Ja tillslut nådde vi som sagt var  kärnan, själva essensen,i en för alltid utvecklad och fastslagen ståndpunkt,"the etarnal flame", ja vad ni vill. En människa måste till slut böja sig för fakta och jag har nått dit. Jag har nått ett mål, ett mål som  jag trodde aldrig skulle nås, eller ens kunnat anas.

Vad skall nu bli av alla vilsna själar? Vad skall vi fäktas om i framtiden?
Finns det ett enda frö som ännu vill gro och slå rot i det fria tänkandets friska mylla?
Föds det framgent entusiasm och glädje ur den fruktkorg av möjligheter vår Gud gav oss?
Längtans blå, karga men friska vind. Har den för alltid svept bort mänsklighetens innersta väsen genom en orkan, sprungen ur ett  enda  leende öga, bara för att pröva vårt arv från tusende själar förbundna genom blod och eld.

Tusen tack Kithara för alla inblickar och ösande ur en källa av energi och bildning som borde uppmuntras mer, och kanske görs i en annan del av tillvaron.

Tack goph, för att jag en kort minut fick se vem du var.
Det osade katt, som sagt.

Lev väl, alla människor.
Jag älskar er, jag älskar nämligen alla barn.

Pellegrosso

Eftersom rikskonserter inte är till för musikerna så kvittar det väl vilka musiker som får turnera? Så länge dessa musiker gör ett bra jobb.

När det gäller vem som är bra. Om du vill att vi tar bort alla subventioner så är det knappast de som sjunger bäst som får spela mest utan de som syns i TV.

Vad än rikskonserter är till för så funkar det hela, säga vi med enad trut, dåligt.
Överens?
Frågan är, vad göra?
Jag säger Lägg ned skiten. Omfördela pengarna på ett sundare vis= mer decentraliserat. Sen säger jag, mitt åla-rens, tänk om, jag hoppas, jag tycker att slik verksamhet i den bästa av världar ska vara självfinansierad. Jag tycker så.

Några andra tycker: Protestera, skriv petitioner, gör någon form av markering.
Jag säger: lycka till. Och menar det, men jag tror inte på det.

I den bästa av världar vore ett kultursamhälle fritt från subventioner=centralstyrning.
Hur det blir med allt må tiden visa, men jag har rätt att ha min ståndpunkt i frågan, och ni har rätt i att kritisera både mig och mina ståndpunkter.
Redan nu, med eller utan subventioner, så är det inte kvalitet per min definition som styr TV-utbudet.... så.......Lägg ned televisionen också:-)

När det gäller vem som är bra. Om du vill att vi tar bort alla subventioner så är det knappast de som sjunger bäst som får spela mest utan de som syns i TV.

Jag kanske är naiv pelle men jag har aldrig träffat en musiker som anser sig finare än andra musiker. I alla fall inte i min generation, det kanske var annat på 70-talet. Jag var inte med då.

Du har rätt, vi lägger ner skiten. Du har övertygat mig i alla fall.

Patrik.

Om du är naiv, så var glad för det.
Angående pratet om att vissa musiker och människors attityder, på gott och ont,
är differentierade så är det ett faktum, konstigt vore det annars. Problem med detta har jag inte numera, jag lever av att konkurrera helt öppet idag,enkelt uttryckt. För musiker, i vilken nisch det än är, så finns det en stor konkurrens, vilket även i denna bransch också är helt naturligt. Varför hymla om detta.
I denna diskussion faller dessa påståenden in naturligt för mig genom det faktum att en person med goda kontakter som dessutom kan och vet hur systemet fungerar,kan utnyttja den potential som, i detta fall, rikskonserter har att erbjuda/tillhandahålla. Detta är inte olagligt eller kanske inte ens omoraliskt, det ingår i systemet.
Tyvärr retar detta faktum mig. Det borde det inte göra, jag ska ju föreställa vare en vuxen person.

Men mitt enda skäl till att elda på på detta viset är att med en pre-senilitet eller vad som inte hindrar mig så vill jag förändra. Det är och har alltid varit en del av min personlighet. Jag tycker det är charm, de flesta andra tycker att jag ska göra som Zappa sa: Shut up n`play your guitar.

Så visst tusan är jag naiv, precis som alla andra i en eller annan mening.
Jag är stolt över att vara naiv. För en annan kamp i livet är för mig att sluta ta så förbannat allvarligt på mig själv. Och det är inte lätt, när man är uppfostrad till att bli en vinnare. Och en vinnare i allmän mening kommer jag aldrig att bli. Och det är jag glad för. Men i det "lilla" är jag en vinnare i stora mått.
Med andra ord, jag behöver inte bevisa nå`t.
Ändå försöker man ibland.

