1

Topic: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

I den här artikeln kommer jag att diskutera målbeskrivningar, kursplaner och utvärdering ur såväl ett samhälleligt som elev- och lärarperspektiv. Under mina 15 år som gitarrlärare och 12 år som metodiklärare har jag diskuterat eventuella kursplaners fördelar och nackdelar med många lärare jag mött. Jag har själv drivit frågan i olika sammanhang, men jag har nästan alltid mött ett ganska kompakt motstånd: Några lärare har ifrågasatt varför en frivillig undervisningsform ska ha formulerade mål. Andra har sett sin frihet beskuren, man har velat vara helt flexibel i stunden och har trott att kursplaner ska låsa undervisningen. Åter andra pedagoger har ifrågasatt om det överhuvudtaget är möjligt att språkligt beskriva kunskapsutveckling i musik. Under senare år har jag tyckt mig märka en förändring i inställningen till formulerade målbeskrivningar. Många lärare och rektorer verkar ha svängt från en uttalad skepsis till något mer positivt frågande: nå, hur ska vi nu gå tillväga för att beskriva hur bra och viktig instrumentalundervisningen är för utomstående intressenter?

Kursplaner och elevinflytande
Jag ser kursplaner som viktiga redskap i planering och utvärdering av undervisning. Genom att formulera musikaliska och pedagogiska handlingar i ord får vi möjlighet att distansera oss från det konkreta vardagsarbetet och ställa oss viktiga frågor som:

Vad vill Rikard lära sig? Vad vill läraren att han ska lära sig? Vad lär Rikard sig faktiskt? Vad kan läraren lära sig i processen? Det är högst väsentliga frågor att reflektera över innan man vi tar itu med att skriva kursplaner. Idag anses det ofta åtminstone i teorin viktigt att ge elever ett inflytande över undervisningens innehåll och uppläggning, men hur gör vi det möjligt i praktiken? Tenderar vi att låta elevernas inflytande inskränka sig till slumpartade infall av typen" välj en låt nu då"? Kan alla barn välja på det sättet? Jag tror att vi ofta diskuterar elevinflytande endast som en möjlighet att välja instrument och i viss mån repertoar, men jag anser att vi borde vidga frågan till att gälla även vilka kunskapsformer, arbetssätt och arbetsformer vi tillsammans ska arbeta med i undervisningen. Ett exempel kan vara: måste alla elever lära sig noter?

Barn och ungdomar har av naturliga skäl inte samma referensramar som vi vuxna och behöver handledares hjälp att få breda erfarenheter så att de kan bilda sig en egen uppfattning och utveckla en personlig musiksmak. Ger vi dem dessa erfarenheter i instrumentalundervisning? Jag ser kursplaner en som hjälp för såväl lärare som elever och föräldrar att få en större överblick över det stora musikområdet. Därmed kan de även få ökade möjligheter att vara med och påverka, man måste få valmöjligheter för att kunna välja. Vi återvänder nu till Rikard och hans erfarenheter av gitarrundervisning.

Rikard 2 år senare
Rikard har nu gått och spelat gitarr i 5 terminer. Han tycker att det går ganska bra, fast Lisa och han spelar inte tillsammans längre. Hon blev så duktig när de fick spela några svåra klassiska stycken, Rikard hängde inte alls med. Det är nog bättre att han spelar själv, som läraren säger, fast det klart, det skulle nog vara roligare om han hade några kompisar att spela med. Ensemblen finns inte längre, för de flesta har slutat nu. Rikard har nästan aldrig hört någon som spelar gitarr själv, solo. Brukar man inte vara flera, ett band eller en orkester?

Ibland frågar hans storebror Klas vad Rikard får lära sig på gitarrlektionerna. Rikard tycker att det är lika svårt att svara varje gång. Han kan ju så klart ta fram gitarren och visa Klas, men samtidigt vet han att hans bror kanske kommer att reta honom, för säga vad man vill, "What shall we do with the drunken sailor" är inte precis Klas musik. Förut brukade pappa visa och spela Beatleslåtar med Rikard, men nu säger han att Rikard kan noter så mycket bättre än han, så pappa känner att han inte kan lära honom något mer.

