1

Topic: taskiga nerver...

hejsan
idag hade vi en liten konsert på kulturskolan i gävle...
först så spelade jag tillsammans med en flöjtist och då gick
det hur bra som helst. Men sen när jag skulle spela Capricho Arabe, själv,
så tog min taskiga never över och hela vänster handen börja skaka ,väldigt mycket, så jag fick göra ett litet snyggt slut innan "dur delen" började(tyvärr).
Är det någon som har något bra tips på hur man kan "styra sina nerver"?
Det har aldrig varit så här förut... Jag spelade på konserthuset i Gävle för ca ett år sen, men då var det inge problem med nerverna, utan det har blivit nu under sista året...
är det någon som har något förslag på hur man kan styra sina nerver lite så man inte blir så nervös?? och "skakar sönder musiken"   tongue

hare gött

2

Re: taskiga nerver...

Jag har också varit drabbad av det där (och ibland fortfarande), det är i mitt fall oftast så att ambitionen och kraven på mitt framförande överstiger förberedelsen och instuderingen som det dyker upp. Alltså krasst: öva mer och försätt dig i situationen oftare så du vet hur du skall parera den. Skillnaden ofta då man spelar upp kontra övar är att då man spelar upp så intar man en ännu mer kritisk hållning än då man övar, ett litet skorr låter som en traktor som startar och det kan själpa ens stabilitet, du skall försöka tänka dig att det inte är så värst besvärligt istället.

Detta är grymt mycket lättare sagt och gjort, men man måste starta med sin självbild och försöka sätta den i relation till verkligheten och inte till hur man vill att det skall vara.

Med andra ord, öva så du har beredskapen att leverera det du klarar av för stunden och var såpass närvarande och kritisk i övningen så du inte behöver vara det vid speltillfället.

Nu skriver jag nog detta svar till både dig och mig själv för övrigt. Hoppas du förstår vad jag menar och kan ta hjälp av det.

3

Re: taskiga nerver...

Stefan är in på rätt spår. Övning och åter övning.  Tror det finns en del gitarrlittertur ang problemet, kommer tyvärr inte på namnet just nu.

4

Re: taskiga nerver...

Hej, har också brutalt taskiga nerver.

Jobbar lite med kognitiv beteendeterpai i andra sammanhang... Om man lyssnar på de teorierna vilket jag verkligen gör så frågar man sig lite varför kroppen försätter sig i en förhöjd beredskapsnivå. När hjärnan upplever någonting som potentiellt hotfullt startar adrenalin och stresshormon att produceras för att kroppen bättre ska hantera det, blodtillförseln koncentreras till hjärta och hjärna, adrenalin pumpas in i muskler vilket leder till ytterligare skakighet och bristande muskelkontroll, andningen blir lidande, ofta håller man lite på andan i dessa lägen. Allt detta är ju klart obra om man ska spela ett stycke..

Alltså gäller det att flytta gränsen för vad hjärnan upplever som "farligt" genom att utsätta sig för det och intala sig att det är en ofarlig situation. Spela mycket och ofta för folk du känner, fortsätt ha konserer, tänk på att andas det falierar oftast när man blir stressad.

I övrigt instämmer jag med föregående talare angående övning.

Jag är ingen expert på ämnet men det kanske kan bidra till att lösa problemet.

5

Re: taskiga nerver...

tack för snabb hjälp smile men jag ska göra som du säger steflund... så får man se om nerverna "blir lite snällare" och slutar pumpa adrenalin å sånt otyg tongue

vore kul om du kunde komma på vad det var för litteratur du läste
om just detta ämne i lennart smile

tack allihopa för snabba svar och snabb hjälp

hare gött allehop:)

6

Re: taskiga nerver...

Joakims Zelmerlööws bok

Ergonomisk gitarrteknik tar upp detta mycket och bra

7

Re: taskiga nerver...

Här är länk till den gamla tråden om Zelmerlöövs bok, i den pratas det mest om just ergonomi, men som Iladron nämner tar den också upp detta ämne, det är på många sätt en bra studie kring det mesta som har med gitarrspelande att göra.

>>Klicka här för att komma till tråden<<

8

Re: taskiga nerver...

