Det här kan bli en bra tråd, fler långa, personliga svar!
Först vill jag svara på Cassius frågor:
Jag kan (om jag gjort min hemläxa) stycket i huvudet, och ja, jag brukar ofta titta i noterna, ibland för att få nå´n ny ide om hur jag ska spela stycket men oftast för att se till så att det inte smugit sig in nå´t litet fel (vilket det ofta gör om man spelar stycket utantill på "autopilot").
Personliga erfarenheter av memorering
Jag föredrar att spela utantill vid konsert men undantag finns. För ett halvår sedan spelade jag ett mycket krävande stycke för gitarr och klarinett av Kent Olofsson, detta är i stort sett är omöjligt att memorera och noterna var då direkt nödvändiga.
Jag använder överhuvudtaget noter i större utsträckning vid ensemblesituationer eftersom det då finns något mindre utrymme för spontana infall och man ofta har begränsat med reptid.
Hur memorerar jag styckena? Bra fråga, tål att tänkas på!
En känd gitarrist (kan ha varit Barrueco) svarade i en intervju så här på frågan hur han undvek minnesluckor:
Genom att aldrig prata om memorering och minnesluckor! :mrgreen:
Personligen försöker jag använda så många sinnen och infallsvinklar som möjligt när jag studerar in ett nytt stycke.
Hörsel - jag lyssnar på andras tolkningar av stycket (nej, för mig innebär det inte att det blir svårt att spela stycket på mitt eget sätt). Jag lyssnar på annan musik av samma tonsättare och musik som liknar det aktuella stycket.
Syn - jag memorerar (delvis) notbilden, markerar svårigheter och kollar upp det musikaliska förloppet genom att göra en formanalys, skriva in fraseringsbågar, dynamik o dyl (jag försöker hitta så "autentiska" utgåvor som möjligt och gillar dessutom att läsa på om tonsättaren och tiden han levde och verkade i).
Jag tittar på konst från samma period, ibland arkitektur (går hyfsat hand i hand med musikens ideal t o m romantiken)
Känsel - jag "sätter musiken i kroppen" och aktiverar muskelminnet (inte bara de i underarmarna) genom upprepade rörelser - ofta korta segment som jag sedan sätter ihop till en större helhet.
Ang detta har jag under de senaste åren märkt att det blir lättare att komma ihåg musiken om man ser den som just musik istället för att bara tänka på teknik och var man sätter ner fingrarna. Mitt knep är att utnyttja det musikaliska förloppet maximalt när jag övar/ spelar (stämningsläge, dynamik, riktning, stämföring, klang osv).
Jag blir också mer och mer övertygad om vikten att göra musik av stycket från första stund istället för att "sätta stycket först och sedan göra musik av det" vilket ju innebär att man måste programmera "systemet" två gånger! Eftersom det är en helt annan fysisk känsla att spela dolcissimo än furioso och att olika fingersättningar känns på olika sätt är det - för mig - jätteviktigt att öva med den känsla/ uttryck det färdiga resultatet skall ha. Jag försöker även att komma upp i konserttempo så fort som möjligt (de svåra ställena punktövar jag i övningstempo). Sedan är det såklart en fråga om nötning, upprepning, fingersättningar, att öva upp fysisk och mental uthållighet genom att spela stycket från början till slut upprepade gånger o s v.
Min erfarenhet är att om jag är extremt väl förberedd och har tydliga ramar (vet hur jag vill att musiken skall låta) så känner jag mig tryggare i uppspelningssituationen, vilket ofta innebär att att jag vågar ta chanser och vara spontan i mitt musicerande. Det är som roligast när man kan släppa kontrollen och bara åka med, men detta har hittills bara hänt mig när jag har varit väl förberedd. Att misslyckas med att förbereda sig är att förbereda sig på att misslyckas, var det visst någon som sa!
Dessutom är det kul att vara påläst och kunna prata om musiken med publiken (det får mig att slappna av litet) och kanske, som bonus, få slå någon annan gitarrist på fingrarna i sakkunskap :twisted:
Känsel/ känslobiten och det mentala är det viktigaste för mig och det jag har tänkt på och utvecklat mest på senare år (har tidigare haft stora nervositetsproblem som blivit mindre påtagliga tack vare nå´n slags egen filosofi som funkar för mig). Jag är övertygad om att nyckeln till både musik och teknik sitter i det mentala!
Om nå´n har lukt och smakaspekter att tillföra är jag idel öra
Bra fråga kräver långt svar, ha det gott!
Fredrik