Hej Mazyoly,

Kul att du hittat tillbaka till gitarren igen. Hoppas fingrarna håller.

//Mattias

Tack ska ni ha.   

Det är mycket roligt att börja spela gitarr igen. Men jag tar det ganska lungt och diciplinerat, är fortfarande lite orolig att fingrarna inte ska hålla. Vi får se om några veckor.

Jag provade lite på Villa Lobos etyd no 11. Kände väl igen den. Den har jag ju hört många gånger, men ännu inte spelat själv. Ska nog återkomma till den senare.

Ett sådant här uppehåll från gitarren är faktiskt rena vitamininjektionen. Man får distans. Sen närmar man sig gitarren och musiken med nya ögon och öron.  Jag har haft uppehåll i gitarrspel förr, flera gånger. En paus på runt fyra år som mest. Men sen när jag väl kom tillbaka, började träna, och spela igen, nådde jag alltid högre, och blev snäppet bättre musikaliskt och tekniskt än jag var innan. En längre paus kan alltså vara bra.

Spelar nu tio minuter på morgonen innan jobbet, sen blir det lite mer på kvällen. Jag kör enbart på Carcassis etyder nu, har spelat igenom dem flera gånger vid köksbordet, jag gillar akustiken där. Annars har jag ett eget krypin. Mitt gitarrstöd sitter som gjutet, som klistrat vid sargen. Jag gned in de dammiga sugplopparna med några droppar barnolja. Det funkade kanon. Gillar inte stöd som lossnar hela tiden.

Jag hittade en bunt nothäften för gitarr på en loppis en gång. Alla från OPUS Bratislava Czechoslovakia. Däribland fanns denna Carcassi jag spelar ur nu. Etudy pre gitaru op. 60 upravil Jozef Zsapka. Jag följer Jozef's fingersättningar slaviskt, de är helt perfekta.  Finns bara ett enda ställe, där jag väljer en annorlunda fingersättning.

Jag har också haft väldigt kul med Sor's etyder genom åren. Fastnade för två av hans enklare en gång, spelade dem säkert tjugo trettio gånger i följd, förfinade dem hela tiden. Sen hittade jag på variationer. Dubblerade mellanstämmorna, eller trioler, lade på stödanslag.  Kul att jobba med en enkel grund.

Jodå, Carcassi är trevlig. Har jobbat med dem snart en vecka. Lite varje dag. Spelar dem med min nyvunna entusiasm och har hittat lite av den där inlevelsen jag ville åt. Försöker använda variationer i dynamiken hela tiden, plocka in ponti och tasto där det passar.  Har verkligen upptäckt nya saker, vad som ska betonas i stycket, och hur man får det att låta så där  luftigt och lätt. Det är det här jag ska jobba med.

Fick t.o.m några positiva kommentarer av gumman när hon kom in i köket igår. Kul med lite uppskattning . Men en del av det jag spelat förr har inte alltid gått hem, speciellt när jag spelat för länge på samma stycke.  "Psykisk terror",   "ettriga, irriterande toner” (tremolo?),  ”varför slår du på gitarren som en tok?” (piazzolla? waltons fem bagateller?).  Men jag kan förstå till viss del. Någon som försöker spela Asturias i flera timmar kan driva vem som helst till vansinne. Utom möjligen han som spelar.

Ibland vill man bara spela för sig själv. Utan att störa omgivningen. Då har jag min silent classical guitar. Låter ingenting knappt. Bara rasslet från strängarna. Den kort och smidig,  för den saknar huvud. Stämmekaniken sitter vid sadeln istället. Ihopfällbar "kropp" av skumbelagda aluminiumrör. Inbyggd mic, går att koppla in lurar direkt i den, men jag tar helst lite reverb via en effektbox först.  Ingen kvalitetsgitarr kanske, men den går fint att spela på, den låter ganska soft,  mysigt electro-acoustic.  Fanns förut på Thomann för 99 EUR.

När vårt första barn låg i magen ville jag spela något extra vackert för honom. Tänkte att man skulle vara med och påverka från början, så han fick insupa lite gitarrmusik redan i fostervattnet. Det blev Vals no 3 - Barrios. Spelade den ganska mycket då. Undrar om gumman idag uppfattar den melodin som "psykisk terror?". Grabben är nu 15 år, men ännu ingen gitarrspelare... konstigt nog.

Har däremot försökt lite med min sju åring. Lite tidigt kanske, men han har fått prova att spela lite på en barngitarr. Vi körde ett tiominuterspass, var eller varannan dag, med lite växelslag, mest  på lösa strängar. Jag ritade upp lite noter han skulle följa. Men det rann ut i sanden efter någon vecka. Jag ska ta upp det senare någon gång, men då måste jag hitta på något roligare. Tips på några grundövningar? Eller samspel?

Hej Sten.
Så är det. Fruarna ska helst vara ute ur huset. Då spelar man som bäst

Hur går det med ditt gitarrspelande. Har du några favoriter du gärna spelar på?
Jag har alltid vart svag för sydamerikansk musik, Garoto, Pernambucco, Savio, typ den stilen, men det mesta går hem inom klassisk.