Min erfarenhet är att det finns inga skolor som är 100% kompletta. De skolor som jag fastnat för är gitarristen 1, 2, 3 av Sallman/Silén.

Bra material men bör enligt min åsikt kompletteras med lite mer fingerspel och övningar. Låtarna som till ungefär 75% är nyskrivna tas med glädje emot av eleverna utan att på något sätt verka "mossiga".

Jag kommit underfund med att de smidigaste tillvägagångssättet är att hitta en "huvudbok" som man sedan kompletterar med annat material allt efter behov/behag.

Både ur forskningssynpunkt och som underhållande kuriosa kan jag rekommendera "Nuevo método para Guitarra" av Aguado, översatt till engelska av Brian Jeffery, (Tecla Editions)

Aguado är utan tvivel den störste "navelpillare" gitarrvärlden skådat och många av hans tankar och idéer handlar om så otroligt små detaljer ang. gitarren att det ibland blir rent komiskt. Sen inser man ganska snart att en stor del av det han skriver faktiskt spelar roll och att det har relevans även för senare tiders tankar om både teknik och ergonomi.

Som ren gitarrskola är den för länge sedan ute ur leken, men det skulle onekligen vara intressant att se vilka faktiska resultat en elev skulle uppnå om undervisningen utgick helt från Aguado...? Jag använder själv många av hans principer, men det är ju uppblandat med influenser också från annat håll...

Jag håller med Joakim vad gäller Aguados skola. Den är verkligen genomtänkt vad gäller alla gitarrens (traditionella) tekniker. Däremot fungerar den inte som nybörjarskola, de första styckenas progression är inte helt realistisk. En annan nackdel är att det naturligtvis inte blir någon stilistisk berdd i undervisningen om man utgår från en skola där alla stycken är av samma hand.
Jag använde själv Regino Sainz de la Mazas utgåva av Aguados skola i tonåren tillsammans med Pujols skola (böcker 3-4) och Brouwers etyder och jag tycker att det gav en solid teknisk grund.
En annan gammal skola som jag blev positivt överraskad av är Carcassis gitarrskola (alltså inte etyderna op 60 som förvisso också är bra). Kolla upp den!

Jag har bara bläddrat som hastigast i din skola så jag vet inget om den. Men jag ställer en fråga istället. Vad har du för mål med din undervisning Anna-Lena?
Patrik

Hej alla gitarrlärare!
Hur vet man om en gitarrskola är "bra" eller inte? Mot vilka kriterier kan man bedöma den? Vilka  idéer om musik, gitarrspel och pedagogik gestaltas i boken?  Vilken betydelse har lärarens sätt att använda skolan i relation till det faktiska innehållet och upplägget i läromedlet? Vad tycker elever om olika läromedel och hur vi använder dem?

Det är några av de mest väsentliga frågeställningarna att fundera över när vi jämför läromedel.

Mitt läromedel – Gitarrguiden 1-2 och Lärarguiden – bygger på ett antal musikaliska idéer och på vetenskapliga rön om effektivt lärande, vilka finns beskrivna i detalj i Lärarguiden. Det verkar inte vara så många som satt sig in  i dessa tankar, vilket märks på kommentarerna.

Det vanliga i andra läromedel är annars att de bärande pedagogiska idéerna överhuvudtaget inte formuleras utanför själva den "text" som noterna eller de korta kommentarerna till elevern. Man följer en tradition och behöver då inte motivera sina val. Jag har gått en annan väg, eftersom Gitarrguiden bygger på vetenskapliga kunskaper om hur man skapar optimala villkor för elevers lärande. Därför måste man sätta sig in i dessa innan man kan uttala sig om hur väl läromedlet fungerar. Eftersom många av arbetssätten skiljer sig från  traditionen så tar de tid att lära sig för trad. utbildade gitarrpedagoger.

Av någon anledning har musiklärare ofta för sig att elever inte vill läsa något i instrumentalböcker, trots att samma barn gärna läser tjocka manualer om det senaste dataspelet eller om hur en förstärkare funkar. Texterna i Gitarrguiden är tänkta att komplettera lärarens kommentarer under den korta lektionen, så att man kan arbeta vidare hemma eller själv, precis som i andra kurser. På motsvarande sätt kan eleverna använda CD-skivorna för att kunna arbeta hemma. jag kan tänka mig att det utmanar många instrumentallärares syn på sig själva och på lärarrollen: Man ser sig som en "mästare" från vars mun elever ska få höra "sanningen". Om de bara lyssnar "uppmärksamt" och är "begåvade" kan de efter många års lektioner möjligen förstå vad en fras är eller på vilka sätt man kan använda musikaliska uttrycksmedel som agogik eller klangfärg. Genom texterna i Gitarrguiden har jag på något sätt avslöjat "hemligheter", som läraren/mästaren istället vill portionera ut bit för bit under många år, så att bara några kan förstå....

