resonanser och fått en visuell bild av hur gitarren vibrerar. Jag har fotograferat åtta olika resonanser, men innan jag visar dem ska vi ta en kort teoretisk bakgrund. Häng på, det är inte så svårt att förstå i princip!…

En sträng som vibrerar har en grundfrekvens, en grundton, och ett antal övertoner. Om vi för enkelhetens skull tar 5:e sträng som exempel. Lös sträng vibrerar med A 110 Hz som grundton. Övertonerna kommer i en talserie. Första övertonen har dubbla frekvensen, dvs 110 x 2 = 220 Hz, dvs a. Denna överton har två svängningsbukar och en nod vid 12:e band. (Tar man en flagolett vid 12:e band aktiveras denna överton.) Andra övertonen har frekvensen 110 x 3 = 330 Hz, dvs e. Den har tre svängningsbukar och två noder. Fjärde övertonen 110 x 4 = 440 Hz, dvs a. Fyra svängningsbukar och tre noder, och så vidare.

En sträng är endimensionell. Den sträcker sig i en riktning (om vi försummar dess tjocklek), den har en längd. Ett lock är däremot tvådimensionellt. Det har en längd och en bredd. När locket vibrerar uppvisar det exakt samma mönster som strängen. Det har en grundton och ett antal övertoner. Grundtonen i locket beter sig likadant som strängen som har en stor svängningsbuk på mitten mellan fästpunkterna. I strängens fall är det sadel och stall som är fästpunkterna, i lockets fall är det sargen och i viss mån den nedre ljudhålsbalken. Lockets resonans ser ut såhär:

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o2.jpg

Med stallet tejpat på locket har denna resonans frekvensen 182 Hz, mitt emellan F och F# på denna gitarr. Ett annat ribbsystem, andra dimensioner på locket och ribbningen, annat stall etc ändrar givetvis frekvensen.

Strängens övertoner kommer i en talserie, 1,2,3,4 osv. men lockets längd och bredd är oregelbunden så regelbundenheten i talserien blir starkt rubbad. Dessutom är trä styvare i längdriktningen än tvärs vilket ytterligare rubbar talserien. På just denna gitarr (med stallet tejpat dessutom) kommer den första övertonen redan vid 210 Hz, men där är en tydlig nod som delar locket på mitten i två svängningsbukar, precis som på strängen! De två bukarna vibrerar i motfas till varandra.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o3.jpg

Nästa överton, lockets andra, delar det i två svängningsbukar med en nod på mitten men denna gång är delningen i lockets längdriktning. Stallet ligger på nodlinjen, sedan böjer noden (av olika skäl som t.ex ribbornas utformning eller lockets tjocklek) ner mot rumpan på gitarren. Bukarna vibrerar i motfas till varandra. Frekvensen är i detta fall 405 Hz

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o4.jpg

Lockets tredje överton delar återigen locket tvärs. Den har tre bukar. De två yttre är i motfas till den i mitten. 552 Hz

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o5.jpg

Hade inte min tongenerator och förstärkare varit i så bedrövligt skick hade jag kunnat visa ytterligare ett antal övertoner på locket men kraften räcker inte till. Istället går jag över till att visa bottnens två lägsta resonanser. Grundtonen är centrerad till den nedersta tvärbalken. 250 Hz.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o6.jpg

Den första övertonen är centrerad till mittbalken. 290 Hz.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o8.jpg

På en flamencogitarr är bottnen tunn och mycket aktiv. Med bättre apparatur skulle jag kunna visa ytterligare 4-5 stycken. På en gitarr med mycket tjock och styv botten är den mindre aktiv och fungerar mer som enbart reflektor av lockets vibrationer.

Luften inne i lådan har också sina resonanser. Luftvolymen är givetvis tredimensionell och har resonanser i alla tre riktningarna. Luftens grundresonans är en Helmholtsresonans fast med väggarna i ”kärlet” rörliga (locket och bottnen vibrerar ju) vilket sänker Helmholtsresonansen något jämfört med om gitarren varit byggd utan vibrerande membran. Helmholtsresonansen vibrerar som luften i en flaska. Flaskhalsen är ljudhålet. Vibrationerna kan göras synliga i den nedre delen av gitarren och yttrar sig på samma sätt som lockets respektive bottnens grundtoner med en stor svängningsbuk på locket och en på bottnen.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o1.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o7.jpg