Rikard har samma lärare som förut. Gitarrläraren är ganska snäll tycker pojken, men det är inte alltid lätt att förstå vad han menar, eller vad han vill att Rikard ska göra. Lektionerna följer ofta samma mönster: Först frågar läraren om Rikard har tränat på läxan, det har han oftast, men det betyder tyvärr inte att han han kan läxan perfekt. Oftast är det någon not som han inte riktigt kommer ihåg, eller också säger läraren att han tar fel finger. Om uppspelningen går bra, får han fortsätta i boken. Nu har han har kommit fram till tredje boken. Sedan är lektionen oftast slut, den går väldigt fort den där kvarten.

Då och då säger läraren att Rikard ska få välja ett eget stycke, men det känns ganska svårt att välja så där snabbt. Det finns ju så många bra låtar. Rikard hör ibland musik på radion som han gillar, men han vet inte vad den sorten kallas, därför blir det så svårt att förklara för läraren vad han menar. Dessutom är det ju flera som spelar tillsammans, Rikard kan ju inte spela allt det själv. En gång visade gitarrläraren honom en hitlåt. Rikard vågade inte säga att han faktiskt avskyr just den låten, precis som brorsan gillar han inte den gruppen, men pojken förstår att läraren faktiskt har ansträngt sig för att hitta en låt som han tror att Rikard ska tycka om, så därför försöker han lära sig den.

Ibland funderar Rikard över om han verkligen kan spela gitarr? När ska han egentligen våga kalla sig för gitarrist? Ibland på scouterna frågar ledaren om inte Rikard kan spela ackord till när de sjunger, men Rikard vågar inte. En gång försökte han, men det gick för långsamt att byta ackord, och det hördes inte när han spelade fingerspel. Dessutom kan han inte stämma själv, så det lät hela tiden som han spelade fel, fast han vet med sig att han tog rätt ackord. Några av hans kamrater retade honom efter det.    

Klas är duktig på att göra egna låtar med sitt rockband, låtarna är jättebra tycker Rikard. Brorsan och hans kompisar gör låtarna tillsammans, det verkar kul. En gång fick Rikard göra en egen låt på gitarrlektionen. Det var i slutet av den andra gitarrboken. När de hade gått igenom alla noterna fick han hitta på en egen melodi och skriva ned den i noter. Rikard skrev några noter, lite hipp som happ. Det lät väldigt konstigt när han spelade igenom den, inte alls som en melodi, men läraren sa att det var jättebra. På vilket sätt då, undrar Rikard i sitt stilla sinne. Sedan dess har han inte försökt något mer.

Kursplaner, samhälle och ekonomi
Det ökade intresset för att försöka formulera målbeskrivningar kan kanske delvis förklaras med musikskolornas allt mer pressade ekonomi. Instrumentallärare känner sig ofta ifrågasatta från olika håll, av politiker, av elever och föräldrar, av andra lärarkategorier. Vi slåss om resurserna i en krympande offentlig ekonomi och det är inte längre säkert att vi kommer att tilldelas resurser för en verksamhet som sedan länge setts som i det närmaste självklar. Idag måste vi formulera varför just vi ska ha del av de kommunala medlen, vad är vi bra på och vad är instrumentalundervisningens funktion i dagens samhälle?

Samtidigt har intresset för att diskutera och på olika sätt försöka mäta och definiera kvalitet och effektivitet i verksamheter ökat markant i samhället. Utvecklingen tog sin början i det privata näringslivet, men har sedan spridits även inom den kommunala och statliga sektorn. Att direkt överföra metoder och utvärderingsformer från den privata varuproduktionen till den offentliga tjänstesektorn har visat sig svårt. Sådana försök stöter ofta på berättigat motstånd från intressenterna inom områden som utbildning, vård och omsorg. Det hävdas ofta att utvärderarna ifrån sitt fågelperspektiv inte kan förstå verksamhetens speciella förutsättningar och villkor. Men, jag tycker inte att vi kan skylla ifrån oss ansvaret på politiker, forskare eller externa utvärderare. Dessa kan inte ha ett totalt grepp om verksamheten, och så länge de inte får något skriftligt, underlag från oss lärare, kan vi inte förvänta oss en total förståelse för våra frågor.

