Snälla, ge inte en ursäkt till för att vi inte skall lära ut noter. Suzuki medodiken börjar med barn vid 3 års åldern och det är inte fallet för oss på kulturskolorna. vi måste få upp nivån på notläsningen där annars får det grava konsekvenser för eleven i avancerade stadier.

Anna-Lena, skulle inte du kunna förklara lite mera - gärna praktiskt -  hur dessa försök gått till och vilka slutsatser man kan dra.

Om jag förstått cognitive load-teorin rätt handlar den om att vi inte kan jobba med många olika saker samtidigt, dvs ju mer vi ska bearbeta samtidigt, ju trögare går det. Om jag förstod experimentet rätt tycktes det ju vara en fördel med flera olika nivåer av instruktion (om än "integrerade" på något sätt, samtidiga och/eller på samma ställe?). Då undrar jag: På vilket sätt stöder experimentet cognitive load-teorin.

Inom KBT (sista skriket inom psykoterapi) påstår man att den viktigaste faktorn för en framgångsrik terapi är att relationen mellan terapeut och klient är stark och nära. Relationen sägs bestämma utfallet av terapin till 65%. Det som händer mellan sessionerna lär avgöra till 20% men valet av metod bara till 15%. Det lär finnas forskning som stöder dessa påståenden.
Ja, ni förstår väl vart jag vill komma, att relationen mellan lärare och elev kan vara viktigare än metoden. Det som händer mellan lektionerna sannolikt också viktigt: kompisar, konserter osv. Vet du om det finns någon musikpedagogisk forskning kring detta, Anna-Lena?

Detta inlägg ska inte ses som negativ kritik mot ditt inlägg. Jag erkänner villigt att jag inte riktigt förstår hur experimenten gått till eller vilka slutsatser man kan dra. Sen tänker jag att även om man har en utmärkt relation finns det bättre och sämre sätt att förmedla musik.

Teo

En "metod"  är ett system för hur man "bör undervisa" och  som lärare ofta talar om när de medvetet diskuterar hur de bör göra. Den forskning som finns fokuserar på att observera de kommunikativa villkoren som formar eleverns möjligheter att lära i en verklig lektionssituation. Vad lärare själva säger om sin "metod" är alltså inte samma sak som det som forskare observerar, vilket kan kännas lite provocerande: Vad man säger att man gör är inte samma sak som det som kan observeras i en viss situation med hjälp av de redskap en forskare besitter (video + analysbegrepp etc). Självklart är relationen mellan lärare och elev viktig, men den tar gestalt i sättet att kommunicera, med känslor, blickar, ord och gester som vi vanligen inte har kontroll över. Metoden är en sorts "yta" som förklarar hur vi vill göra eller tror att vi gör. För eleven är metoden inte tydlig. De har alldeles för mycket att hålla reda på för att ens kunna observera vilken "metod" läraren använder.

I varje lektionssituation måste elevern förhålla siga simultant till en mängd olika teckensystem såsom verbala instruktioner (som ofta är fragmentariska och motsägelsefulla), gester, annat kroppspråk såsom blickar,  positionering i rummet etc. samt den information som finns i notsystemet. Av all denna information måste de skapa någon form av "mening" för att kunna orientera sig och handla i relation till de krav som situationen ställer på dem.

Kommunikationen under lektionen påverkar således vad som är möjligt att lära sig i just denna situation. Om läraren i sitt sätt att kommunicera förutsätter att eleven gör samma associationer och skapar samma mening av noterna som läraren, kan det således leda till missförstånd. När läraren kommunicerar på ett för eleven inkonsekvent sätt försvåras elevens möjligheter till meningsskapade.

Om ni vill pröva den sk. cognitive loadteorin i praktiken så utsätt er för ett litet experiment: testa att diskutera/göra något för er svårt och nytt SAMTIDIGT som ni skriver in OCR-numren på datorn när ni betalar räkningar på nätet och SAMTIDIGIT som ni har tvn på i samma rum. Ungefär så är det för eleverna när ni pratar, pekar och visar samtidigt som de ska tolka allt som händer och handla såsom ni förväntar er.

Studien ovan visar att noterna inte tillför den infomation som läraren tror.
Noter är ett komplext system för representation av några få parametrar i det vi kallar för musik (tonhöjder och tonlängder). Trots detta visar  forskning att lärare i hög grad använder noter som om de innehöll all den information som eleverna behöver. Noterna visar inte hur man ska frasera eller hur man ska producera tonerna: tyvärr saknas just de parameterar som eleverna behöver få kontroll över för att det ska låta som musik och inte som buller eller enstaka toner som inte hänger ihop. Att försöka lista ut hur man får det att klinga som just musik är något eleverna får göra genom andra kanaler än notbilden, trots att det är denna som läraren hela tiden refererar till. Eleverna måste processena oerhört mycket information parallellt.

Perceptionen av tecken och meddelanden relateras alltid till våra minnen och erfarenheter från liknande situationer. Därför uppfattar människor med olika erfarenheter tecken på olika sätt och deras meningsskapande kommer därför att se olika ut. Tyvärr verkar lärare inte alltid tänka på det när de planerar sin undervisning.  Därför blir det ofta väldigt fel när vi inte låter elevern höra klingande musik innan vi slänger fram notbilden. Eleverna har vanligen inte tillräcklinga erfarenheter för att kunna skapa mening av en notbild utan att ha hört musiken klinga. När vi att associerar representationen till ett större system av erfarenheter bildar de enstaka tecknen en enhet, de får mening. Noterna är ett typiskt exempel på hur sådana associativa system fungerar. Noten i sig själv ger bär inte tillräckligt med information för att vi ska kunna veta hur vi ska spela. För att noten ska få mening måste vi kunna sätta in den i större system. Det kan inte nybörjaen som samtidigt kämpar med att få fram tonerna och lyssna hur det låter.

Möjligheterna till associationer i relation till tecken som noter kan relateras till varje individs erfarenheter och kunskaper om det större system som tecknen/noterna representerar. Eftersom lärare och elever inte delar samtliga erfarenheter kommer deras förståelse av olika aspekter att skilja sig åt. För en van musiker räcker det med ett snabbt ögonkast i en notbild för att få en överblick över en mängd parametrar i det kommande musicerandet. För den ovane eleven väcker noterna inte samma associationer och denne kommer att behöva transformera sin förståelse av notbilden i många fler steg än den vane musikern eller läraren behöver göra.

Mot bakgrund av denna och många andra studier vet vi idag att det för nybörjare är  mer effektivt att låta bli noterna och istället visa, låta elevern lyssna och pröva innan man visar fram noterna. Noter är just representationer av det klingande fenomenet. Om man fokuserar på det klingande och motoriken först så blir det så småningom möjligt att förstå och själv kunna använda representationer. Jfr läsa som man inte lär sig förrän man kan tala obehindrat.