Har ni förstått principerna? De olika resonanserna ger ljudet och balansen mellan de olika grundtonerna och övertonerna ger klangkaraktären i instrumentet. Det återstår bara för gitarrbyggaren att bygga instrumentet så att ”rätt” balans uppstår…

Innan stallet limmas bör det få en grundlackering. Det grundas med tunn shellack, porfylls med pimpsten och sprit och poleras sedan med shellack. Innan ni släpper lös en flod av frågor om shellackpolering kan jag berätta att jag återkommer till det momentet när gitarren ska lackeras. Nu gör jag en lätt grundpolering mest för att hindra att jakarandan blöder färg då locket lackeras.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o9.jpg

För att kunna mäta upp stallplaceringen måste sadeln vara på plats. Jag passar in ett benämne i diket mellan greppbrädan och huvudfanéret.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o10.jpg

Jag mäter upp korrekt mensur plus en kompensation på ca 0.8 mm. Töjningskompensationen behövs för att kompensera den sträckning som uppstår då man pressar ner strängen mot greppbrädan. En låg stränghöjd, som på denna flamencogitarr, behöver mindre kompensation än en gitarr med hög stränghöjd.
http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o11.jpg

Jag ser till att stallet placeras med rätt stränglängd och exakt vinkelrätt mot längdaxeln. Med hjälp av trådar dragna genom ytterhålen på stallet centreras det gentemot greppbrädan.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o12.jpg

När stallet ligger korrekt borrar jag genom stallbenskåran ner i locket för två styrstift som kommer att användas under själva limningen.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o13.jpg

Som mothåll för tvingarna tejpar jag fast en välvd limkloss med urtag för ribborna under stallet.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o14.jpg

Limmet är varmt, tvingarna ligger på plats, locket är tejpat och täckt med papper. Allt är förberett för limning.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o15.jpg

Jag förvärmer locket och stallet och stryker sedan flödigt med lim. Fem tvingar pressar ut överskottet av lim.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o17.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o16.jpg

Med hjälp av en trästicka drar jag bort det halfstelnade hudlimmet efter någon minut. Limmet släpper helt från tejpen och det lackerade stallet.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o18.jpg


När tejpen är avlägsnad finns inga limrester kvar, utan någon som helst tvättning med vatten. Hudlim fungerar suveränt vid stallimning.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/o19.jpg

Stallet är limmat. Nu får det torka i ett dygn innan besträngningen. Otåligheten och spänningen ökar…

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

56

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Hej Per!
Kan det bli mer spännande? Jag återvänder till min tidigare frågan angående bottens tjocklek eftersom du berör ämnet igen. Du skriver "På en flamencogitarr är bottnen tunn och mycket aktiv.... På en gitarr med mycket tjock och styv botten är den mindre aktiv och fungerar mer som enbart reflektor av lockets vibrationer."
Hur påverkar detta gittarens karaktär?

Inspirerar mig just nu:
Moraíto Chico

Jag är medlem i SGLS (www.sgls.nu)

57

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Så är det då äntligen dags att bestränga gitarren. Jag passar in ett ben i stallet och mäter fram den höjd det ska ha. Detta är bara en första grovinställning av stränghöjden. Det är omöjligt att på förhand göra en exakt inställning. Halsen kröker sig något och instrumentet reser sig. Dessutom är varje gitarr individuell i hur den vibrerar och återkopplar till strängarna.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p1.jpg

Jag knyter de två yttersta strängarna och placerar dem i rätt läge på sadeln och märker ut med en penna.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p2.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p3.jpg

Sedan filar jag grunda skåror vid markeringarna.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p4.jpg

Jag har en mall med olika strängavstånd. Från mallen ritar jag in de fyra mittersta strängarna så att de passar till avståndet mellan de två yttre. Sedan filar jag skåror för dem.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p5.jpg

Med strängarna halvspända på plats mäter jag avståndet mellan strängarna. Det ska vara lika, oavsett strängarnas tjocklek.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p6.jpg

Eventuella justeringar i sidled görs medan jag långsamt sänker skårorna i sadeln så att stränghöjden blir rätt. De sista justeringarna görs med full strängspänning.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p7.jpg

Nu är det spännande! Hur ska det låta?

