Segovias skalbok är bra om man vill öva lägesväxlingar. T. ex. G-dur skala med Segovias fingersättning: startar i läge II med finger 2 & 4 (G & A), sedan lägesväxling till läge VII finger 1, 2 & 4 (B, C & D) på lägsta E-strängen. Segovia måste ha skrivit dessa fingersättningar när man fortfarande spelade på sensträngar... Försök utföra den här lägesväxlingen ljudlöst och samtidigt spela så legato som möjligt... Segovias idé verkar vara att undvika lösa strängar, öva lägesväxlingar och att utveckla lägesspelet i vänster hand.

Idag har man helt andra ideal än när Segovia gjorde sin skalbok. Det vanligaste (och enklaste) idag är att man passar på att byta läge efter att man spelat en lös sträng. Att spela en skala inbegriper många olika tekniska moment som idag brukar övas separat.

Själv vill jag vara säker på att jag med lätthet klarar av att spela skalorna när de dyker upp i styckena jag spelar. Alltså: så lätt fingersättning som möjligt

För att svara på din fråga om jag tycker att Segovias skalbok har ett pedagogiskt värde numera kan jag säga att jag inte tycker att boken någonsin har haft ett pedagogiskt värde - det hela hänger på pedagogen

/SW