Det finns några musiker som jag tycker spelar eller sjunger rätt taskigt i förhållande till vad dom ger sken av. Detta intresserar mig. Somliga kan leva gott eller anständigt av sitt yrke lik väl. En del av dessa imponerar ändå på mig.
I ett specifikt fall lyckas denne namnlöse att med "rätt" retorik, marknadsföring, ja han vet hur en slipsten ska dras, att göra en bra karriär. Från mitt håll är det bara att gratulera. Jag blir faktiskt imponerad. Men tro inte för ett ögonblick att denne skulle släppa ett uns av det denne har att förvalta till förmån för en fattig broder eller syster.
Detta kan också accepteras, men varför hymlar vi om detta?
Svaret är: konkurrans.
Och detta hänger ihop med politisk nepotism och det faktum att den som "läser" bäst, har favörer att hämta ur våra pengar.
Jag hoppas att du Patrik och ni andra förstår vad jag menar.
Det är inte lätt, som jag tidigare klagat över, att uttrycka sig med tillräcklig precision genom skrift, när man i grunden är en skogshuggare eller någonting dito.

Vänliga hälsningar Pellegato

Du har rätt, vi lägger ner skiten. Du har övertygat mig i alla fall.

goph skrev:

Visst är det härligt med ett riktigt fredagsbråk. Piggar upp, liksom

Tro mig. Bråk är inte min avsikt.

Jag menar trevlig helg.

Visst är det härligt med ett riktigt fredagsbråk. Piggar upp, liksom

Tro mig. Bråk är inte min avsikt.

pellegrosso skrev:

Många musiker tycker att dom är finare än andra.

Pellegrosso

Nämn några stycken, så jag förstår vilka du referar till

Är du fritidspolitiker?
Du plockar ju ut en del ur ett helt resonemang. Det är onödigt tycker jag.
Läs hela det stycket så kanske du förstår vad jag menar

Självklart finns det musiker (och andra människor) som tror sig besitta större status eller vad du vill, som behärskar "the fine art of surfacing" och lever gott på det.
Och mer än lovligt korkad vore jag om jag namngav någon här och nu, inte bara för att det vore helt enkelt korkat av många skäl, utan för att detta faktum bara är en del av essensen i det jag diskuterar.

Man kan väl säga att jag anser följande, att: stora, svårkontrollerbara centralistiska byråkratier, liksom rikskonserter, ej äro tillräckligt effektiva vad gäller vare sig kosnadseffektivitet eller som resultagenererande enheter vare sig det , i sin tur,gäller ekonomisk eller konstnärlig framgång,ställt i relation de ohemula summor som rikskonserter administrerar, i tillräcklig utsträckning för att motivera sin existens. DVS. Lägg ner skiten, flytta pengarna dit dom gör BÄST nytta. Och till vad eller vart vete tusan, men i vilket fall borde det ske genom en demokratisk, sund process, hur nu det ska gå till.

Pellegrosso

Många musiker tycker att dom är finare än andra.

Pellegrosso

Nämn några stycken, så jag förstår vilka du referar till

Jag tycker inte att man ska nedmontera någonting av det du räknade upp.
Jag gillar både jazz och opera och har väl i en eller annan form sysslat även med dessa musikformer.

Men visst tycker jag att det finns vissa problem med att operan och dramaten, i dessas form av nationalscener, ligger för långt bort för att kunna serva fler människor än det gör.

Nej åter till ämnet,
Jag tycker att rikskonserter som långsiktigt instrument är för centraliserat, kolosslikt, svårformat och lite till. Jag harsjälv för hundra år jobbat inom rikskonserter i ett musikalisk projekt i obygden "back in the 70:s."

Alla dessa miljoner som bränns i denna form av kulturstöttning skulle troligen ge mer effekt om pengarna fördelades ut i landet på tillräckligt lokal nivå för att hantera det på ett vettigt sätt.
Därav skit i kolossen.
Om du och andra störs av denna formulering så tar jag ingen större hänsyn till detta men jag hoppas att du och andra kanske förstår vad jag menar lite bättre nu.
Men jag tycker ändå av princip, att denna typ av verksamhet borde kunna vara självbärande.
Detta är en utopi, som jag nämde tidigare. I väntan på att denna utopi blir verklighet så konstaterar jag bara att det finns ingen bra långsiktig kulturpolitik, som funkar till fullo. Och rikskonserter eller ett gnäll om rikskonserter öppnar inga dörrar till nytänkande och nya stickspår.
Därav: lägg ned skiten. Bygg upp något bättre. Och denna uppbyggnad göres nog bäst i samarbete med kulturarbetare i alla former MEN även i samarbete med slutkonsumenten som tillsammans med oss andra ändå betalar kalaset till syvende og sisdt.
Sopbacken är nog närmare från rikskonserters kontor än från någon annanstans nere på en nivå där människornar verkar och finns och lever. Det är nog där jag tror besluten skall tas.

Jag gillar också P1, klockspel kan vara för mig. Jag älskar också det som skänker harmoni och balans i kropp och själ.

Jag är inte för internering av oliktänkande, bara så du vet.
Hur du nu fått för dig detta.