Jag ser det alltså som mycket väsentligt att lärarna själva formulerar vad som sker i den egna verksamheten för att inte viktiga kunskaper ska gå förlorade. Däremot tror jag att det är nödvändigt för musikskolorna, precis som för alla andra verksamheter, att få impulser utifrån. Därför är det viktigt att utvärdering och forskning kommer till stånd och att en debatt förs mellan olika intressenter i musikskolornas verksamhet. Ett viktigt steg mot denna debatt kan vara att formulera vad vi faktiskt gör och inte minst, vad vi skulle kunna göra framtiden. På så sätt kan diskussionen föras på en saklig och generell nivå utan sårande personangrepp eller destruktivt revirtänkande


Musikpedagogik och språk
För inte så länge sedan hade en instrumentalpedagog en given auktoritet utifrån sin långa utbildning och den allmänt spridda uppfattningen att musikalitet är en medfödd gåva som bara vissa har. Kunskaper i musik sågs alltså som mycket personliga och svåra att beskriva i ord, så att alla skulle kunna förstå. Kanske är detta en förklaring till varför instrumentalundervisning ofta verkar ha organiserats så, att varje lärare fattar alla beslut kring undervisningens innehåll, arbetsformer och arbetssätt. I dag har synen på musikalisk kunskapsutveckling förändrats, och nu efterfrågas ett utvidgat samarbete mellan lärare. Därmed ställs större krav på verbalisering av skeendena i instrumentalundervisningen, vad är det vi gör och varför?

Många musiklärare och studenter jag träffat, värjer sig mot att verbalt beskriva sin undervisning, dess mål och genomförande. En del menar att de valde musiken för att få uttrycka sig konstnärligt, och för att i viss mån få slippa språkets begränsningar. Man ser alltså få eller inga fördelar med att verbalt eller i skrift beskriva eller argumentera för sin verksamhet. Målen anses vara inommusikaliska – att lära eleverna spela helt "enkelt" – och därmed ser man ingen större mening i att försöka beskriva det man gör i "platta" ord. Det språk vi redan har kan kanske beskriva ämnet d.v.s. musikverket eller instrumentaltekniken, men kan det beskriva själva förmedlingen av kunskaperna, och elevernas lärande? Vad är det vi faktiskt gör och säger när vi lär Sara och Jonas att spela den där bluesen eller sonaten och vilka strategier använder barnen när de lär sig? På vilket sätt skulle vi kunna dela den erfarenheten med andra lärare? Vill vi dela våra erfarenheter? Går det att i ord beskriva varför vi gör på ett visst sätt och hur vi gör i undervisningsrummet? Ja, jag är övertygad om det.

Naturligtvis är det inte möjligt att i ord beskriva alla dimensioner i musikens och lärandets väsen, men det får inte bli en dålig ursäkt för att inte ens försöka att beskriva de aspekter som faktiskt går att formulera. Musiken är tillräckligt fantastisk i sig själv och dess estetiska, kulturella och känslomässiga värde kan som jag ser det aldrig reduceras av att vi försöker beskriva den även med hjälp av språket – jämför gärna med kärleken, inte blir den mindre härlig för att vi talar och diktar om den? Att utveckla begrepp tar tid och kraft, men som jag ser det är det en mycket fruktbar utveckling, men hur gör man då?

