Ni far ursakta att jag inte har nagra ringar och cirklar over bokstaverna jag ar utomlands.
Vad galler SGLS val av masterclasslarare i ar sa kan jag saga att det inte ar en slump vad vi valt. Vi har tagit stallning till vad vissa medlemmar har uttryckt for onskemal samt styrelsens egna erfarenheter av olika larare och sedan har styrelsen sammanstallt en lista med namn som vi sedan ringer till i tur och ordning och den som forst tackar jag blir var larare pa kursen.

Vad som vi forst maste gora nar vi ska bestamma vad som kannetecknar en god larare ar att ta reda pa vad han ska anvandas till och vad vi anser att vi vill lara oss. Aven lararen maste strukturera upp vad den vill att eleven ska ga hem med. Nar sedan lararen har uppfyllt dessa kriterier sa ar det en bra larare. Dessa kriterier ar faktiskt godtyckliga och forandras infor varje ny och unik situtation sa vi kan bara gora som alla forskare gor, begransa vad en elev ska lara sig och sedan utforma en supermetod for just detta.
Alla larare maste daremot alltid bestamma sig for vilken metod den ska anvanda pa just denna elev framfor och sedan halla fast vid den.
Patrik

Utan att lägga mig i debatten vill jag bara framföra min åsikt angående att publicera privata mail på internet.
Om det tycker jag inte och om jag inte är helt ute och cyklar är det dessutom olagligt.

Med hopp om en högre nivå på debatten.

/Håkan Wallin

Låt höra Octavian, vilka är kriterierna? I vilken skola kan man lära sig dessa kriterier? Varför tycker du att Zoran Dukic är en bättre masterclass-lärare än Luis Orlandini?

Dessa är kriterierna bakom valet av Orlandini:
Vi anser att han är en fantastisk gitarrist med en av de bredaste repertoarer jag känner till. Hans skivinspelningar innehåller allt från latinamerikansk musik, modernistisk, Bach och annan barock, romantik, klassiker som Sor och Giuliani, konserter med orkester, gitarrduo, gitarrkvartett, kammarmusik med andra instrument mm. Det är inte många gitarrister med en sådan musikalisk allmänbildning som Orlandini. Två av oss i styrelsen har dessutom bevistat en masterclass med Orlandini och vi blev mycket imponerade av hans undervisning. Framförallt för att han resonerade med eleven och försökte få denne att själv tänka kring musiken. Detta anser jag vara av största vikt. Om man bara levererar färdigförpackade lösningar har inte eleven några verktyg för att själv lösa problem i framtiden.

Detta tyckte vi var bra. Vad tycker Octavian är bra??? :shock:

I ditt förtsa påstående skriver du:

Den kommentaren tolkade jag direkt som att den var riktad till att SGLS styrelse gjort ett inkompetent val (jag gnuggade mina händer för vad som skulle komma härnäst) som endast grundar sig på tycken och inte fackmässig kunskap. Och du hänvisar senare till din mångåriga erfarenhet som lärare. Detta bjuder in till påhopp. Jag menar inte att jag tycker att det finns fog för att hävda vem som kan mest om vad, vilket faktiskt är rätt ointressant, så det privata mail du la ut kanske var formulerad i det kryddigaste laget.

Jag tycker att det fortfarande finns fog att diskutera riktlinjerna som du ville dra upp. Jag har ingen som helst kunskap om den lärare de nu valt, men jag tycker själv att det tveklöst är en väldigt hög nivå på mästare som Zoran Dukic, Alex Garrobé, Marco Socías (några av dem jag sett). Den nivå som undervisningen i Sverige ligger på i jämförelse med utlandet vet jag inte riktigt hur den står sig. Så festivalen i Arvika är säkert en viktig kok-kittel då många av Sveriges nuvarande och framtida gitarrpedagoger besöker den. Så valet av vem som undervisar där är ofantligt viktigt för alla.

Jag har begränsad erfarenhet av gitarrpedagoger eftersom jag till störst del är självlärd (vilket också betyder att jag är en ganska halvusel klassisk gitarrist).

Jag har dock 17 års lärarerfarenhet främst inom fysik på universitetsnivå och jag tycker mig se rätt stora likheter mellan ämnen och färdigheter.
Jag har sett föreläsare som får studenterna att jobba livet ur sig tack vare att läraren ger dem energi och inspiration av aldrig tidigare skådat slag. Det kan vara en nobelpristagare som är superspecialist inom sitt område och relativt smal, men världsberömd förstås. Det kan också vara en rysk professor med helt makalöst bred och djup insikt som får studenterna att inse vilken fantastisk kunskap en enda människa kan sitta på. Det kan också vara en lektor som kanske inte själv är något direkt geni forskningsmässigt, men som har stor erfarenhet, god metodik och helt enkelt är en lysande pedagog.
Det kan också vara en assistent som framgångsrikt ägnar många timmar åt att hjälpa studenterna lösa faktiska problem eller labbuppgifter.

Det finns alltså många stereotyper som alla fungerar utmärkt i sina roller förutsatt att systemet runt omkring fyller upp med det som eventuellt saknas. I princip alla lärare har dessutom egenskaper som är rätt usla, men som de väger upp med sina goda sidor.
På det stora hela tycker jag studenter förtjänar att möta alla typer av lärare eftersom det utvecklar dem både i sina yrkesroller och som människor.

Ett riktigt negativt attribut är väl dock brist på passion, dvs att inte visa något som helst intresse för sina studenter eller sin lärarroll. Därmed är nog just passion den i mina ögon viktigaste positiva egenskapen också, även om den allena inte räcker hela vägen..

Det här med klassisk gitarr är väldigt prestigefyllt och det vore så mycket roligare om denna prestige ändå kunde blandas ut med lite mera humor, självironi och distans för annars ryker spelglädjen tycker jag.
Prestigelöshet tycker jag därmed också är en mycket god läraregenskap - gärna då i kombination med elitism, trots att det låter som motsättningar...