Jahapp gott folk ... som 08-bo så var man ju ditrest förståss ... och kollade på JW. Han spelade 3 sonater av Scarlatti (K213, K380, K175) sen Chaconne av Bach följt av Albeniz' Asturias, Cordoba, Torre Bermeja. Allt detta var naturligtvis fantastiskt bra men jag fick en känsla av att han emellanåt drömde bort sig, gick lite på rutin kanske. Men jag klagar absolut inte :-). Efter pausen tog det ordentligt fart med Domeniconis Koyunbaba som var en höjdare, sen 4 st av JW själv (Prelude to a Song, Open End, Song without words och Hello Francis). Slutligen spelade han 3 stycken från Venezuela men jag minns inte namnen. Det blev encores naturligtvis efter stående ovationer och han spelade då Barrios Mangores La Ultima Cancion och sen ett namnlöst stycka av JW själv. Perfekt slut på en kanon konsert! Att sen JW har en laid back stil och pratar med publiken på ett mycket trevligt sätt gör allt bara bättre.
Råkade stöta på honom följande dag på ett cafe vid lunchtid där han fikade med sin fru och han verkade sj vara nöjd med kvällen.
Vi får tacka Uppsala gänget för detta och kommande program, inte minst i höst (16-19 oktober) med Manuel Barrueco i spetsen. Tack tack tack!
/L