Några utgångspunkter i ett kontinuerligt kursplanearbete
I det kontinuerliga utvecklingsarbetet är det viktigt att inte tidigt i processen låsa sig fast vid "så här har vi alltid har gjort", eller "det vet man ju hur eleverna lär sig". Kursplaner får enligt min mening inte bli statiska mallar som eleverna ska "klara av på stipulerad tid". Vi behöver i stället lära oss mer om elevernas skilda sätt att lära sig på och om deras olika önskemål. Sådana kunskaper kan vi få. bl.a. genom att låta eleverna komma till tals i olika typer av utvärderingar. En annan utgångspunkt kan vara att dokumentera undervisningen på video. Musik-/kulturskolan kan få resurser och influenser utifrån i sitt dokumentations- och utvecklingsarbete genom att samarbeta med studenter som skriver examensarbeten, eller studenter i forskarutbildningen.

De kunskaper vi då får genom att studera oss själva ur ett fågelperspektiv kan ligga som grund i arbetet med att reflektera över undervisningens innehåll och form.

Begrepp som analysverktyg
Avslutningsvis tänkte jag presentera ett av de analysbegrepp/teoretiska instrument som jag bl.a. användt i metodik- och pedagogikundervisningen vid KMH samt i min forskning.

Begreppet "musikaliska kunskaper" är högst väsentlig i all diskussion kring musik och lärande i olika sammanhang. Vad är musikaliska kunskaper och hur och när utvecklas de? Begreppet i sin generella övergripande form är för stort och vagt för att kunna användas som analysinstrument av videoinspelade lektioner. Att bara tala om kunskaper i musik kan inte hjälpa oss tillräckligt att överhuvudtaget se, än mindre förstå eller förklara vad som sker. Därför har vi delat upp begreppet i olika aspekter som kan ligga till grund för en djupare analys. Musikaliska kunskaper kan ses som:

•    Motoriska och kinestetiska kunskapsformer – såväl instrumentspecifika som mer allmänna kunskaper, exempelvis att känna och kunna gå i takt med en puls.
•    Kognitiva och begreppsliga kunskapsformer – att känna igen och själv kunna utföra strukturer i musiken som exempelvis harmoniska förlopp, notläsning etc.
•    Emotionella och estetiska kunskapsformer – musikaliskt uttryck och kommunikation.
•    Sociala kunskapsformer, musikens användning i skilda sociala sammanhang.
•    Existentiella kunskapsformer – identitets- och tillhörighetskänslor i och genom musik.

Exempel på frågeställningar man kan reflektera över utifrån dessa underdelningar av huvudbegreppet är: Vilka kunskapsformer utvecklas i en viss form av undervisning? Hur värderas de olika formerna i skilda musikaliska traditioner? Om du vill läsa mer om utvecklingsarbete titta in på vår webbplats:
http://www.didaktikdesign.nu/musik

I nästa artikel kommer jag att beskriva ytterligare begrepp som vi använder i vårt analysarbete.

Fil dr & gitarrpedagog Anna-Lena Rostvall
Lektor i pedagogik, forskare
e-mail anna-lena.rostvall@lhs.se

2

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Tack för en mycket fin och tänkvärd artikel.

Jag känner ofta att gitarrämnet inte framstår som ett "riktigt ämne" i paritet till engelskan eller matematiken. Inte sällan möts man av ångestfyllda kommentarer i stil med: "Men, vi har typ 40 glosor i engelskan och sju sidor matte till nästa vecka. Vet inte om jag hinner öva gitarr denna vecka."

Självklart så  tycker alla lärare att just deras ämne är det mest viktigta. Ett sällan skådat scenario vore att engelskaläraren eller matteläraren medgörligt lättar på hemarbetsbördan till förmån för andra ämnen (läs: musik).

Vi måste höja musikämnets status i skolvärlden. Ett mycket intressant väg för att åstadkomma detta är precis som Anna-Lena föreslår; att formulera målen tydligare.

Det ska bli intressant att följa debatten kring detta!

3

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Skulle det inte vara trevligt om vi gemensamt här formulerar och diskuterar fram en kursplan som vi kunde se som en slags formatmall för nybörjare/förtsättning och högstadieelever? Skulle väl kunna bli en livlig och härlig debatt som kan ge upphov till bra ideér?

