Igår blev jag underrättad om att Alex till sist fått ge vika för den sjukdom han så tappert bekämpat under så många år. Gitarrvärlden och gitarrbyggarsamfundet har i detta förlorat en stor och varmhjärtad personlighet och en skicklig yrkesman. Alejandro, som var hans spanskklingande alter ego på gitarretiketterna, var född och uppvuxen i Holland men flyttade till Spanien för bl.a gitarrstudier och det var också där han senare började bygga gitarrer. Till Sverige kom han som redan väl etablerad gitarrbyggare och han hade under tjugo år stort inflytande på den svenska gitarrscenen; för gitarristerna genom alla de fina gitarrer han byggde och för oss byggare genom den inspiration och kunskapskälla han utgjorde. Med Alex kunde man lätt prata en timme om franskpolering, en timme som aldrig kändes som bortkastad utan som en djupdykning ner i detaljernas fascinerande ocean. För även om Alex var en genuint skojfrisk och lättsam person att möta som kollega har jag sällan mött en gitarrbyggare med så välutvecklad känsla för gitarrens djupare mysterier och detta har gjort intryck och varit till stor inspiration för mig. Jag är honom skyldig ett stort tack och gitarrvärlden känns idag både tristare och ytligare.