Jag skall skriva mitt examensarbete om det här med nerver och prestation vid framförande och har så här i startgroparna stött på en bok som heter The Inner Game of Music , som jag kan rekommendera varmt. På senaste har jag haft lite svårt att hitta glädjen i att sitta och spela solokonserter, men efter att ha läst bara några kapitel i boken jag nämnde fick jag mentala redskap för att sortera tankar och fokusera på rätt grejer, och jag har redan märkt resultat. Dagens boktips helt enkelt.

9

Re: taskiga nerver...

Längst bak i boken Pumping nylon av Scott Tennant finns ett avsnitt som handlar om "performance anxiety" (hoppas jag stavade rätt).

Förresten Joel, vem är din gitarrlärare i Gävle?

//Mattias

10

Re: taskiga nerver...

på kulturskolan spelar jag för Åke Hillström, men jag tar även privat lektioner för Joel Svensson, tror han pluggade i malmö på musikhögskolan där, tyvärr så var det ett tag sen jag spelade med joel men jag ska ta och ringa han snart... för nu börjar det att närma sig sökningstider tongue

11

Re: taskiga nerver...

Hej,

Gammalt tråd, men jag skiver ändå...
Gjorde bort mig totalt på en 70-årskalas i helgen. :-) 2 Dagar innan spelade jag Cavatina på en begravning och det gick helt ok med tanke på att situationen var riktigt jobbig. När det var fika efteråt så spelade jag lite Tarrega och annat och det gick otroligt bra.

Sen på 70-årskalaset var det bara några nära släktingar och mina syskon på plats och jag var inte ens nervös men av någon anledning så blev jag det mitt i Cavatina och båda händerna började skaka helt hejdlöst... Efter låten så pratade vi lite och jag försökte garva åt det hela. Sen forsatte jag spela och det gick bra igen.
Det ska läggas till att jag har inte spelat klassisk gitarr sen jag var 16år. Har jobbat som frilans gitarrist i 17 år, men det är sällan (aldrig) man spelar helt själv som elgitarrist. Och det var det som var det jobbiga, att allt fokus var på mig 100%. Det är jag inte van vid.
Jag hade också övat och övat och kunde materialet riktigt bra, så det var inte det som var orsaken. Det var den ovanliga känslan att vara i fokus.

Det var en pinsam situation men det är ändå mest synd om att jag sabbade själva låten! Jag är väldigt sugen på att spela till folk i fortsättningen, därför tänker jag nu ta varje tillfälle att uppträda för att få mer rutin på det hela. Man kan väl spela om man äter middag hos någon eller är ute och grillar med grannarna och så vidare, inget pretentiöst men ändå bra övning.

Har inte läst några böcker om ämnet, men jag tror att det hjälper om man inte tar sig själv på så stor allvar. Det räcker med det fantastiska undret att det finns musik överhuvudtaget.

Ha en trevlig vår!

12

Re: taskiga nerver...

Jag har själv haft väldigt stora problem med nervositet på scen, speciellt när det kommer till egenkomponerad musik. Några konkreta grejer jag har jobbat med har hjälpt mig oerhört mycket på vägen.

Känslan av att man spelar något felfritt på sin kammare bara timmar innan en spelning som man senare kommer av sig totalt på kan bero på en rad olika saker, många av dem har redan nämnts i den här tråden.
En av de sakerna som för mig har varit mest avgörande när det kommer till att prestera bra "live" är att försöka leva sig in i musiken från den absolut första tonen. När man spelar i sin ensamhet finns det knappt några vilseledande faktorer och man kan leva sig in i ett stycke utan problem. När man uppträder inför publik blir man satt i rampljuset och lyssnar på sig själv genom andras öron, och för varje ton man spelar fel blir det bara värre och värre. Man hör sina egna fel och distanseras från musiken.
Vissa gitarrister och andra musiker visar inga känslouttryck innan de har spelat igenom stycket en bra bit och fått "bag", eller "feeling" som det också kalas.
Jag menar på att om man konstruerar dessa känslouttryck så tvingar man in sig i musiken och låser ute redaktören på ens axel som berättar för en hur fel man spelar. Man tvingas fokusera på de där tonerna som ska låta på precis det där sättet, och man kommer ihåg hur stycket fortsätter,  inte bara med fingrarna, utan med hela kroppen, hjärtat, själen till och med om vid hade någon sådan!

Det har funkat bra för mig iallafall! smile

/Edvin