Hur nevervositet påverkar ens spel är högst individuellt. Det man generellt kan säga är att träna sig på att spela offentligt är bästa medicinen. Jag brukar försöka vända den negativa nervositeten till något positivt. Då brukar mitt spel ofta bli bättre. Nervositeten gör att man skärper till sig.

Ibland funderar jag över varför man blir mer nervös när man spelar klassisk gitarr i jämförelse med andra genrer. Mitt slutliga mantra lyder: klassisk gitarr inte är värre än något annat. Musik är musik oavsett genre. Just play!!!

Ett bra tips är att öva dig på att framföra låten eller programmet under alla sorts omständigheter. Kliv upp mitt i natten och dra igenom programmet. Spola händerna i kallt vatten innan, för att vänja dig vid att spela med kalla fingrar. Ju mer förberedd du känner dig desto bättre kommer konsertern att gå.

Lycka till!!!

http://hem.bredband.net/zelmerloow/

Jag har ofta spelat och varit väldigt nervös, ibland så inträffar inte den där nervositeten och jag har då trott att det beror mest på att jag spelat upp mycket inom kort tid, men jag har mer och mer förstått att det för mig har mycket med att göra att man verkligen förstår att man ska spela eller inte. Tänk dig att du går runt och ignorerar att du skall spela, och helt plötsligt sitter du i situationen att prestera. Så slutsatsen är att man måste förbereda styckena väldigt noga, och även ställa in sig på att man skall spela.

Testa att spela in dig själv ngn vecka innan, då har du en realistisk bild av vaad du kan klara av och kan parera genom att kanske inte hoppas att "det där stället som jag alltid fixar" (som kanske egentligen inte funkar helt i rasande tempi) utan ta det lite coolare där.

Ett tips som jag brukar ta till då jag blir allt för nervös. En gång när jag gick i nian såg jag en video med John Williams när han spelade Vals no. 3 av Barrios... En konsert jag hade dagen efter satt jag en kvart och intalade mej att jag faktist var han. Låter knäppt, men det funkade för mej och den konserten är en av dom mest lyckade. När jag gick fram och satte mej (som alias John Williams  ) och spelade i kyrkan kände jag mej överlägsen och mitt självförtroende gjorde att jag inte alls såg på publiken som jag hade gjort innan och nervositeten försvann en hel del.

Det råkar vara jag som totat ihop artikeln som nämns, så jag känner mig lite manad att delta i diskussionen. Sedan den skrevs har en hel del lagts till, förändrats osv men i stora drag gäller samma då som nu.

Inför en konsert är det ofta konsertsituationen i sig själv som startar en betingad reflex att bli nervös, speciellt om man har dåliga erfarenheter sedan tidigare. Man tolkar "tecknen" och tror att det än en gång kommer att gå åt pipan. Det jag tror är det största "misstaget" inför en konsert eller spelning är att man inbillar sig att man plötsligt måste prestera bättre än man gör i övningssammanhang och att man s a s måste anpassa sitt spel för att duga inför en publik. Snarare är det under övningen och förberedelserna som konserten skapas, så själva konserten är mer ett genomförande av det man har preparerat för på förhand.

De fel som ibland uppstår under ett framförande kan egentligen bara ha två orsaker. Antingen har man inte övat tillräckligt och bemästrat den tekniska aspekten av stycket eller så reagerar man på inre impulser under framförandet och tillfälligt förlorar den meditativa relationen till musiken och spelet. Impulserna kan vara att man börjar tvivla på sin förmåga, omvärderar, tvekar eller på andra sätt börjar resonera med sig själv. En av de stora fördelarna med nervositet är att den får oss att handla mer vanemässigt, vilket betyder att om man är noga förberedd så aktiveras rätt rörelser i rätt sammanhang så länge tvivlen inte får oss att omvärdera. De motoriska program som är inprogrammerade i hjärnan som ett resultat av många timmars övande kan nämligen inte förändras "av sig själv".

Mitt råd är; fundera inte - spela EXAKT på samma sätt som du brukar göra när du övar. Om det duger för dig själv så duger det garanterat mer än väl för de som lyssnar.

Hälsar Joakim!