Tjenare Chrille!
Under barocken spelade man med non legato-artikulation, vilket ger en tydlighet som gynnar snabba tempi. Idag använder man snarare ett legatoideal och strävar efter en stor och intensiv ton, vilket kräver lugnare tempi. När det gäller danssatser, d v s musik av den typ du frågar om, har man undersökt själva dansen och på det sättet försökt få fram ett ungefärligt tempo.
Man har också använt sig av mekaniska instrument från barocken vars rullar har ”programmerats” av Händel mm. (Bl. a har man upptäckt att ritardandon i slutet av styckena ofta var väldigt obetydliga, trots att det fanns plats kvar på rullarna!)
I ”Barockboken” av Ingemar von Heijne m.fl. utgiven på Gehrmans Musikförlag (1985) hittar du, förutom övrig information, en hel massa om tempoangivelser från barocken. Kolla upp den!
Ett träffande citat från Ludwig van Beethoven får avsluta mitt inlägg: ”Metronomen är ett otyg, man måste känna tempot. Må fan ta all mekanik!”
Mvh Joakim!