IARGUS 2008
Här kommer äntligen lite mer info om min vistelse i USA.
29 maj-1 juni har jag varit på en gitarrfestival/seminarium i Iowa City, USA som går under namnet IARGUS. IARGUS står för International Annual Russian Guitar Seminar och är en festival som är tillägnad den ryska sjusträngade gitarren. Den ryska sjusträngade gitarren stäms i ett öppet G-durackord (d, b, g, D, B, G och D) och har en lång och intressant historia.
Festivalen startades av IARMAC, en organisation som värnar om rysk och östeuropeisk dans, poesi och musik. Organisationen grundades av Dr. Oleg Timofeyev och hans fru Sabine Gölz. Oleg är förmodligen den nu levande person på jorden som vet mest om den ryska gitarrtraditionen och har skrivit en omfattande avhandling om den ryska gitarrens historia mellan 1800-1850 (The Golden Age of the Russian Guitar: Repertoire, Performance Practice, and Social Function of the Russian Seven-String Guitar Music, 1800-1850).
Årets IARGUS var något mindre i omfattning än föregående år, men inte desto mindre bjöds det på ett ganska intensivt schema med konserter, föreläsningar, masterclasses m m. Dr. Oleg Timofeyev, John Schneiderman och Vadim Kolpakov utgjorde kärntruppen i årets IARGUS.
 Krzysztof Piotrowicz (Australien) och jag var inbjudna till festivalen som ”guests of honor” (vi var också de enda som rest från andra kontinenter/länder). Det var tänkt att Fjodor Kondenko skulle ha kommit från Moskva, men han fick inget visum. Kondenko är en gitarrist i zigenartraditionen, men som även behärskar den klassiska repertoaren. Det var synd att han inte kunde komma.
Temat för årets festival var Sergei Orekhov (1935-1998), en legend inom (zigenar-) romani-stilen. Den första föreläsningen hölls av Oleg Timofeyev och handlade om just Sergei Orekhov. Orekhov hade inget romskt påbrå. Han studerade från början klassisk gitarr (rysk sjusträngad), men umgicks och spelade mycket med romerna och övergav ganska snart det klassiska gitarrspelet. Hans repertoar bestod av egna variationer över ryska sånger. När man lyssnar på honom tror man att mycket är improviserat, men det mesta är faktiskt komponerat i förväg. Det finns enbart två originalkompositioner av honom, allt annat är arr. Vadim Kolpakov är en gitarrist som spelar i samma tradition, otroligt skicklig och improviserar mycket! Han ska snart ut och turnera med Madonna (!) i ett halvår. Hon kommer att ha med sig några zigenarmusiker, bl. a. Eugene Hutz från Gogol Bordello och Vadim som en del av showen.
Den andra föreläsningen som Oleg höll handlade just om ryssarnas förtjusning över zigenarnas musik. Föreläsningen var väldigt intressant och beskrev ur ett historiskt perspektiv romani-musikens utveckling. Under 1800-talet var zigenarsångare så populära att en del sångare utgav sig för att vara zigenare för att nå framgång. Det finns många likheter mellan Orekhov och Mikhail Vyssotsky (1791-1837) trots att det är ca 150 år mellan dem. Vyssotsky var en gitarrist sprungen ur den klassiska traditionen, men han var från början livegen och blev friskriven när han var i tjugoårsåldern. Han flyttade till Moskva och blev en av de mest firade virtuoserna på sjusträngad gitarr under 1800-talet. Han var dock inte välkommen in i de adliga salongerna. Han umgicks med zigenarna och i hans musik kan man finna spår av klassisk, romantik och ”zigenartemperament”. Många av hans verk är variationer över ryska folkmelodier, men han var också den förste som arrangerade ett stycke av Bach för gitarr.
Den första IARGUS-konserten på torsdagskvällen gick under ”gypsy”-temat. Vadim var konsertens höjdpunkt, men även Oleg Timofeyev, sångarna Dasha Stepashkina och Vasily Romani var riktigt bra. Själv inledde jag konserten med Sokolovs Polka (i Orekhovs arr). Efter mitt framträdande tog Krzysztof Piotrowicz vid och spelade Orekhovs version av Karavan.