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p8.jpg

Skit! En nybesträngad gitarr låter alltid S-K-I-T! Det tar en stund innan de olika delarna i gitarren, locket, halsen, strängarna och allt annat har sträckts och töjts. Efter en timme kan man börja skönja karaktären i den nyfödda…

Jag ägnar en stund åt att trimma in sadeln så att den följer linjerna i greppbrädan och huvudet. Det är enklast, om än riskabelt, att göra det med sadeln på plats. Det gäller bara att inte skada gitarren under tiden…

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p9.jpg

Jag byter ut de gamla slitna strängarna som jag har använt för att grov-justera in gitarren mot nya. Efter en stund låter det faktiskt riktigt bra! Kvällen kommer inte att vara förstörd utan år 2007 kan sluta i optimismens tecken!

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/p10.jpg

Nu kommer gitarren att få vara besträngad under en tid. Den kommer att få tid att resa sig och bli stabil så att jag kan finjustera stränghöjden. Halsen kommer få tid att visa hur mycket den vill kröka sig så att jag kan finjustera banden och fila dem. Lock och botten kommer att få tid att töja sig, gitarren kommer att bli spelad så att jag kan upptäcka om det finns något skevt akustiskt sett som behöver åtgärdas. Det är mycket att ta ställning till. Inte bara hur den låter utan också hur den känns, hur den svarar på anslag, hur attack och sustain är. Allt detta tar tid och kan inte forceras fram. När det är klart kommer jag att finputsa gitarren och franskpolera den med shellack, men till dess är det åtminstone några veckor.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

58

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Johan Dahlberg skrev:

Hej Per!
Kan det bli mer spännande? Jag återvänder till min tidigare frågan angående bottens tjocklek eftersom du berör ämnet igen. Du skriver "På en flamencogitarr är bottnen tunn och mycket aktiv.... På en gitarr med mycket tjock och styv botten är den mindre aktiv och fungerar mer som enbart reflektor av lockets vibrationer."
Hur påverkar detta gittarens karaktär?

Tja, en aktiv botten ger kanske en mer sammansatt klang. Det är ju fler tydliga resonanser. Å andra sidan misstänker jag att en tjock och styv botten riktar och projicerar ljudet mer framåt. En tunn och aktiv botten känner man vibrera i magen när man spelar och klangen är mer rundstrålande.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

59

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Du skrev att vi inte skulle vara blyga att skriva, så några tankar bara:
Vad du har visat, o viss mån visste förrut, handlar det om erfarenhet, ett genuint hantverk, som man förvärvar efter en massa år. Köper det. Men denna förtegenhet köper jag inte. Alla ni gittarbyggare måste ha en väldig kunskapsreservoar som ni måste delge varandra. Gör ni det? Har ni nåt forum för det? Delger ni oss konsumenter om vad ni lurat ut?

Så min fråga blir än en gång. Om g# på 6:e strängen är alldeles död. Vad gör du då?

Så min insikt har blivit, att det är bara är trams att köpa en Fleta för 200K, det finns säkert lika bra gitarrer att köpa för en betydligt billigare penning.

Göran

60

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

goph skrev:

Men denna förtegenhet köper jag inte.

Vilken förtegenhet syftar du på? Jag tycker att jag varit ganska öppen med ganska mycket.

goph skrev:

Alla ni gittarbyggare måste ha en väldig kunskapsreservoar som ni måste delge varandra. Gör ni det? Har ni nåt forum för det?

Min erfarenhet av stämningen mellan gitarrbyggare i Sverige är att den är mycket god och kamratlig och bygger på ömsesidig respekt, men sådan respekt anser jag också innebär att man inte rotar i varandras innersta  alltför mycket. Det är skillnad på konkreta saker som i princip är "var mans egendom" i branschen och lite mer personliga insikter som är "ens inre byggarsjäl". Vad som är min "byggarsjäl", det som eventuellt gör att mina instrument utmärker sig, tänker jag inte redovisa offentligt på något forum och är också tämligen restriktiv med vem jag pratar om sådant med. Det är väl inget konstigt med det utan är precis samma sak som i alla andra branscher med hög konkurrens.

goph skrev:

Delger ni oss konsumenter om vad ni lurat ut?

Jag tycker att jag delger er"konsumenter" väldigt mycket. Jag skriver regelbundet här på forumet och lägger mer tid på att besvara privata mail än vad min familj skulle vilja...Men det finns olika typer av kunskaper. Jag behöver inte kunna byta vevaxel på min bil för att kunna köra den. Det får min verkstad ta hand om om det skulle bli aktuellt. Men att ha vett på att hålla koll på oljenivån i motorn är nödvändig kunskap för mig som bilägare...

