Tjusigt!

Det som skiljer gentemot din gitarr Mårten är några få men betydelsefulla detaljer, och jag tänker inte på den rösa padauken. Din gitarr är byggd med en tung och styv sarg och en tung och styv botten. Här är det en lätt och styv sarg och en lätt och styv botten. Det är samma grundkaraktär i tonen på de två men den lätta gitarren har en större omedelbarhet. Det ena är inte bättre än det andra, bara olika.

Stallet är inte längre, bara något smalare.

Det här med vikten på gitarrer är en viktig detalj. Det går att bygga bra gitarrer med hög såväl som låg vikt men karaktären på dem kommer att vara mycket olika. En gitarr med tung kropp ger en känsla av stadighet vid anslaget i kontrast mot den lätta som ger en känsla av att "stå på tå färdig till språng", detta under förutsättning att de är "rätt" byggda för respektive typ (gitarrer som "bara är tunga" eller "bara är lätta" kan vara helt hopplösa att spela på). Bägge typerna kan ha en snabb attack ändå, det vet ni som hört John Williams nästan banjoaktiga ton. En annan detalj är att de med tung kropp oftast är mer riktade framåt medan de lätta kan vara mer rundstrålande. Allt det här är så oerhört komplicerat att föklara med teoretiskt akustiska resonemang att inte ens forskarna klarar av att ge en bra bild av vad som sker, men som gitarrist behöver man ju inte kunna vetenskapligt förklara varför man känner på ett visst sätt.

Jättevackert intstrument förresten! Jag kommer troligtvis att vara i Ingesund under festivalen i Juli, finns det ngn möjlighet att du tar med dig denna gitarr dit om du ska ställa ut där i ar?

Väldigt stiligt Per!

Att se dessa bilder gör mig inte direkt mindre förväntansfull inför mitt kommande instrument...

PS. När jag läste rubriken på tråden slogs jag för en sekund av tanken att Robban Broberg har hittat hit till forumet.

Padauk är ett afrikanskt träslag med ungefär samma egenskaper som jakaranda. Knacktonen är klar och ringande, densiteten är som något tung jakaranda (ca 800-850 kg/kubikmeter), lättlimmat (dvs inte så fett), hyfsat böjbart (med min basningsmaskin hade jag inga problem alls), ej utrotningshotat (åtminstone för tillfället). Den röda färgen mörknar något med tiden till en mer rödbrun nyans. För vissa av oss gitarrbyggare innebär en del alternativa träslag att våra förvärvade träallergier får andrum. Ceder och jakaranda är mycket vanliga allergier bland byggare.

Designmässigt är det lite komplicerat med Padauk eftersom det är mitt emellan att vara mörkt och ljust. Ni vet, med kantlister och ådror brukar man ju arbeta med kontraster ljust/mörkt. På denna gitarr har jag löst det genom att använda en ganska bred lönn åder ( 1.0 mm) och en mörk jakaranda kantlist.

Kul att du gillar huvudet Fredrik. Bara för det kommer några bilder till.

Det räfflade området på huvudet är "handgjort". Säger inte mer...

Tricket med rosetter, åtminstone för min smak, är att reducera mönstren till mycket enkla figurer. Fabriksrosetterna är oftast överlastade av en massa plotter och färger.

Pelle, jag har en gitarr i din smak också. Har bara inte vågat visa den eftersom jag försöker efterapa det sydeuropeiskt färgstarka, men här är den i alla fall:

Dessutom är den garanterat vattentät. Bör dock kompletteras med kapell om man inte tätar effektivt med sin kroppshydda.

Bara för att vara tydlig: Jag skämtar. Inverterad humor är min grej. Tack och lov så vet jag att Per H begriper detta och även förstår min poäng.

Jag gläder mig stort åt att han finns, inte bara på hantverkarplanet, utan lika mycket, om inte mer, för att han helt enkelt just finns. Så det så.

Så simma lugnt/Pelle