4

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Skulle det inte vara trevligt om vi gemensamt här formulerar och diskuterar fram en kursplan som vi kunde se som en slags formatmall för nybörjare/förtsättning och högstadieelever? Skulle väl kunna bli en livlig och härlig debatt som kan ge upphov till bra ideér?

Detta är ungefär vad jag följer med mina elever.


Läromedel för gitarrstudier vid Fagersta Kulturskola

Nivå I

Notläsning och ackordinlärning
Bengt Wikström Gitarrskola del 1
Improvisation och plektrumspel
Pentatonisk skala i en position (gehör)
Eget initiativ
Inget

Nivå II

Notläsning
Bengt Wikström Gitarrskola del 2
Improvisation och plektrumspel
Pentatonisk skala i alla positioner Jim Gleason The rock performers school del 1
Eget Initativ
Ackordmaterial m m

Nivå III

Notläsning
Stefan Löfvenius Gitarrmusik del 1 samt finger picking
Improvisation och plektrumspel
Modala skalor Jim Gleason The rock performers school del 2
Eget Initiativ
Vad du vill

Nivå IV

Notläsning
Realbook, Stefan Löfvenius Gitarrmusik del 2, diverse gitarrlitteratur
Improvisation och plektrumspel
Arpeggio, Jim Gleason The rock performers school del 2-3
Eget initativ
Vad du vill

Nivå V-

Repertoar och mål bestäms gemensamt




Varje nivå avslutas med en minikonsert och ett teoriprov.

Patrik Karlsson Fagersta 2004-12-16


Och om jag ska sätta betyg så blir det så här

Kriterier för gitarr på gymnasienivå.

50p
Godkänd
För att erhålla betyget Godkänd krävs en förmåga att läsa noter i första position, improvisera i en pentatonisk skala i en position samt grundläggande praktiskt ackordspel. En offentlig redovisning ska ske innan betyget kan delas ut.


Väl Godkänd
För att erhålla betyget Väl Godkänd krävs betyget Godkänd samt en god förmåga att läsa noter upp till andra position, improvisera i en pentatonisk skala i tre positioner samt ett eget aktivt sökande efter ackordrepertoar. En offentlig redovisning ska ske innan betyget kan delas ut.

Mycket Väl Godkänd
För att erhålla betyget Mycket Väl Godkänd krävs betyget Väl Godkänt samt en god förmåga att läsa noter upp till femte position, med lätthet kunna improvisera i alla lägen inom den pentatoniska skalan, grundläggande fingerpicking. Vid redovisningen, som skall vara offentlig, uppvisas ett grundläggande musikaliskt handlag med uppgiften.


100p
Godkänd
För att erhålla betyget Godkänd krävs betyget Godkänd 50p samt notläsningsförmåga upp till sjunde band med grundläggande förmåga att spela klingande, enklare flerstämmigt spel, improvisera utifrån en durskala i två positioner. En offentlig redovisning ska ske innan betyget kan delas ut.

Väl Godkänd
För att erhålla betyget Väl Godkänd krävs betyget Godkänd samt en förmåga att läsa klingande, flerstämmigt spel, improvisera utifrån durskala i fyra positioner. Vid redovisningen, som skall vara offentlig, uppvisas ett musikaliskt handlag med uppgiften.

Mycket Väl Godkänd
För att erhålla betyget Mycket Väl Godkänd krävs Väl Godkänt samt en god förmåga att läsa klingande, säkert flerstämmigt spel, grundläggande kunskap om modala skalor. Vid redovisningen, som skall vara offentlig, uppvisas ett musikaliskt handlag med uppgiften.

150p
Godkänd
För att erhålla betyget Godkänd krävs betyget Godkänd 100p  samt ett gott flerstämmigt spel, kunskap om modala skalor samt en god förmåga att läsa klingande. Vid redovisningen, som skall vara offentlig, uppvisas ett musikaliskt handlag med uppgiften.

