Egentligen borde detta höra hemma under forumet Nyheter.

I Oktober bevistade jag Ljunggrenska tävlingen för unga musiker på Artisten i Göteborg. Det som drog mig dit var att en gitarrist skulle delta. De som hade kvalificerat sig till final var 2 pianister, 1 violinist, en violast, en cellist och en gitarrist. Bara detta är unikt i en sådan här typ av tävling som riktar sig till musiker på alla skilda instrument. Kvaliten var ytterst hög. Och gitarristens bidrag, 30 minuters spel första dagen, helt häpnadsväckande. Enligt mitt tycke borde han gå vidare. I juryn satt inget gitarrfolk, men väl andra synnerligen kompetenta musiker, bla Roland Pöntinen och Märta Schele. Med vetskap om gitarrens status i den klassiska världen var jag trots min stora optimism och övertygelse om vem som borde vinna tävlingen ändå realist. Till min förvåning och enorma glädje gick gitarristen vidare. Och presterade den andra dagen ett lika mgnifikt bidrag. I konkurrens med två pianister. Ja, ni kan föreställa er kontrasten. På många vis. Det som gjorde gitarristens bidrag så intressant var dels hans helt magnifika teknik och musikaliska känsla, dels att det bara var originalkompositioner som framfördes. I pausen drog sig juryn tillbaka och alla diskuterade och var övertygade om att gitarristen nog skulle komma tvåa, vilket skulle vara en prestation och ett nöjsamt resultat. Prissumman skulle ju ändå vara rätt betydande.
Vad var resultatet? Hmmm ... det tänker jag inte avslöja här. Men juryns motivering till hans placering innehöll bl a formuleringen: Klanger i regnbågens alla färger lockades fram ur instrumentet.
Gå in på gitarristens hemsida och läs och lyssna. Jag känner inte denna person personligen, men skulle förstås inte ha något emot att göra det.

http://profile.myspace.com/index.cfm?fu … =157572571

Om ni skulle misslyckas med länken så heter gitarristen Johannes Möller och han har en sida på MySpace.

Thomas