Internet har inneburit en revolution för kunskapsspridningen i yrket. Det finns några forum för instrumentbyggare som visserligen mest besöks av amatörer på olika nivåer, men också ett och annat proffs, och som ändå har fantastiskt mycket att erbjuda den som vill lära sig att bygga. 

goph skrev:

Så min fråga blir än en gång. Om g# på 6:e strängen är alldeles död. Vad gör du då?

Svaret på din konkreta fråga om G# på 6:e sträng finns redan redovisat i det jag har skrivit. smile Men det finns ett antal möjliga orsaker och det kan vara mycket komplicerade samband som orsakar problemet. Att lägga ut texten i detalj här skulle ta för mycket tid och det är inte säkert att budskapet skulle gå fram ändå.

goph skrev:

Så min insikt har blivit, att det är bara är trams att köpa en Fleta för 200K, det finns säkert lika bra gitarrer att köpa för en betydligt billigare penning

Jag vet inte om jag tycker att det är trams att köpa en Fleta för 200.000. Det handlar väl bara om "tillgång och efterfrågan", de vanliga marknadsmekanismerna, men jag håller definitivt med dig om att det går att hitta lika bra gitarrer för mindre pengar.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

61

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Min poäng avseende mitt Fleta-påpekande var, att det finns en aura av mystiscism som omger en del instrumentmakare, upphöjda till några slags halvgudar, som besitter sanningar som andra dödliga inte besitter. T ex Stradivarius, Hauser, Torres med flera. Du har avdramatiserat hela byggandet, vilket är väldigt bra, och tagit ner dessa "giganter" till en rimlig mänsklig nivå.

Detta innebär för mej, att jag inte längre behöver hålla på att sukta efter dessa väldigt dyra instrument. Bra för min ekonomi om inte annat.

Tack Per!

62

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Jo, du har nog rätt i det där med aura av mysticism kring en del instrumentbyggare, och på ett sätt är det bra att genomskåda det. En del av min avsikt med denna bildpresentation var att visa den logiska följden i bygget och att själva snickrandet faktiskt inte är sånt trolleri som det kan verka. Men å andra sidan är det fruktansvärt svårt att bygga riktigt bra instrument. Precis som att det är väl inte så svårt att göra musik, det är ju bara att hitta på en melodi och sätta tre ackord till, men att göra riktigt bra musik som folk vill lyssna till från generation till generation är inte lika lätt, och är inte sådana musiker, "kompositörer" och "tonsättare" (en tonsättare lärde mig en gång skillnaden på de två sistnämnda...;) ) ofta omgärdade av en speciell "aura" de också?

Anledningen till att det är så svårt att svara på din fråga om det döda G#et är att det är så komplicerade samband som skapar bra eller dålig klang, bra eller dåliga gitarrer. Dessutom är gitarrer verkligen individer. Att kurera ett dött G# på en gitarr kan skilja sig från hur man gör på en annan. Det finns sällan universalrecept som hjälper i alla situationer och för att lära sig att hantera sådana problem måste man aktivt jobba med att lösa dem på många instrument.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

63

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Flamencogitarren har gått in i det skede i byggandet som är svårt att berätta om och nästan omöjligt att själv ha en klar överblick över. Idag går den in på dag 8 efter besträngningen. Eftersom jag har varit dålig på att skriva om denna vecka tror ni kanske att inget har hänt, och det har ni rätt i, men bara vad det gäller att jag inte arbetat konkret med gitarren. Jag har inte filat eller sicklat eller bearbetat den på något sätt, men jag har "umgåtts" med den.

Den hänger där på sin krok, hela tiden nära till hands, och jag tar ner den tre fyra gånger per dag och spelar på den. Långsamt har den vaknat till liv och börjat visa sin personlighet. Vargtoner har kommit och gått, likaså en stumhet som funnits ibland men varit borta dagen därpå. Det hela är alltid mycket förvirrande, frustrerande och förtröstansfullt om vartannat, men detta är en viktig fas i gitarrbyggandet.

Långsamt men säkert kommer den att stabiliseras kring det som är just denna gitarrs egenskaper. När den visar tillräcklig stabilitet kommer jag att bestämma mig för om den är "god nog" eller om jag ska bearbeta locket, tonribborna, bottnen eller något annat för att förändra en karaktär, respons, vargton el.dyl. Än så länge verkar det mycket, mycket lovande och ofta när jag plockar ner gitarren från väggen får jag rysningar av spellust. Jag försöker dock att avhålla mig från att spela för mycket. En flamencogitarr har så låg stränghöjd över locket att risken för repor är stor och det vore ju trist att behöva välja mellan en permanent repa under lacken eller en "karaktärsförändrande skönhetsoperation".

