Instämmer helt och fullt!
Det är skandal!

Eftersom detta nu drabbar HELA Sveriges musikliv; både konstmusik (nutida såväl som äldre), jazz, världsmusik samt musik för unga. Så borde hela det svenska musiklivet resa sig som en man (eller kvinna självklart) och säga att "nu är det nog"! Pengarna är till för att folket skall få konserter, inte till att trygga Rikskonservers inkompetenta lednings försörjning.
Jag uppmanar härmed alla till att gå till aktion, gör vad ni kan för att visa ert missnöje: insändare, arga brev, debattinlägg, skriv till kulturdepartementet, demonstrera, etc.

Rikskonserter ett hot mot musiklivet?

Rikskonserter har under många år använt enorma summor till sin administrativa personal. När de nu får ett sparförslag så kraschar hela deras kärnverksamhet. Inga mer konserter? Är det det som är det mest genomtänkta sparförslag som de kunde komma på. Om Rikskonserter inte har en konsertverksamhet, vad är de då till för. Björn Stålnes svar på detta är att satsa på några få stora projekt, något som knappast gagnar konsertbesökarna runt om i landet, då de måste ha tur att bo i rätt del av Sverige. Rikskonserter faller i fällan som många institutioner gör, de vill synas och då smäller de hellre till med ett stort projekt än hundratals små trots att de små kan nå ut till en större publik.

Man ställer dessutom in det mesta av barnverksamheten, ett tydligt bevis på att det är prestige som ligger till grund för dessa beslut. Det får mig att fundera på om strategin från Björn Stålne är att ställa in det som gör att folk protesterar så att han ska få mer pengar till sin verksamhet, men jag hoppas att protesterna mer handlar om hur de faktiskt har skött sin verksamhet och att man nu kräver en förändring.

Det är kanske dags att börja dela ut pengarna till projekt som sedan kan genomföras av artisterna själva med hjälp av minimal administration och med högre krav på redovisningsplikt från artisterna. Det ska vara lättare att finansiera kreativa musikprojekt som gagnar folket än att finanisera administration.

Björn Stålne borde tacka nej till eventuella fallskärmar och ta det enda rätta beslutet, det är dags att lämna över facklan till en mer modern ledare som förstår att använda miljonerna på ett mer effektivt sätt. Ett sätt där administrationen inte tar en så stor del av kulturkakan. Mer kultur till folket!

Patrik Karlsson

Med all respekt.

Men kultur är också att plocka svamp, driva getter, koka palt, göra barn, spela pingis, lägga räls till museijärnvägar, odla eterneller, trampa vindruvor, diskutera politik, diskutera kultur, röka röding, jojka, joddla, blockflöjtsspeleri, samla in pengar till halta, lytta, samer och homosexuella, baka halvsegmjukpickkebröd i Oviken, slipa knivar mm. Jag hoppas, som en vision, att när vi har definerat kulturen och vad det egentligen är som berättigar till bidrag, att kulturen kan, och ska, och bör,stå på egna ben.

Vi får på många sätt betala för demokratin. Denna form av kulturhantering, som trots alla ädla föresatser, skapar orättvisor därför att livet är orättvist.

I denna fråga säger jag: Lägg ned skiten (rikskonserter) och inse att världen är full av pengar. Vill du ha dom, så slit lite hårdare. Annars, gilla läget.
Den S.K. demokratin har ett pris. Detta pris stavas byråkrati.
Alla kulturyttringar och fler därtill av dem jag har räknat upp ovan, kräver sin rätt.

Men vad innebär denna rätt?

Vem ska bättre än Stålne kunna driva denna instutition?
Kan denne nya namnlösa, rättvist bedömma vilka som ska på ett eller annat sätt gynnas?
Vem är denna gigant som skall, för allas rättvisa, bedöma vilken del av kulturen, om så bara "scenkulturen", som är den rätta?

Pellegrosso

Pengarna är inte till för arbetslösa musiker de är till för att bidra till ett rikare kulturliv i hela sverige. Så ingen ska vilja ha pengarna för sig själv, de ska omsättas till konserter, festivaler, känslor. Nu har det varit en enorm procent som gått till administration genom åren och det är det alla reagerar på.

Jag har aldrig sagt att vi ska ha rikskonserter, själv klarar jag mig utan dem. Men om man nu ska pumpa in 100 miljoner in i kulturlivet så ska det väl gå till kultur som folket har någon glädje av inte till att några sitter och arkiverar, administrerar, och reser jorden runt och slösar på pengarna .