Väl Godkänd
För att erhålla betyget Väl Godkänd krävs betyget Godkänd samt ett avancerat flerstämmigt spel på nivå med enklare etyder av Leo Brouwer, god praktisk kunskap om modala skalor och grundläggande arpeggioförståelse. Vid redovisningen, som skall vara offentlig, uppvisas ett musikaliskt handlag med uppgiften.

Mycket Väl Godkänd
För att erhålla betyget Mycket Väl Godkänd krävs Väl Godkänd samt en nivå som ska matcha ett intag på en medelavancerad folkhögskola. Vid redovisningen, som skall vara offentlig, uppvisas ett musikaliskt handlag med uppgiften.

All Improvisation och klingande spel spelas med plektrum, allt annat med fingrar.

Patrik Karlsson Fagersta 2004-11-22

5

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

En kommentar till Patriks inlägg. Jag jobbar på ett gynasium där vi diskuterar det här med betyg då och då. En kollega till mej var på en föreläsning om rättvis bedömning när det gäller betyg (kommer ej ihåg vad föreläsaren hette , men han hade forskat om att sätta rättvisa betyg och hur lärare tolkar betygskriterier).
Han menade att ett fel som många lärare gör är att, precis som du gör Patrik, säger till elever att ska du ha ett G så ska du göra det här. Vill du ha ett VG så ska du, förutom det du gör för ett G, även gör något mer och ännu mera för MVG.
Skolverket säger faktiskt att en kursplan har ett innehåll med vissa uppgifter som alla elever ska klara. Skillnaden mellan en elev som får G och en som får MVG är hur de kan förhålla sej till innehållet.

Den här föreläsaren beskrev det så här:
För att en höjdhoppare ska få kvala in till VM så är gränsen satt till 1,40. Det spelar ingen roll om man saxar, floppar eller dyker över den höjden bara man klarar den. Om man sedan drar historien vidare till våran skolvärld så skulle det betyda 1,40 är målet/innehållet för kursen. Kan en elev bara saxa så är det G. Kan elev både saxa och floppa så är det VG. Kan eleven både saxa, floppa och dyka så är det MVG. D v s kursens innhåll ska inte vara annorlunda för att man ska få ett bättre betyg och det som avgör är bara hur en elev kan omsätta innehållet.

Kan ju också säga det när jag nu har varit kritisk till dej Patrik att så som du gör med betyg tänkte och gjorde vi också innan. Det är inte lätt det här med betygssättning.

Anders Jägergård Örebro

6

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Skolverket säger faktiskt att en kursplan har ett innehåll med vissa uppgifter som alla elever ska klara. Skillnaden mellan en elev som får G och en som får MVG är hur de kan förhålla sej till innehållet.



Vad gör du när eleven är klar med det som alla klarar och förhåller sig till uppgiften på ett optimalt sätt?
Patrik

7

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Andersjitarr: Det låter ju som en god idé, men lite svårare att förhålla sig till, både som elev och lärare. Det är alltså inte trappsteg, utan en platå. wink

Det svåra då man själv var elev var ibland att förstå vad som förväntas av en, då tycker jag det verkar som att det kan kännas bra att veta under tidens gång vart man ligger.

Hur har ni lyckats efter att ni börjat betygsätta på detta sätt? Minskar det distansen mellan eleverna eller ökar det. Är det fler som bara får G? Eller har ni blivit snällare i eran betygsättning?

8

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Det som jag skrev sist att en kurs ska ha samma innhåll för alla elever har vi inte hunnit med att praktisera ännu. Min kollega var på föreläsningen i höstas så några praktiska exempel hur det fungerar kan jag inte svara på nu. Vi har bara börjat tänka så (försöka i alla fall).