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

64

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Per Hallgren skrev:

Ljudhålsdekorationen eller rosetten har gamla anor eftersom den har en praktisk funktion men som den spanska traditionen har kommit att bli består den av fanér-ringar med ett centralt motiv av mosaik.

Vilken är den praktiska funktionen?

/Tomas

65

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Precis som kantådern på fioler m.fl. stråkinstrument har dubbel funktion av dekoration och (framför allt) att motverka sprickor som lätt kan uppstå då locket eller bottnen tas av har rosetten på en gitarr en sammanhållande funktion där ljudhålets ändträ förstärks av fanérlinjerna.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

66

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Nu är det dags att fortsätta arbetet med flamencogitarren. De senaste dagarna har jag gått och pillat på den med jämna mellanrum och jag tycker att det är en härlig gitarr. Lättspelad, volymstark och med ett rejält flamenco bett men den kan också vara förvånansvärt lyriskt sjungande. En bra gitarr helt enkelt, och det slår mig än en gång hur olyckligt det är med den kategoriska uppdelning som det har kommit att bli mellan den ”klassiska gitarren” och ”flamencogitarren”. Kanske skulle fler hitta fram till just sin gitarr utan en sådan uppdelning.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q1.jpg

Presentationen av dagens arbete kommer bara att innehålla bilder på bandfilningsprocessen. Den som inte är specialintresserad kan hoppa över allt och nöja sig med att konstatera att det ingår en himla massa moment och filar. Jag klandrar er inte…Till den som eventuellt väljer att fortsätta i alla fall kan jag berätta att min metod (som på inget sätt är unik, om än grundlig) innebär att gitarren filas fastspänd i en jig som ger halsen den krökning den har när den är besträngad. Av uppenbara skäl kan man inte fila band med strängarna kvar på gitarren, men när spänningen avlägsnas rätas ju också halsen ut en aning och det blir omöjligt att ge banden rätt inbördes höjd. Eftersom strängen bildar en båge då den vibrerar bör man ge halsen, dvs bandens krön, en viss krökning framåt för att kunna ha så låg stränghöjd som möjligt. Denna jig ger mig möjlighet att med större precision lägga lägsta punkten precis där just respektive instrument behöver det som mest. Olika gitarrer vibrerar olika och följaktligen returnerar de vibrationsenergi tillbaka till strängen på olika sätt.

Med en riktlinjal och ett bladmått kollar jag den krökning som strängarna ger halsen.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q2.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q3.jpg

Sedan spänner jag fast gitarren (nu utan strängar) och tvingar halsen till samma krökning som tidigare.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q4.jpg

Men innan jag ägnar mig åt bandens krön och halsens krökning ger jag banden en finslipning av ändarnas fasning med ett fint självhäftande slippapper på en kloss.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q5.jpg

Med en trekantsfil filar jag en fas på bandens ändar.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q6.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q7.jpg

Sedan filar jag och putsar kanten på greppbrädan mjukt avrundad (utan att överdriva rundningen).

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q8.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q9.jpg

Med en flat fil och slipkloss ger jag bandens översida rätt bågform, en s.k. ”relief”.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q10.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q11.jpg

Nu kommer i rask följd ett antal moment med filar som tillsammans återupprättar bandens rundning. Det finns speciella bandfilar som ska göra detta arbete i ett moment men jag tycker att jag får ett bättre resultat med en serie av olika filar. Nackdelen med bandfilarna är att de har en tendens att fila även det absoluta krönet på banden och det är ju dessa krön som jag bemödat mig om att ge en mycket noggrann definition inbördes. Mina filar arbetar endast från sidan och rör aldrig krönet. Den sista lilla rundningen som jag till sist ger banden får jag till med fint slippapper på en bandfilliknande ”slippappershållare”.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q12.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q13.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q14.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q15.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q16.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q17.jpg

Jag avslutar med ultrafint slippapper, stålull och kromglans på en tygtrasa.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q18.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q19.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q20.jpg

Och här är slutresultatet.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/q21.jpg

Imorgon är det finputsning av gitarren och grundlackering.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