Rikskonserters uppdrag är musik. Det finns andra som håller på med pingis och lägga räls. Scenkulturer är ju mycket, det finns riksteatern som driver en stor bit och de lyckas bra med sitt uppdrag.
Joddla, blockflöjt och jojka ingår i rikskonserters verksamhet redan som det är nu. De har sameprojekt bland annat.

Bidrag finns inte bara i kultur, samerna får stora bidrag till sin verksamhet med renarna och annat för att det inte alltid lönar sig, kulturskolan får en stor summa kommunala pengar för att anställa lärare och ha lokaler. Alla som jobbar på en kulturskola är därför indirekt bidragstagare, ta bort bidragen och de får sparken.

Hela vår infrastruktur är baserad på skatter, sjukvården, you name it. Poängen med att betala skatt är att man får vissa saker tillbaka. Gillar man inte det så finns det andra länder där skatten är lägre och du får finansiera allt med privata sektorns medel.

Rikskonerter startade som en idé att var man än bodde så skulle man få ta del av musik i alla dess former, det är för dyrt för många arrangörer som har en förening där det bor 2000 personer och har hundra medlemmar att skrapa ihop pengar till vissa arangemang där skulle rikskonserter hjälpa till. Det finns en stark amatörverksamhet runt om i landet som alla behöver hjälp att anställa en professionell dirigent, körledare, konsertmästare eller solist. De får ofta statliga, läns och kommunala medel.

Jag vet inte vad samerna får så jag tar nog tillbaka det påståendet. Det jag ville visa på var att det är mycket som är finansierat med bidrag som ingen tycker är dåligt så varför ska en musiker skämmas för att den får 20 000kr två gånger i sitt liv.

Det där att ge folk vad de vill ha visar på en trångsynthet från Bert Karlsson. Dansbanden klarar sig inte alls så bra som många verkar tro, det är Bert som klarar sig bra. De flesta har ett jobb vid sidan av, precis som de flesta andra musiker. Jag har vänner som spelar i relativt kända dansband såsom Candela och mina vänner får mindre på sina gigs än vad jag gör. Hur är det då inte för de helt okända.  Alla musiker är vänner i min bok. Jag har spelat med Country-folk, Mats Bergström spelar med popartister, jag har aldrig stött på kultureliten bland musikerna. Dek kan finnas bland institutioner kanske, vad vet jag. Är det elitistiskt att gilla musik som få gillar så är alla klassiska gitarrister elitistiska, vi är inte så stora som vi kanske tror. För att inte snacka om dansbandsmusik, det är en liten genre det, mycket mindre är nutida musik.

Varför ska just kulturen vara det enda i samhället som ska klara sig själv, varför inte alla skolor. Privatskolor fungerar väldigt bra i större städer, men det gör faktiskt det mesta.
Jag växte dock upp i ett samhälle med 2000 personer, min mamma försörjde mig och min bror på att städa och passa barn. När jag fick i vuxen ålder höra vad hon tjänade på sina jobb trodde jag att det var ett skämt, hon har alltid varit för stolt för att ta emot bidrag som hon har rätt till, men de indirekta bidragen som gjorde att jag fick spela gitarr, gå på konserter, studera vid högre utbildningar. Om allt detta skulle stå på egna ben så hade jag inte haft mycket kvar.  Mitt liv har blivit bra mycket bättre genom dessa skattefinansierade kulturpengar.
Det är trots allt en droppe i havet mot mycket annat. Kulturrådet som delar ut många miljoner i stöd har börja propagera för att riksförbunden ska dela ut pengarna, för det är ju ändå bara småpengar sammanhanget säger de.

Pengarna är inte till för eliten på något sätt, de är till för publiken och de svaga. De är till för att sådana som min mamma ska kunna ge sina barn en uppväxt som nästan matchar omgivningen. De är inte till för lärarna, musikerna eller någon annan som jobbar inom en sektor som är statligt finansierad.

'Detta forumet är i förlängningen statligt/kommunalt finansierat, Joel jobbar gratis, tror jag, här för att han får pengar från ett annat håll. Kanske från en musikskola. Vilket tycker jag gör detta forum ännu mer värt. De pengarna har gjort att vi alla kan skriva här, skulle Joel behöva tjäna de stora pengarna på forumet så hade han kanske inte kunnat starta upp det. Nu har han lyckats få lite banners vilket jag hoppas bidrar till att han orka fortsätta.

