Hej Mats
En kontinuitet som du pratar om är helt perfekt. Du kan absolut inte täcka in alla tekniska områden när du övar samma övningar men i ditt fall så är det den vanliga standardtekniken du förmodligen har mest nytta av. Att byta ut etyder och övningar är nog i ditt fall mest en fråga om att du kanske tycker det är tråkigt att öva samma övningar hela tiden.
Jag tycker nästan att du har för mycket övningar som du går igenom. Skalor, arpeggio, legato och rasgueado borde räcka så kanske du hinner spela lite musik också de dagar du har lite tid.
Om du är nöjd med ett konsertprogram te x så kan låta de svåra partierna bli dina etyder så skär du ner på tiden som krävs.

Allt beror lite på vad du har för mål med ditt spel och hur snabbt du måste lära dig musiken till nästa konsert.

Det låter som att du gillar att ha gitarren högt och då borde det vara bättre att ha låg fotpall och litet stöd än bara hög fotpall.
Patrik

Rasgueado är mest ett sätt att öva hela handen för många klassiska gitarrister. En muskel kan bara dra ihop sig vilket innebär att alla muskler har en motmuskel som drar åt motsatt håll annars skulle du bara kunna knyta handen inte kunna öppna den igen. När du då gör en rörelse som är precis motsatt av vanligt knäppande spelsätt såsom rasgueado så övar du resten av handen/armen och slipper snedbelastning i muskelaturen. Du behöver inte spela flamenco du kan spela skalor åt "andra hållet". Strängen på ovansidan av nageln och skjut ut fast ännu hellre.

Knyt handen lägg tummen över de andra fingrarna och håll lillfingret med tummen. Sprätt iväg lillfingret så att det står rakt ut (se till att tummen håller de andra fingrarna på plats), slappna av i hela kroppen. sprätt iväg ringfingret, slappna av osv. Gör det i luften först några gånger när du sedan gör det på strängarna så nudda bara strängarna annars flyger fingrarna in i gitarren.

När man bygger ut ett program så tillsätter man ett stycke i taget låt säga att du har musik som du kan spela bra som tar 15 min. Du övar in ett nytt stycke och lägger det näst sist i programmet så är du lite uppvärmd innan du spelar det. Lägg det inte sist för du vill sluta med något som du verkligen kan. När du känner dig säker på stycket kan du placera det var du vill. Då har du kanske 20 min musik. Under tiden som du gör detta har du övat in ett nytt.

Låter bekvämt som du sitter
Patrik

Hej Andreas
Det finns en liten paradox i att lära sig spela gitarr det är att om du inte vet vad du letar efter kan du inte hitta svaret, såvida du inte råkar snubbla över lösningen. Du kan inte veta vad du letar efter förrän du vet svaret. Därför behöver alla en lärare som vet svaret och genom enträgna instruktioner låter oss hitta problemet och sedan löser vi det själva.

All övning måste föregås av en vision av vad du vill åstakomma om du te x vill spela fort och avspänt så hjälper det inte att öva långsamt. Man får bara öva långsamt när man vet exakt hur fingrarna ska göra för att spela i det högre tempot. Din fråga är så stor så därför blir svaret mycket flummigt och svävande försök att formulera dina problem in i minsta detalj.

Te x Jag kan inte spela snabbt och avspänt. För att spela fort måste jag göra små rörelser men när jag gör små rörelser så spänner jag mig.
Jag hindrar mina rörelsers naturliga bana vilken är större än de rörelser jag gör.
Jag måste utgå från en större rörelse för att hitta känslan av små rörelser.
Det visar sig att jag gör för små rörelser. osv

Du måste ha en lärare som kan hjälpa dig med sådant. Finns det några där du bor?
Patrik

Andreas

Du har nästan svarat på din fråga själv. Japp du måste öva i alla tempi som finns framförallt i de tempi där det känns obekvämt.