67

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Dags för slutputsningen av flamencogitarren. Detta är ett moment som jag ofta ifrågasätter meningsfullheten med. Det tar mig en halv dag att putsa instrumentet (och ytterligare 20 timmar att polera) men det tar en oförsiktig gitarrist bara några sekunder att ödelägga mitt arbete. Har jag då gjort allt i onödan, frågar jag mig, men måste väl till slut erkänna att jag gör det för min egen skull. Jag vill att gitarren ska bli så bra som möjligt, akustiskt, spelmässigt och utseendemässigt och hur andra väljer att ta vara på detta är inget jag råder över. Gitarren är ett bruksting och skall användas till att göra musik på, inte hållas inom glas och lås. Men att visa instrument på festivaler, kurser, utställningar gör mig fortfarande nervös…

Nåväl, slutklagat för idag. En slutputsning börjar med att eventuella märken och intryck i trät ångas ut med en våt trasa och ett strykjärn. Även om gitarren hanteras försiktigt under alla mer än hundra timmar som det tar att bygga den kan det hända att man under en sekund av ouppmärksamhet stöter i något t.ex. Oftast är det bara några få märken och lätta att ånga ut. Det är ju inte så länge sedan som kroppen sicklades i samband med att kantlisterna hade limmats.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r1.jpg

En svårighet med att putsa en gitarr är att den består av trä i olika färger. I detta fall kan den ljusa cypressen och granen missfärgas av kantlisternas jakaranda och greppbrädans ebenholts. Gitarren putsas därför i olika separerade moment. Jag börjar med kantlisterna. De rundas först av med en fil och putsas sedan med slippapper. Allt färgat damm torkas noga bort.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r2.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r3.jpg

Sedan putsar jag sargerna och bottnen med finare och finare slippapper. När jag har nått fram till korn 320 torkar jag av trät med en fuktig trasa. Då reser sig en del fibrer i trät som efter torkning slipas bort med 400 papper. Som avslutning blåser jag ren gitarren med tryckluft och  polerar trät med vanligt toapapper.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r4.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r5.jpg

Ett viktigt verktyg vid slutputsningen är tillgången till ”släpljus”, dvs ljus som riktas från sidan. Detta ger en helt annan möjlighet att upptäcka repor som annars skulle ha gått ögat förbi.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r6.jpg

Locket putsas på samma sätt som sarg och botten. Det är viktigt att putsningen sker med känsla och eftertanke. Hela instrumentkroppen är ju avstämd på ett visst sätt och det vore olyckligt att med en brutal putsning med grovt papper ändra på allt och kanske förstöra gitarrens klang.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r11.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r12.jpg

Nu är det dags för grundlackering av kroppen. Jag kommer att förklara begrepp som ingår i franskpoleringen lite mer i detalj i nästa omgång bilder. Jag rusar därför förbi att förklara shellack och andra begrepp och vad de är. Jag återkommer alltså till allt sånt senare. Grundlackeringen sker med ganska utspädd shellack. Syftet är att ge en ”grund”, att porfylla och att lackera på men också att hindra att olika färgämnen i de olika träslagen smetas ut och missfärgar. Jakarandan ”blöder” rikligt om man väter den med alkohol och det skulle förstöra utseendet med de skarpa kontrasterna mellan den ljusa cypressen och den mörkt brunröda jakarandan. Jag börjar därför att binda jakarandafärgen med shellack på en liten tygduk.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r7.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r8.jpg

Sedan kan jag ge kroppen ett tunt shellackskikt med bara ett par ganska våta strykningar med en duk.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r9.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r10.jpg

Såhär tunn shellack torkar mycket snabbt så inom några minuter kan jag fortsätta med slutputsningen av halsen och huvudet.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r14.jpg

Halsen och huvudet grundas på samma sätt som kroppen. Innan jag fortsätter med porfyllningen av cedern och jakarandan bör grundlacken torka över natt.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r15.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r13.jpg

Både granen och cypressen är träslag med små porer som inte behöver porfyllas. Efter några timmar kan jag därför fortsätta med att lackera kroppen. Jag lägger på shellack med en poleringssudd. Ännu är lacklagret så tunt att jag inte använder någon olja. Jag återkommer till detta med olja nästa gång.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r16.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/r17.jpg

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

68

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Det är inte min avsikt att lära Svenska folket att franskpolera utan följande arbetsbeskrivning är mer tänkt som en beskrivning av processens gång i största allmänhet. Principen för polering är enkel, det är själva utförandet som det är svårt att bli bra på. Det handlar mycket om att lära sig rätt proportioner, timing, rätt tryck med sudden vid olika tillfällen osv, det vill säga en färdighet som måste övas upp och där erfarenheten är viktig. Om någon skulle vilja prova att polera hoppas jag att detta inte sker på en gitarr eftersom risken är stor för ett misslyckande i början.

