Svårt att ge ett generellt svar.
Ibland kan det låta ordentligt illa, progressionen vibrerande meloditon på d-sträng
till lös meloditon på g-strängen brukar sticka lite kärvt i öronen, samtidigt som
det i exempelvis Bach (av mig iaf) används lösa strängar väldigt ofta för att t.ex.
förbättra legatospel.
Sen får man inte tro att alla noterade lösa strängar bara är stavfel från
kompositören som brådskande ska läggas upp i 8:e läget och ges ett yvigt vibrato.
En lös sträng kan ju låta även låta väldigt vackert i rätt sammanhang,och ibland
fult men på rätt sätt. I exempelvis engelsk 60-tals musik används lösa strängar
ibland fullt medvetet som en kontrasterande effekt.
Jag stötte på detta problem för en tid sedan i Giulianis Händel-variationer.
Temats melodi innehåller lösa strängar, vilka enkelt kan gripas istället vilket jag
till en början gjorde. Efter ett tag märkte jag dock att temat då inte klangmässigt
stämde överens med resten av stycket, där många lösa strängar inte kan (ska)
gripas så då fick det bli lösa strängar även i temat. Låter klart bättre.