Vad ska i så fall hända med Rikskonserters anslag? Ska man stoppa dem i andra hål som sjukvården, eller skicka ut en kulturcheck på 100 kr till varje innevånare som var och en kan använda till det den tycker är kultur?
Gitarrkonsert eller nya navkapslar till PV'n.

Och där har vi hela kontentan av mina inlägg. Det är dit vi vill nå, men om du kommer på högre politiska nivåer och säger "lägg ner skiten" så tar de inte det seriöst. Lägg ner skiten är som du vet inte ett argument.  Därför måste man reagera mot ineffektivitet, vilket var anledningen till mina inlägg. En reaktion inte en klassfråga.

Det är ingen med "finare" utbildning som pekar på någon vad jag vet. Benny Andersson sitter i musikaliska Akademien och Janne Schaffer har konstnärslön. De har inga fina utbildningar i bagaget vad jag vet. Alla musiker vet att det inte är lättare att överleva som popgitarrist än att ge sig på hardcore noise, det är två olika saker.

Jag känner därför inte igen mig i din beskrivning om att vissa musiker tycker de är finare än andra och att några anses dåliga på grund av genre eller för att det tjänar pengar. Crossover är så jäkla i tiden som det kan bli.

Många musiker tycker att dom är finare än andra. Många musiker har en mer uppåtriktad näsa än andra. Många musiker tar sig själv på alldeles för stort ansvar. Många musiker blir gärna en gyllene svans efter en mer eller mindre självskriven klanledare eller någonting dito. Liksom många andra människor med andra inriktningar och drömmar. Så nog tusan finns det substans i påståendet att vissa musiker tror sig vara bättre än andra inom många områden.
Är det så farligt att konstatera.

Och jag hoppas att vi inte behöver anpassa oss till högre politiska nivåer, just här.
Dessa politiska nivåer är inte så förbaskat finlirande som många tycks tro.
Ibland kan ett "jävlar anamma" få ett positivt reultat, ibland inte.

Pellegrosso

Harkel harkel ,pust pust. Och suck,suck förståss.

Jag tycker inte att man ska nedmontera någonting av det du räknade upp.
Jag gillar både jazz och opera och har väl i en eller annan form sysslat även med dessa musikformer.

Men visst tycker jag att det finns vissa problem med att operan och dramaten, i dessas form av nationalscener, ligger för långt bort för att kunna serva fler människor än det gör.

Nej åter till ämnet,
Jag tycker att rikskonserter som långsiktigt instrument är för centraliserat, kolosslikt, svårformat och lite till. Jag harsjälv för hundra år jobbat inom rikskonserter i ett musikalisk projekt i obygden "back in the 70:s."

Alla dessa miljoner som bränns i denna form av kulturstöttning skulle troligen ge mer effekt om pengarna fördelades ut i landet på tillräckligt lokal nivå för att hantera det på ett vettigt sätt.
Därav skit i kolossen.
Om du och andra störs av denna formulering så tar jag ingen större hänsyn till detta men jag hoppas att du och andra kanske förstår vad jag menar lite bättre nu.
Men jag tycker ändå av princip, att denna typ av verksamhet borde kunna vara självbärande.
Detta är en utopi, som jag nämde tidigare. I väntan på att denna utopi blir verklighet så konstaterar jag bara att det finns ingen bra långsiktig kulturpolitik, som funkar till fullo. Och rikskonserter eller ett gnäll om rikskonserter öppnar inga dörrar till nytänkande och nya stickspår.
Därav: lägg ned skiten. Bygg upp något bättre. Och denna uppbyggnad göres nog bäst i samarbete med kulturarbetare i alla former MEN även i samarbete med slutkonsumenten som tillsammans med oss andra ändå betalar kalaset till syvende og sisdt.
Sopbacken är nog närmare från rikskonserters kontor än från någon annanstans nere på en nivå där människornar verkar och finns och lever. Det är nog där jag tror besluten skall tas.

Jag gillar också P1, klockspel kan vara för mig. Jag älskar också det som skänker harmoni och balans i kropp och själ.

Jag är inte för internering av oliktänkande, bara så du vet.
Hur du nu fått för dig detta.

Man skall nog inte skriva inlägg en fredagskväll

Trevlig helg