Här är i princip allt som behövs för att franskpolera: shellackflingor, sprit, olja, pimpsten, duk, trassel, slippapper av olika slag. Denna ytbehandling är miljövänlig och ofarlig för lackeraren till skillnad mot de flesta syntetiska lacker som används på gitarrer såsom cellulosa, polyurethan mm. En skicklig franskpolerare behöver obetydligt mer tid för en polering än vad en högklassig blank cellulosalackering kräver. Dessutom är det trevligare, luktar gott och skänker frid i sinnet.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s1.jpg

Shellack är ett sekret från en bladlus som lever i sydostasien. Shellack finns i olika kvaliteter, reningsgrader och färger, från närmast färglös till mörkt rödbrun eller gulbrun.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s2.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s3.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s4.jpg

Proportionerna shellack/sprit är inte speciellt viktiga eftersom man ändå jobbar med olika spädningsgrader i sudden men det kan ändå underlätta och snabba på arbetet om man alltid utgår från samma lösningsförhållande. Min grundlösning är 30 gram shellack till 100 gram sprit.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s5.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s6.jpg

Poleringen sker med hjälp av små suddar gjorda av duk och polertrassel, gasväv, ull eller liknande.För att lättare komma åt inne i hörnen, t.ex vid greppbrädan eller stallet kan man använda vikta dukar i olika format. Sudden görs lämpligen så att en liten spets eller ”tå” bildas.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s7.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s8.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s9.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s10.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s11.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s12.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s13.jpg

Träytor med öppna porer, t.ex cederhalsen eller jakarandafanéret på huvudet, behöver porfyllas innan poleringen med shellack börjar. Till detta används pimpsten och sprit. Pimpsten väts med sprit på en duk eller sudd och gnuggas mot trät, oftast med cirkelrörelser. Pimpstenen slipar loss en del träfibrer, spriten löser en del färgämnen från trät och pimpstens/träblandningen förs med tryck ner i porerna. Detta är en process som man får upprepa ett antal gånger med torkning emellan innan porerna är fyllda.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s14.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s15.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s16.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s17.jpg

Att fotografera själva poleringen är svårt. Min kamera vill inte riktigt fokusera på den blanka ytan. Det är viktigt med bra belysning vid poleringen och ofta använder man lampans spegelbild som fokuseringspunkt för ögonen för att kunna se hur mycket shellack/sprit som avsätts på ytan. Instrumentet hålls på olika sätt för att ge handen med sudden en bra ställning att arbeta med. Poleringen sker med en ”så torr sudd att den inte är blöt”. Är sudden för torr avsätts ingen shellack och ytan kan repas. Man polerar ytan med sudden och shellack avsätts då på ytan. Olja används som glidmedel för sudden och som medel för att sudden inte ska dra med sig tidigare pålagd shellack. För mycket olja ger en mjuk lack så när poleringen är slutförd ”spritar man av” ytan och avlägsnar då mycket av den olja som använts. Man kan använda en icketorkande olja, t.ex olivolja eller parafinolja, eller en torkande olja som valnötsolja. Poleringen blir lite olika beroende på vilken olja som används.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s18.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s19.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s20.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/s21.jpg

En bra polering behöver göras under ett långt tidsspann. Shellacken torkar visserligen på någon sekund (vilket gör att man kan polera alla ytorna under en och samma session) men det tar lång tid för den att ”gasa ut” ordentligt. Den sjunker långsamt ihop med tiden och först efter att man polerat ett antal gånger med väntetid på dagar och veckor mellan gångerna kan man få fram en slät och blank yta som håller sig.

Jag återkommer med bilder från poleringen undan för undan.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

69

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Har försökt att göra det det beskriver, på min gamla gitarr, tidigare. Det va fasiken så svårt, shellacken (eller kvistlack som jag använt) är som klister. Den där lilla trasselsudden, har en väldig förmåga att fastna. O det blir repor o annat elände. För att komma runt det, använde jag för mycket olja. Kanske kvistlack är fel (skall kanske va the real thing), o fel proportion kvistlack o sprit (=-tröd). Vad vet jag.

Men svårt är det.

