1

Topic: Klassisk gitarr- Svältfödd marknad?

Folkhögskolor blir mer och mer desperata efter klassiska gitarrister för varje år som går. Gitarrlärare tvingas att nätverka strategiskt folkhögskolor emellan för att överhuvudtaget få in sökande till sina linjer.  Snart kanske skolor blir tvungna att lägga ner sina klassiska linjer helt och hållet.

Desperationen eskalerar!

Tankar kring det här?

2

Re: Klassisk gitarr- Svältfödd marknad?

Jag gör ett försök att väcka liv i forumet lite genom ett sent svar på din fråga... Detta är en fråga som jag själv funderat en del kring. Själv gick jag vidare med gitarrstudier på folkhögskola efter gymnasiet. Därefter bytte jag dock spår.

Jag pratade en hel del med gitarrläraren på folkhögskolan jag gick på och jag fick uppfattningen om att en tendens till detta problem (om det nu är ett problem) fanns redan då (2004-2006) med allt färre sökande på klassisk gitarr. När jag själv gick så var vi inte särskilt många klassiska gitarrister, samtidigt som det fanns andra folkhögskolor i regionen där man hade en eller ett par, vilket såklart ledde till att man började diskutera någon form av samordning med avseende på genre. Min skola hade en klassisk inriktning men hade en del sökande med afro-inriktning och omvänt på andra skolor.

Vad är då orsaken till detta?
Jag har inte själv jobbat på skolorna och vet bara hur det var under 2004-2006 men min känsla, och då relaterar jag till hur samhället ser ut i övrigt, är att denna undervisningsform är lite förlegad. Med detta inte sagt att JAG tycker att den är förlegad, men att den tyvärr lockar allt färre. Folkhögskolan bygger ju på tanken om folkbildning och att låta saker få ta tid och att man ska kunna förkovra sig i något som många gånger ger mer på ett personligt plan än karriärmässigt. Min känsla är att detta förhållningssätt till lärande och "hur man ska spendera sin tid" är allt mer ovanligt i samhället idag. Många unga vet redan i årskurs 8 eller 9 vad de ska göra och har inte tid att ta ett år eller två på folkhögskola efter gymnasiet. Om man skulle ta ett års sabbatsår drar man hellre till Sydostasien... Om man i stället ser till de som faktiskt satsar på musik så finns det idag mycket andra möjligheter att ägna sig åt detta på än folkhögskola och sedan musikhögskola. Utbud på t.ex. youtube och möjligheter att synas, spela in plattor mer eller mindre i egen regi är oerhört enkelt jämfört med för bara 10 år sedan. Om jag ser till mig själv så var gitarrstudier för en erfaren lärare under tonåren i hög grad nödvändigt för att överhuvudtaget orientera mig och få tillgång till repertoar m.m.

Detta är givetvis en generaliserad bild, men min tanke är att det är ungefär så det ser ut i stort.

Hur ser det ut i kulturskolan nuförtiden? Jag har förstått att gitarr fortfarande har ett högt söktryck men hur många av de som spelar gitarr gör det med klassisk inriktning?

3

Re: Klassisk gitarr- Svältfödd marknad?

Jonas Larsson skrev:

Jag gör ett försök att väcka liv i forumet lite genom ett sent svar på din fråga... Detta är en fråga som jag själv funderat en del kring. Själv gick jag vidare med gitarrstudier på folkhögskola efter gymnasiet. Därefter bytte jag dock spår.

Jag pratade en hel del med gitarrläraren på folkhögskolan jag gick på och jag fick uppfattningen om att en tendens till detta problem (om det nu är ett problem) fanns redan då (2004-2006) med allt färre sökande på klassisk gitarr. När jag själv gick så var vi inte särskilt många klassiska gitarrister, samtidigt som det fanns andra folkhögskolor i regionen där man hade en eller ett par, vilket såklart ledde till att man började diskutera någon form av samordning med avseende på genre. Min skola hade en klassisk inriktning men hade en del sökande med afro-inriktning och omvänt på andra skolor.

