Det kanske finns  människor som föredrar andra tolkningar än Segovias. 

Hur bekostas inspelningarna? Jag chansar vilt och drar till med: skivbolagen.

Smaken är som baken och det kan ingen ändra på. Det är väl bara att låta bli att lyssna på sådant man inte gillar.

Det handlar inte om vad jag eller du tycker.
Alla tycker inte att Segovias version är den bästa - fatta det och acceptera!

Det blir inga fler inlägg i den här tråden för min del eftersom jag föredrar att prata om musik jag gillar istället för att klaga på allt jag inte gillar.

Jag tror att vi som tillhör den yngre generationen inte alltid förstår vad Segovia och hans kompromisslösa framfart betytt för alla de som växt upp och formats av den i sin egen samtid.

När jag lyssnar på de "gamla gubbarna" brukar jag lyssna med lite andra öron än om jag lyssnar på dagens stjärnor.  Det finns många aspekter som stärker mitt ställningstagande på denna punkt. Den främsta och kanske mest signifikanta aspekten är varje generations unika sätt att musicera. Detta förhållande till musik var inget som var Segovia unikt utan återfinnns hos de flesta samtida musiker oavsett instrument (Heifetz, Horowitz mfl.). Friare rubatering, större agogik är två tydliga element i den äldre generationens interpretation. Dagens musiker spelar något mer slätstruket i jämförelse, kanske som en reaktion på den äldre generationens förhållningssätt till musiken.

I den äldre generationen drogs det förmodligen ingen kristallklar skiljelinje mellan studioinspelning och liveuppträdande. Idag är detta två vitt skilda begrepp, där det förstnämnda ofta genomsyras av en stävan efter perfektionism till det yttersta. I livesammanhang anses det som mänskligt att missa en ton då och då så länge musiken hålls upprätt.     

Jag gillar Segovia men jag gillar också Russell, Bream och en hel drös med moderna gitarrister.  Jag gillar dessa för dess olika och unika egenskaper. Egenskaper som jag inte tycker går att jämföra med varandra. Att blint och fast hävda att Segovia är det enda vi behöver, är som att stenhårt klamra sig fast vid sin gamla T-ford anno 1934 när man innerst inne vet att dagens moderna bilar är bättre skapade för dagens samhälle. 

Jag irriterar mig ofta över hur den över-romantiserade bilden av en gitarrist (läs Segovia) gör att allt annat tappar värde i jämförelse. Att formulera frågan som Göran har gjort tyder på en lika stor trångsynthet som om vi i den yngre generationen skulle förneka Segovias existens bara för att vi tycker han spelar annorlunda.

Tack för alla synpunkter. Anser inte att Segovia is the and only. Det var bara ett exempel på en väldigt bra inspelning. Har för övrigt omvärderat honom. Har kollat in lite inspelningar från den där koreanska sajten. Hans Bach-tolkningar har liksom ingenting med barockmusik att göra. Efter 20 år av gitarrfrånvaro så får man lite perspektiv.

Vet inte om Segovia tål att jämföras med Heifetz eller Horowitz... Segovia var mest sur, och det är bara en handfull av hans intepretationer som håller... Horowitz idéer är fortfarande intressanta, precis som många andra idéer från musiker ur den generationen,men Segovia... sorry, han är rätt död och begraven. Vad sägs om att blicka framåt? Fabio Zanon, Duzic, och alla andra nya gitarrister fortjänar vår tid'

"Segovia var mest sur, och det är bara en handfull av hans intepretationer som håller"
:?:
På vilket sätt var Segovia sur? Vilka interpretationer håller? Exempel, tack!

För min egen del hade jag under många år (studieåren, åren av likatänkande och konformitet) en påtaglig Segoviafobi, det är egentligen bara under de senaste åren jag börjat att uppskatta hans musicerande.

Smaken är som röven - klöven- och precis som denna ändrar den också form allt eftersom åren går. I de flesta fall blir den bredare!

Fredrik

Mycket kan sägas om Segovia...

Angående versioner av Recuerdos så kan jag definitivt rekommendera David Russels version. Har tyvärr inte haft råd att bekosta en inspelning av min egna tolkning!  :mrgreen:

Sedan tycker jag att alla vi som läser och skriver inlägg på denna eminenta sida ska begrunda detta faktum, vi skulle förmodligen inte läsa och skriva inlägg på denna sida (som förmodligen inte skulle finnas) ej heller spela klassisk gitarr om det inte vore för Anrés Segovias insatser...

Värt att fundera på?!?!

lite fart blev det..

Men Stefan: ok, även om espanjorerna som var för Franco inte insåg vad Franco höll på med, räcker det för att lyfta deras historiska börda av de? Kan historien vara så snäll så att der räcker med att säga "nej, vi visste inte, inte våran"...

Dessutom var Segovia ett hinder för Romerofamiljen, framförallt för Celedonio, just av politiska skäl. Romerorna valde att lämna Spanien på grund av Franco, istället för att vara stryka regeringen medhårs...