70

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Franskpoleringen är i full gång. Då och då slipar jag lätt på ytan för att få bort småskräp, damm o.dyl.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/t1.jpg

I synnerhet inne i hörnen vid stall, greppbräda och häl är jag noga med att inte bygga upp ojämnheter och det gäller också att vara ett steg före med poleringen i dessa områden.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/t2.jpg

Gitarren har grundlackats och grundpolerats med ofärgad shellack. Nu är det dags att polera med mörkt brun shellack för att ge gitarren en något mörkare färg än den ljusa färg som cypressen och granen har.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/t3.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/t4.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/t6.jpg

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/t5.jpg

I svåra områden kompletterar jag suddpolering med polering med duk för att komma in riktigt i hörnet.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/t7.jpg

Här polerar jag halsen på två gitarrer. Dels flamencogitarren och dels en klassisk gitarr i gran och lönn.

http://i194.photobucket.com/albums/z150/perhallgren/t8.jpg

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

71

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

goph skrev:

Har försökt att göra det det beskriver, på min gamla gitarr, tidigare. Det va fasiken så svårt, shellacken (eller kvistlack som jag använt) är som klister. Den där lilla trasselsudden, har en väldig förmåga att fastna. O det blir repor o annat elände. För att komma runt det, använde jag för mycket olja. Kanske kvistlack är fel (skall kanske va the real thing), o fel proportion kvistlack o sprit (=-tröd). Vad vet jag.

Men svårt är det.

Kvistlack är inte att rekommendera liksom de "färdiga" shellacklösningar som finns att köpa i vissa specialbutiker. Löst shellack har begränsad hållbarhet. Jag bereder ny åtminstone för varje instrument, ibland flera gånger per instrument.

Om du fick klisterkänsla har du sannolikt haft för blöt sudd. Man ska polera, inte väta ytan.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

72

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Oj, helt fantastiskt, fan vad stolt du borde vara! Du verkar verkligen vara en mästare på det du gör.
Spännande att du använder lite nordiska träslag, antar att tex gran inte används av de flesta byggare? Har det en speciell karaktär du kan beskriva?
Älskar trä själv och planerar att lära mig snida en del när jag får tid, inte gitarrer dock utan motiv i flera skikt av trä med ljusinfattningar som bakgrundsbelysning. Att se dig forma träet så perfekt i haroniska former ger mig en hel del motivation. Kan ju faktiskt vara helt möjligt med ganska enkla medel (och mycket övning).
Tack för den mycket intressanta läsningen och bilderna!

/Carl-Mikael

73

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

CarlML skrev:

Spännande att du använder lite nordiska träslag, antar att tex gran inte används av de flesta byggare? Har det en speciell karaktär du kan beskriva?
...
Att se dig forma träet så perfekt i haroniska former ger mig en hel del motivation. Kan ju faktiskt vara helt möjligt med ganska enkla medel (och mycket övning).


/Carl-Mikael

Granen är nog snarast att betrakta som Europeisk men det är inte så vanligt att Svensk gran används. Gran är det traditionella träslaget och är fortfarande det vanligaste att användas till lock på gitarrer av högre kvalitet även om vissa byggare har stor framgång med ceder. Sedan några decennier är dock ceder vanligare på billiga instrument pga sitt lägre pris. Det är svårt att sätta fingret på, och framför allt att uttrycka, karaktärsskillnaderna mellan de två träslagen eftersom klangen ligger så mycket i hur materialet används. Det florerar också så mycket myter kring de två lockmaterialen att jag vill vara försiktig med vad som sägs. Jag vill snarast uttrycka mig så att det är lättare att få fram vissa egenskaper hos instrumentet med ett visst träslag, inte att träslaget har just de egenskaperna, om man pratar klang. Rent konkret är granen mer elastisk och något tyngre än cedern. Cedern har något lägre styrka och lägre inre dämpning.

Att bygga med traditionell spansk byggmetod är ganska enkelt och kräver inte så mycket jiggar och avancerade hjälpmedel. Det var en av de sakerna jag ville visa med denna bildserie.

Jag är också medlem i SGLS, Svenska Gitarr och Luta Sällskapet. Är du?

http://www.sgls.nu/

74

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Tack för svaren, enkelt är nog att ta i dock.:)
Läste lite mer på din sida och ja det verkar som gran är ganska vanligt. Har du aldrig funderat på att bygga en gitarr i tex ek, tall eller björk, bara för att se hur det låter? Kanske blir en helt unik ton.

75

Re: Följ med på byggandet av en flamencogitarr!

Btw, jag har faktiskt byggt en gitarr själv, dock i 3d:
http://www.cmlcreative.com/Images/guitargif.gif
smile
Sorry för avsticket, hoppas det kommer mer bilder.