Som svar på Patriks fråga så blir det ju att fortsätta till till nästa kurs, men du kanske menar om man klarar av kursens innehåll på ett optimal sätt på nivå 3. Det ända jag kan säga om det är att jag aldrig har haft någon sådan elev ännu (har bara jobbat på gymnasienivå i 1,5 år och jobbade innan på kulturskola). Om jag skulle spekulera så kan man väl vara ganska fri med eleven och diskutera vad man ska göra.
På våran skola så gör vi så att en elev går  tre år och sen bestämmer vi vilka kurser som de har gått samt betyg. Däremot så gör vi så att om en elev i åk.2 har kommit upp till ett MVG på nivå 1 så skriver vi in det. Det där jag precis skrev är dock motstridigt mot vad jag skrev i mitt första inlägg, men som sagt så har vi inte kommit så långt med tänkandet ännu.
Varför vi gör så är för att (ni som har jobbat på gymnasiet känner till det här) det kan hända väldigt lite i åk.1 & 2 för att sedan explodera i trean när eleven har ett mål eller upptäcker hur roligt det är att gräva sej djupare in i musiken.


Jag kanske var lite negativ i mitt första inlägg (mitt första inlägg på detta forum överhuvudtaget), men det jag vill säga är hur vi på våran skola diskuterar och att det är en viktig diskussion som bör fortsätta.

9

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Andersjitarr skrev:

Det som jag skrev sist att en kurs ska ha samma innhåll för alla elever har vi inte hunnit med att praktisera ännu. Min kollega var på föreläsningen i höstas så några praktiska exempel hur det fungerar kan jag inte svara på nu. Vi har bara börjat tänka så (försöka i alla fall).

Som svar på Patriks fråga så blir det ju att fortsätta till till nästa kurs, men du kanske menar om man klarar av kursens innehåll på ett optimal sätt på nivå 3. Det ända jag kan säga om det är att jag aldrig har haft någon sådan elev ännu (har bara jobbat på gymnasienivå i 1,5 år och jobbade innan på kulturskola). Om jag skulle spekulera så kan man väl vara ganska fri med eleven och diskutera vad man ska göra.
På våran skola så gör vi så att en elev går  tre år och sen bestämmer vi vilka kurser som de har gått samt betyg. Däremot så gör vi så att om en elev i åk.2 har kommit upp till ett MVG på nivå 1 så skriver vi in det. Det där jag precis skrev är dock motstridigt mot vad jag skrev i mitt första inlägg, men som sagt så har vi inte kommit så långt med tänkandet ännu.
Varför vi gör så är för att (ni som har jobbat på gymnasiet känner till det här) det kan hända väldigt lite i åk.1 & 2 för att sedan explodera i trean när eleven har ett mål eller upptäcker hur roligt det är att gräva sej djupare in i musiken.


Jag kanske var lite negativ i mitt första inlägg (mitt första inlägg på detta forum överhuvudtaget), men det jag vill säga är hur vi på våran skola diskuterar och att det är en viktig diskussion som bör fortsätta.

Det synes lite ostrukturerat för mig. De svagare eleverna kan lätt slås ut om du som lärare inte är tydlig i vad som gäller. Att vänta tre år innan man som elev vet säkert vilka kurser och betyg man kan räkna med att finna på sitt betyg bidrar till ett osäkerhetsmoment. Det är trots allt viktigt att vi alla känner att vi gör framsteg och med ett tydligt strydokument redan från början så kan eleven bocka av sina framsteg. Ännu en sak som jag tycker är bra med en tydlig och fastlåst struktur är att det är mycket lätt att gå ifrån den och detta sker då medvetet.

Innehållet i kursen ska vara samma när det gäller den mesta undervisningen, men det är för att den sker i grupp. Som gitarrlärare har vi möjlighet att totalt individanpassa undervisningen, då är det extra viktigt med ett tydligt styrdokument.

10

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Naturligtvis håller vi det inte hemligt för en elev vad de ligger på för nivå tills de går i åk.3. Jag brukar även vara tydlig med vad jag förväntar mej utav eleven och förklarar vilka moment, genrer mm. som man ska klara av.

