Jag gör ett försök att väcka liv i forumet lite genom ett sent svar på din fråga... Detta är en fråga som jag själv funderat en del kring. Själv gick jag vidare med gitarrstudier på folkhögskola efter gymnasiet. Därefter bytte jag dock spår.

Jag pratade en hel del med gitarrläraren på folkhögskolan jag gick på och jag fick uppfattningen om att en tendens till detta problem (om det nu är ett problem) fanns redan då (2004-2006) med allt färre sökande på klassisk gitarr. När jag själv gick så var vi inte särskilt många klassiska gitarrister, samtidigt som det fanns andra folkhögskolor i regionen där man hade en eller ett par, vilket såklart ledde till att man började diskutera någon form av samordning med avseende på genre. Min skola hade en klassisk inriktning men hade en del sökande med afro-inriktning och omvänt på andra skolor.

Vad är då orsaken till detta?
Jag har inte själv jobbat på skolorna och vet bara hur det var under 2004-2006 men min känsla, och då relaterar jag till hur samhället ser ut i övrigt, är att denna undervisningsform är lite förlegad. Med detta inte sagt att JAG tycker att den är förlegad, men att den tyvärr lockar allt färre. Folkhögskolan bygger ju på tanken om folkbildning och att låta saker få ta tid och att man ska kunna förkovra sig i något som många gånger ger mer på ett personligt plan än karriärmässigt. Min känsla är att detta förhållningssätt till lärande och "hur man ska spendera sin tid" är allt mer ovanligt i samhället idag. Många unga vet redan i årskurs 8 eller 9 vad de ska göra och har inte tid att ta ett år eller två på folkhögskola efter gymnasiet. Om man skulle ta ett års sabbatsår drar man hellre till Sydostasien... Om man i stället ser till de som faktiskt satsar på musik så finns det idag mycket andra möjligheter att ägna sig åt detta på än folkhögskola och sedan musikhögskola. Utbud på t.ex. youtube och möjligheter att synas, spela in plattor mer eller mindre i egen regi är oerhört enkelt jämfört med för bara 10 år sedan. Om jag ser till mig själv så var gitarrstudier för en erfaren lärare under tonåren i hög grad nödvändigt för att överhuvudtaget orientera mig och få tillgång till repertoar m.m.

Detta är givetvis en generaliserad bild, men min tanke är att det är ungefär så det ser ut i stort.

Hur ser det ut i kulturskolan nuförtiden? Jag har förstått att gitarr fortfarande har ett högt söktryck men hur många av de som spelar gitarr gör det med klassisk inriktning?

Så du undervisar mycket stålsträngat spel? Hur fungerar det med din utbildning, för jag antar att det är klassisk gitarr du är utbildad i? Kommer vi i framtiden att se stålsträngad gitarr som ett instrument man kan läsa på högskola?
Hoppas jag inte låter påstridig