Du får inte hänga upp dig för mycket på tempot. Att tänka på hurvida du spelar för långsamt är ett säkert sätt att få spänningar. Ge dig till tåls du kanske är i tjugoårsåldern nu och ska spela gitarr i 30-40 år till. Fokusera på vad du vill göra med fraserna. Julian Bream är, om man jämnför med många i hans kaliber, en tämligen långsam gitarrist för att inte tala om Göran Söllscher. Du måste lära dig att spela fort men sextondelar i 120 kommer man långt med.
Jag brukar inte öva snabbhet förrän jag behöver för musikens skull. På min förra turne med min gitarrduo så var jag tvungen att spela  små, väldigt snabba figurer. Då använde jag en tre veckors tid för att komma i form. Så här gjorde jag då.

Jag börjar med enormt enkla figurer och griper varje ny ton direkt efter att den förra är anslagen. Ligger tonen på samma sträng så blir det stacatto.
Jag börjar med metrononem på 40 och spelar fjärdedelar och ser till att jag slappnar av mellan varje anslag ( i hela kroppen). I början kanske jag till och med hoppar över några slag så att jag hinner tänka. Sedan ökar jag ett snäpp c.a varannan minut. Ökar tills jag gör mitt första fel eller börjar spänna mig då går jag tillbaka till ett bekvämt tempo och spelar igen. Sedan slutar jag för den dagen. Ett par gånger i veckan forcerar jag tempot och tillåter mig att spänna mig för att få upp tempot ytterligare. Detta är en ren reflex övning och sparkar igång de snabba musklerna.

Att spela fort är alltid en risktagning du lever på gränsen att spela fel. Jag har sett många gitarrister som är kända just för sin hastighet göra två försök innan det lyckas med det riktigt snabba stället. Det finns många olika typer av sätt att spela fort på John Williams är väldigt bra på att hålla höga tempi i Bach och sådant som många som kan spelar verkligen fort i Guiliani har problem med. Att öva riktigt långsamt och med kontroll ger dig redskapen att spela John Williams fort medan den forcerande och reflexövandet ger dig redskap att spela Paco de Lucia fort. Det är bara att välja ingför varje nytt stycke musik.

Det bästa du kan göra är förmodligen att lita på din lärare och göra som han säger, ett splittrat övande är oftast det sämsta alternativet.

Lycka till
Patrik

Hej igen!

Ni skriver om vänsterhandens tumme att den knappt ska vara med alls. Och jag håller förstås med om att minst möjliga ansträngning är det ultimata, och att det är det som är teknik. Men när jag exempelvis spelar takterna 3 och 4 i Cavatina, dvs ganska långa och kluriga barrépassager, måste jag spänna handen och klämma åt med tummen rätt så rejält. Efter ett helt stycke med mycket barré känns ju handen rätt stel och krampaktig. Det är alltså inte bra, eller?! Hur tränar jag så att jag med mer lätthet kan spela barré utan att få ont? Är det barrréövning som gäller, och i så fall har ni bra tips på övningar? Eller ska man tänka på annat sätt? Gäller det kanske bara att träna just på de passager som man får ont/kramp av tills det inte gör ont längre? Detta problem har jag faktiskt brottats med ett tag nu, och lyckligtvis är det inte i så många stycken som detta problem dyker upp. Men, kort sagt, kan jag jobba mig fram till ett avspänt barré-spel - och hur i så fall??

Vänligen, Mats

Vänsterhanden är svår att förklara de flesta lärare fokuserar på högerhande mycket för den är likadan nästa hela tiden. Det enda som gäller är att du ska känna mer som att du hänger i ditt barréfinger än att du trycker.

Du kan öva genom att lyfta höger arm från gitarren för att undvika att du drar i gitarren och så kan du ta bort tummen från baksidan av greppbrädan. Börja med en enda ton och slå an tonen lyft höger arm och ta bort tummen. Lägg på ett vibrato. vibrato är ett bra sätt att skaka av spänningar på sammtidigt som det får tonen att leva. Du behöver inte göra ett tydligt vibrato bara så att man anar det.