Konserten på fredagskvällen var inriktad på kammarmusik för sjusträngad gitarr från 1800-talet. Troy Cummings inledde konserten med att spela en Nocturne av John Field arrangerad till sjusträngad gitarr av Andrej Sychra. Field var en föregångare till Chopin, fast 30 år tidigare och den förste som började skriva nocturner. Troy fortsatte med Field-temat, spelade Aksionovs arrangemang av Fields arrangemang av den ryska folkmelodin Kamarinskaja (oj, hängde ni med där?). Resten av konserten framfördes av Oleg Timofeyev i konstellation med flera andra musiker: gitarristen John Schneiderman (gitarrduon Czar´s Guitars), violinisten Lisa Merill, pianisten Marcelina Turcanu och sångerskan Vivien Shotwell. En stor del av innehållet av programmet bestod av musik av Sychra, Morkov och arrangemang av Glinkas musik. Tanken var att visa en del av den kammarmusik som skrevs för sjusträngad gitarr. Gitarrduetterna som skrevs i Ryssland under 1800-talet skrevs vanligtvis för en normal sjusträngad gitarr och en kvartgitarr (stämd en kvart högre).
På dagtid hölls det masterclass med Oleg Timofeyev och John Schneiderman. Tyvärr blev Vadim Kolpakov sjuk under festivalen och blev tvungen att ställa in sin masterclass, men han var med på konserterna. John Schneiderman är lutenist, gitarrist och specialiserar sig på äldre musik, därav hans avsaknad av naglar. Han lyckades få till riktigt fin ton i de här gamla instrumenten med sitt fingertoppsanslag. Det var fantastiskt intressant att få se, höra och provspela Olegs, Johns och Vasilys gamla instrument från 1800-talet. En del av dem lät riktigt bra. Ett vanligt inslag på de gamla sjusträngade gitarrerna var att halsen var ganska smal och greppbrädan var välvd för att man lättare ska kunna nå att greppa bastoner med vänster hands tumme, en teknik som var vanlig även i väst.
På lördagseftermiddagen spelade vi på Brucemore Mansion i Cedar Rapids, en väldigt vacker herrgård med ovärderliga antikviteter inuti och en fantastiskt fin trädgård. Den här konserten innehöll både klassiska och romska inslag. Senare på kvällen premiärvisades en dokumentärfilm om Olegs gamla gitarrlärare (spansk gitarr) i Moskva, Kamill A. Frautschi (1921-1997). Det var ett kärleksfullt porträtt av en fantastisk pedagog. Han hade hela tiden en cigarett hängandes i mungipan, även när han undervisade. Många av Frautschis gamla elever berättade och spelade i filmen, däribland Oleg, den otrolige Evgeni Finkelstein och även Frautschis son, som också var en fantastisk gitarrist. Två dagar senare chockades vi av beskedet om att Frautschis son hade gått bort.
På söndagen var det masterclass med Oleg som ryckte in för Vadim som var sjuk. På kvällen hade festivalen sin sista galakonsert i Congregational Church i Iowa City med alla medverkande. Jag tog mig friheten att spela ”Till rosorna” av Wilhelm Peterson-Berger på sjusträngad gitarr, varpå Czars Guitars fortsatte det svenska temat med Morkovs arrangemang av Glinkas ”Jenny Lind-polka”. Vadim och Oleg spelade senare Orekhovs paradnummer ”The gypsys went” (http://www.youtube.com/watch?v=coVTxoswEKQ), Vasily, Dasha, Vadim och Oleg avslutade konserten med de vackra ryska romanserna. Det var en lyckad konsert och fin avslutning på IARGUS 2008. Efteråt var vi bjudna på middag hemma hos IARGUS huvudsponsor.
Jag passade även på att titta igenom en del av Olegs notsamling. När han arbetade med sin avhandling reste han runt i Ryssland och sökte igenom bibliotek och privata samlingar. Det mesta av 1800-talsmusiken är fortfarande ganska svår att få tag på. Jag fick kopiera en del handskrivna manuskript och originaltryck. Väldigt intressant! Det finns mycket mer att skriva, men jag spar det till nästa nummer av Gitarr & Luta. De flest av bilderna jag tog blev tyvärr inte så lyckade, men man kan se en del av dem här:
http://blog.myspace.com/index.cfm?fusea … =404774517
Ha en fortsatt trevlig sommar!
Hälsningar
Stefan W