Nu är jag ganska generaliserande, men det ligger något i detta,  men antagligen inte på ett medvetet plan. Traditionen har varit denna, att några få utvalda adepter ska visa sig tillräckligt "begåvade" för att lära sig på detta långsamma och ineffektiva sätt genom att höra allt "från hästens mun" under många års undervisning. Detta sätt att lära sig skiljer sig mycket från musikaliskt lärande inom andra genrer och kulturer.

Vad som skulle kunna vara kontroversiellt i texterna/cd-skivorna  i Gitarrguiden förstår jag inte, då de presenteras som diskussionsunderlag. Möjligen kan jag tänka mig att texten om nagelteknik kan väcka mer diskussioner än definitioner av former som blues, frasbegreppet, improvsiation etc. Ni får gärna hjälpa mig att förstå vad i texterna som skulle kunna vara kontroversiellet eller vad det är ni inte håller med om.

Vad gäller fingersättningstabben så är den bara tänkt att användas som hjälpmedel under de första 1-2 månaderna, med syftet att så snabbt som möjligt lära sig fingersättningprinciperna för gitarr (ett finger per band, använda alla fyra fingrar etc). Detta kan läraren visa på gitarren och man behöver inte alls lära alla elever att läsa själva tabben/symbolerna. Det viktiga är att fokusera på den motoriska inlärningen för att sedan kunna flytta elevernas uppmärksamhet mot nya saker som t.ex. notbilden.

Så länge de är upptagna med att tänka på hur de ska flytta fingrarna har de inte tillräckligt mycket uppmärksamhet ledig för att samtidigt kunna spela flytande efter en notbild. Det är den vetenskapliga förklaringen till att nybörjarelever spelar så hackigt. Detta tonhackande (som inte är musik och som får många attt tappa intresset) kan helt undvikas om man låter nybörjarelever koncentrera sig på så få saker som möjligt åt gången under de första månaderna. Först motorik och gehör  och sedan noter (obs detta kan ske under samma lektion: först lyssna, sedan spela på gehör och till sist läsa noterna!)

När den grundläggande motoriken automatiserats efter en kort tid  så behövs den inte längre och informationen finns sedan som fingersättningar i notbilder.

Anna-Lena

Hej Stefan!
Ett läromedel är ju alltid bara en av lärarens didaktiska redskap, den kan aldrig ge "allt"

Keep us posted om ditt experiment!

Vad gäller texterna/förklaringarna i Gitarrguiden, så är de ju ganska korta, och jag har medvetet försökt använda ett så enkelt språk som möjligt. Kommentera gärna hur det går med språket,  i detalj vartefter ni kommer till sidorna. Tanken är ju inte att eleven ska sitta och läsa dem för sig själv utan att de blir en utgångpunkt vid diskussioner och som stöd för minnet hemma.

Hälsningar

Anna-Lena

Jag körde Stefan Löfvenius bok Gitarrskolan som var omtyckt. Den ska jag nog komplettera med lite eget och köra regelbundet.

Jag och många av mina kollegor pratar ofta undervisning, næstan varje dag. Vi ær inte alltid eniga nu heller precis som på 70-talet men eftersom det ær bara att låta resultatet prata før sig sjælv så får man svart på vitt om vi ær på rætt væg så finns det inte så mycket att bli upprørd øver.

Jag tycker att man oftast satsar hårdare på bredden æn på spetsen i kulturskolan fast jag har ju inte sett alla skolor i Sverige. Jag ær inte sæker på allas kønsførdelning men min ær precis 50% och det har jag visserligen jobbat aktivt før.

Det ær nog bristen på visioner och mål som ær den størsta fienden till pedagogiskt arbete. Många skolor kræver inte tydliga mål och då blir det helt upp till læraren att utforma dem, vilket givetvis blir med varierat resultat.