Vad är då orsaken till detta?
Jag har inte själv jobbat på skolorna och vet bara hur det var under 2004-2006 men min känsla, och då relaterar jag till hur samhället ser ut i övrigt, är att denna undervisningsform är lite förlegad. Med detta inte sagt att JAG tycker att den är förlegad, men att den tyvärr lockar allt färre. Folkhögskolan bygger ju på tanken om folkbildning och att låta saker få ta tid och att man ska kunna förkovra sig i något som många gånger ger mer på ett personligt plan än karriärmässigt. Min känsla är att detta förhållningssätt till lärande och "hur man ska spendera sin tid" är allt mer ovanligt i samhället idag. Många unga vet redan i årskurs 8 eller 9 vad de ska göra och har inte tid att ta ett år eller två på folkhögskola efter gymnasiet. Om man skulle ta ett års sabbatsår drar man hellre till Sydostasien... Om man i stället ser till de som faktiskt satsar på musik så finns det idag mycket andra möjligheter att ägna sig åt detta på än folkhögskola och sedan musikhögskola. Utbud på t.ex. youtube och möjligheter att synas, spela in plattor mer eller mindre i egen regi är oerhört enkelt jämfört med för bara 10 år sedan. Om jag ser till mig själv så var gitarrstudier för en erfaren lärare under tonåren i hög grad nödvändigt för att överhuvudtaget orientera mig och få tillgång till repertoar m.m.

Detta är givetvis en generaliserad bild, men min tanke är att det är ungefär så det ser ut i stort.

Hur ser det ut i kulturskolan nuförtiden? Jag har förstått att gitarr fortfarande har ett högt söktryck men hur många av de som spelar gitarr gör det med klassisk inriktning?

Jag undervisar på Kulturskola. De flesta av mina elever får prova på att spela "klassiskt" i någon form. Uppskattningsvis så väljer 5-10% att mera frekvent spela stycken i denna genre.

Min uppfattning är att den moderna "popfingerstyle-genren" har tagit lite av den klassiska gitarrens plats. Speltekniken är ofta likartad och man kan spela den både på nylon- och stålsträngad gitarr.

Kolla bara på Sungha Jung eller vår svenska Gabriella Quevedo. smile

4

Re: Klassisk gitarr- Svältfödd marknad?

Jag undervisar på Kulturskola. De flesta av mina elever får prova på att spela "klassiskt" i någon form. Uppskattningsvis så väljer 5-10% att mera frekvent spela stycken i denna genre.

Min uppfattning är att den moderna "popfingerstyle-genren" har tagit lite av den klassiska gitarrens plats. Speltekniken är ofta likartad och man kan spela den både på nylon- och stålsträngad gitarr.

Kolla bara på Sungha Jung eller vår svenska Gabriella Quevedo. smile

Så du undervisar mycket stålsträngat spel? Hur fungerar det med din utbildning, för jag antar att det är klassisk gitarr du är utbildad i? Kommer vi i framtiden att se stålsträngad gitarr som ett instrument man kan läsa på högskola?
Hoppas jag inte låter påstridig smile

5

Re: Klassisk gitarr- Svältfödd marknad?

tailingloop skrev:

Jag undervisar på Kulturskola. De flesta av mina elever får prova på att spela "klassiskt" i någon form. Uppskattningsvis så väljer 5-10% att mera frekvent spela stycken i denna genre.

Min uppfattning är att den moderna "popfingerstyle-genren" har tagit lite av den klassiska gitarrens plats. Speltekniken är ofta likartad och man kan spela den både på nylon- och stålsträngad gitarr.

Kolla bara på Sungha Jung eller vår svenska Gabriella Quevedo. smile

Så du undervisar mycket stålsträngat spel? Hur fungerar det med din utbildning, för jag antar att det är klassisk gitarr du är utbildad i? Kommer vi i framtiden att se stålsträngad gitarr som ett instrument man kan läsa på högskola?
Hoppas jag inte låter påstridig smile

Du är absolut inte påstridig! smile

Stålsträngad gitarr kan du läsa på högskola sedan många år tillbaka. Dock inte som "huvudinstrument" utan som fristående kurser.

Jag är mycket riktigt utbildad på klassisk gitarr, men har även läst en hel del fingerstyle, latin, bruks- och elgitarr. På min tid kunde man skräddarsy sin utbildning rätt ordentligt. Vet inte hur det är nu för tiden med denna möjlighet.

Många av oss (klassiska) gitarrlärare är säkert fostrade av populärmusiken i någon form. Jag själv spelade rätt mycket i olika band och sammanhang under ungdomsåren. Med bakgrund av detta så känner jag mig idag trygg i att undervisa i blandade genrer. Idag tycker jag det känns precis lika kul att med den stålsträngade gitarren kompa en kör eller solist som att spela Aranjuez med symfoniorkester. smile