En annan sak som jag upplever som svårt när det gäller betygssättning är att betyget inte är en garanti för att man kan ta sej vidare till folkis eller musikhögskola eller någon annan skola. Alla dessa skolor som finns kräver att man åker dit och gör ett spelprov. När man väl kommer dit kanske man har en dålig dag eller alla andra som söker (eller det räcker med en om det bara finns en plats) är nästa Göran Söllscher. Då hjälper det inte att man har MVG på nivå 3. Hur gör ni som har elever som är uppe på den nivå och kanske ska iväg och söka?

Du skriver Patrik att för att få betyg på Nivå 1 så kräver du ett offentligt framträdande. I kursplanerna från skolverket finns det inget sådant på Nivå 1 men däremot på Nivå 2. Där står under mål för kursen "övning i framförande inför publik".

Anders

11

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Andersjitarr skrev:

När man väl kommer dit kanske man har en dålig dag eller alla andra som söker (eller det räcker med en om det bara finns en plats) är nästa Göran Söllscher. Då hjälper det inte att man har MVG på nivå 3. Hur gör ni som har elever som är uppe på den nivå och kanske ska iväg och söka?

Du skriver Patrik att för att få betyg på Nivå 1 så kräver du ett offentligt framträdande. I kursplanerna från skolverket finns det inget sådant på Nivå 1 men däremot på Nivå 2. Där står under mål för kursen "övning i framförande inför publik".

Anders

Om eleven har en dålig dag betyder det att vi som lärare inte har gjort vårt jobb. Att jag börjar med ett framförande inför publik redan på nivå ett är ett led till att vänja musikern vid att spela inför publik. På nivå ett får de dessutom välja sin egen publik. Jag ska vara där plus minst en till, detta står inte i kursplanen. Men jag vill att mina elever ska ha ett försprång framför genomsnittet. Vi ska gradvis förbereda dem inför pressen att kunna söka om det är deras ambition. Jag ser det inte som en själklarhet att alla som väljer estetisk linje vill bli konsertmusiker eller lärare.

Vissa elever gillar tävlingar vilket stärker deras kontroll över nerverna. Andra har inte tävlingspersonlighet och då är konserter det viktigaste ledet. Kursplanen är anpassad utifrån kriteriet att man inte ska kunna spela när man börjar, detta gör att jag har gått ifrån den något. Det krävs en speciell person att klara lära sig spela gitarr på tre år och nå en högskolenivå.

Jag är inte intresserad av att få  andra att göra som jag men så länge som ingen annan verkar ha gjort några som helst kriterier som de kan posta här så är det helt ok för mig att du Anders fortsätter att kritisera den. Vem vet jag kanske är sveriges enda gitarrlärare som har gjort en lista med kriterer både för kommunala musikskolan och gymnasiet så en diskussion kommer bara att stärka mitt vetande. (ej ironiskt uttalande)
Patrik

12 (edited by steflund 2006-04-23 21:04:32)

Re: Artikel: Finns det någon vits med att skriva kursplaner?

Jag tror inte att du är den ende, dock kanske den ende som törs bli kritiserad! smile Jag har jobbat själv på Kulturama, och de bad mig inte att skriva ngn kursplan, men jag skrev ett styrdokument som jag också gav till elever och föräldrar, samt en "ambitionsenkät" (delvis tagen från Instrumental Teaching av S. Hallam). Detta verkade vara uppskattat, det jag främst märkte var då jag perioder gled ifrån de utsagda målen och missade att påpeka vart vi var på väg så var det en tydlig svacka hos eleverna också (p.g.a av mig också). Sedan då jag började ta en del enskilda elever där också blev det ibland en galen hallabaloo... det jag menar är att det kan vara svårt att hålla en linje i undervisningen och även tillfredställa elevens nycker. Iom att jag skriver detta skall man kanske alltid envetet stå fast vid att det skall komma fram ngn slags kursplan även om det är uppdragsundervisning från kunden (inte det överstatliga som vi mest diskuterar här)


Den dag jag jobbar på antingen grundskola eller gymnasium kommer denna tråd att vara till bra hjälp. Kanske ska tuffa ihop en egen fiktiv kursplan att lägga ut här?