Pionjærerna har skapat det gitarrklimat vi har nu så de kanske inte gjorde ett så fantastiskt jobb som du tror. Det ær alltid lætt att romantisera det gamla. Det ær musikhøgskolorna som utbildar pedagogerna och om de inte lyckas bra med sitt jobb kanske vi ska børja se øver om utbildningen på høgskolan håller måttet.
Patrik

Før att svara på din fråga så læste jag din forskning nær den kom ut och den diskuterade jag med mina kollegor. Det låter som att du føraktar dessa kollegor som något som inte tænker eller kan undervisa. Din forskning ær inte på något sætt allmænn før hela sverige med tanke på ditt begrænsande urval av objekt. Fast jag kanske missførstod något de kanske var fler æn några stockholmslærare, de var kanske bortåt 7oo med en bra spridning øver Sverige.

Så fort jag reser någonstans så besøker jag skolor før att se hur de løser problemen men de kanske inte heller fattar något.
Du tror att jag blir provocerad av dig før att du hela tiden førændrar din undervisning och det gør inte jag, men du provocerar mig inte før du har bestæmt dig redan før hur det står till i Sverige och sådan forskning ær inte kul.
Det kanske kænns ensamt på den pedagogiska toppen før dig men om du någon gång hade bjudit in till diskussion utan att først belasta din publik med alla dina føruttfattade meningar som grundar sig i din avhandling så hade du møtts med mer respekt. Det finns saker som ær svårt att forska om och det ær mænskligt bemøtande.

Lækare føljer med så gott de kan i forskningen men de grundar sina beslut på direktiv från ovan vad som ska rekomenderas. Direktiv som styrs bl a av lækemedelsindustrin. De får færdiga paket som de ska dela ut till patienterna och nær de kør fast så frågar de sina kollegor. Det går inte att likna det med gitarrundervisning så som du gør.

Patrik

Jag har tydligen trampat på en öm tå Patrik! Du verkar inte vara så insatt i vare sig min forskning eller någon annans heller för den delen. Har du läst något om den internationella forskning som jag gav länkar till?

Jag skrev INTE något om min egen forskning alls faktiskt, vilket du inte verkade notera, eftersom du känner dig kränkt av en avhandling som du inte har läst och som inte handlar om dig som person. Varför du blir så störd av beskrivningar av hur ett antal musiklärare agerar när de möter elever säger ju mer om dig än om studien.

Om du läser i min avhandling, så står det just att man INTE kan generalisera resultaten till andra situationer. Detta står på många ställen i avhandlingen. Att lärare och journalister inte läser eller uppmärksammar detta är knappast något jag kan ta ansvar för. Det visar väl snarast att många lärare är ovana vid att läsa vetenskapliga texter samt att de är ovana vid att deras yrkesgrupp blir kritiskt granskad.

Så är inte fallet med andra yrkeskategorier som bygger sin praktik på vetenskap: Om man är läkare kan man bli prickad eller fråntagen sin legitimation om man inte följer den vetenskapliga praxis som byggts upp genom forskning. Musiklärare kan man fortsätta att vara även om hälften av eleverna har slutat till jul!

Varför inte läsa vidare på de internationella länkarna och se om du hittar någon forskning som inspirerar just dig istället för att reta upp dig på mig. Problemet med forskning är väl kanske att den inte är så lätt att avfärda, vilket väcker alla dessa känslor.

Anna-Lena

Du har inte heller reagerat på de saker jag sade førutom det som berør din forskning och dig, så det finns nog kænslor åt båda hållen.

Som jag sade tidigare så borde det vara musikhøgskolelærarna som har misslyckats om de inte lyckas få sina elever att intressera sig før forskning och genom detta bli de intressanta lærare som du eftersøker.

Jag trodde att din inlægg var meningen att støra folk och røra till det, det krævs ju trots allt en något førvirrad hjærna før att den ska læra sig tænka i nya banor.

Du har en något romantiserad bild av lækarna verkar det som, de kommer undan med bra mycket felbehandlingar. Dæremot så stæmmer det på pricken att ingen kollar upp en gitarrlæarer,vi kan gøra hur mycket fel som helst. Som jag sade tidigare så skulle det krævas en gemensam kursplan før att det ska gå att hålla koll på gitarrlærare.
Musiklærare har faktiskt en del kriterier som de ska hålla sig till. Æven om de ær brett formulerade.

Om du tycker att det ær viktigt att andra ska se och høra det som jag gør på mina lektioner som du frågar om så varsågod kom førbi. Jag ær inte så arrogant att jag tror att ingen kan læra mig något.
Patrik