Hej.

Lite sent svar kanske. Men nyfikenheten tar kommandot över mig. Vad blev det för gitarr?
Och tyvärr. Överansträngda muskler som i detta fallet, om problemet triggas av för mycket spelande och kanske i kombination med snedbelastning,  kan "botas" med stretching, enligt mitt förmenande. Jag tror mer på vila.
Vilan kan ju i och försig bestå av lite mindre spelande eller tillrättaläggning av spelställning. Vilan handlar mer om att vila det som gör ont. Gör det ont, är det något fel.
Man måste leta efter vilken muskel eller muskelgrupp som tar stryk och låta den återhämta  sig. Har du lärare eller någon annan att konsultera vad gäller problemets uppkomst?
Annars är mitt tips att använda spegel. Jag vet inte hur vanligt detta är för klassiska gitarrister men mig hjälpte det en gång i tiden att rikta upp både kroppen och spelhumöret då det finns en rimlig chans att ev. se vartifrån problemet uppkom. Det är inte lätt att snabbt hitta "knuten", men den finns där, redo att bli uppknuten. Ibland, för länge sedan när jag var ung och pigg, iaktog jag hur många musiker, i övnings-situation, malde på timma ut och timma in med samma fraser eller passager. Detta tror jag är ett generelt problem. Åtmonstone under tidigt 80-tal var detta ett evigt gissel att höra på, när man passerade övnings-rummen. Inte bara musiken och sången och en massa annat, finner sin essens i spänning-avspänning, så gör även kroppen och små och stora muskler och en massa annat som redan på sin tid Buddha och andra experter ivrigt påpekade, oftast för döva öron.
Eller också får man acceptera att konstnärer "skall lida". Tänk på Farbror Barbro (killinggänget) och dennes ständiga devis: "det finns inga genvägar till det perfekta ljudet".

Hursomhelst, Lycka till