Det ska inte göra ont när du spelar gitarr. Träningsverk ser jag inte som något som gör ont dock och om mjölksyran sprutar när du gör vissa övningar är bra men ditt mål ska ju vara att det är lätt att spela.

Tummen kan du placera var som helst. Till nybörjare så säger man att tummen ska ner för att undvika att de greppar gitarren som om de stryper den. Det skapar spänningar. På elgitarr vill de oftast ha mer stöd vid bendningar så då placerar de tummen på ovansidan för att hålla emot. Det behövs sällan på klassisk gitarr.
Under 1800-talet (och säkert under andra tider) så använde man ibland tummen för att hålla en baston på 6:e strängen samtidigt som man spelade melodier. Våra gitarrer är oftast för stor för det.

Det får inte finnas några inten i gitarrspel bara fantasifulla och smarta lösningar.

Patrik

Hej Mats
Kul att du känner att det gör någon nytta. När du gör övningen med gitarren och släpper både tummen och armen så kan det vara att din gitarr är framtung och faller framåt. Då får du nöja dig med en sak i taget.

Att gå för en lärare ska man om man kan motivera det för sig själv. När man är ung eller precis lär sig så är det väldigt lätt, man behöver all hjälp man kan få. I ditt fall som har spelat länge så kanske du behöver en coach mer än en ren lärare. Du är uppenbarligen motvierad så du behöver inte den biten men kanske någon som du kan träffa någon gång då och då och lägga upp övningsscheman och liknande med. Stämma av så att du övar rätt och så.
Du måste känna efter vad du kan tänkas behöva hjälp med och sedan skaffa dig någon som kan hjälpa dig även om det skulle vara en pianist eller dirigent. Är du osäker på det tekniska så behöver du en gitarrist som hjälper dig, helst då en som förstår hur du vill låta. Att ta riktiga lektioner hjälper aldrig om man inte ger sig hän sin lärare och då gäller det att man har förtroende för honom och att han förstår var du vill med ditt spel och med musiken.

För att vara ärlig vet jag inte om du ska ta lektioner med din gamla lärare. Vi behöver alla utvecklas hela tiden och för mig just nu så gör jag det genom att diskutera musik, spela med många andra musiker, umgås med tonsättare, läsa böcker, tänka.

Lycka till
Patrik

Hej Mats
Att svara på frågor ett bra sätt att utvecklas så du hjälper mig när du ställer dem. Sådant blir man aldrig trött på.
Lycka till
Patrik

Hej!

Jag undrar, de dagar jag hinner träna uppemot 2 timmar, kan detta då vara ett lämpligt upplägg (jag tränar i pass om 15-30 minuter fördelade under dagen) ?:

10-15 min skalor o dylikt
10-15 min legato
10-15 min arpeggio
10-15 min tremolo
(rasgueadoträning gör jag utan gitarr)

resterande tid övar jag på gammalt och nytt, svåra passager, genomspelningar mm

Tacksam för svar, även om det bara är bekräftande!
MVH Mats

Hej! 

Har detta forum tagit juluppehåll?

Jag undrar i alla fall: kan det vara idé att träna skalor med kombinationen ring- och lillfinger, för att på så sätt stärka ringfingret genom att stärka också lillfingret?

God Jul !!

Bara en sak jag tänkte måste tilläggas: A-vista övning. Inte för ngn specifik, utan rent generellt. Jag själv försöker lägga in det i min dagliga övning. Har iof sig inte förrän nu börjat få system på hur jag skall gå tillväga. Men alla bör tänka på hur vi gitarrister skall förbättra detta.

Magnus Andersson är frilansande i Stockholm. Spelar tämligen mycket nutida musik, grundade gitarrklassen i Darmstadt, är ledare för Stockholm New Music 2006, tämligen internationell figur. Stefan bor också i Stockholm och om jag fattat din dialekt rätt är du, Stefan, från Norrland. Jag bor just nu i Norge och frilansar.
Stefans hemsida ligger här ovan, Min är www.patrikkarlsson.se
Magnus har inte någon sida men hans verksamhet borde vara lätt att hitta.
Patrik