"Carlevaro-gitarren" kom till som ett samarbete mellan Manuel Contreras och Abel Carlevaro någon gång på 1980-talet. Det var Carlevaro som kontaktade Contreras för att få byggt ett instrument utifrån en del idéer han hade. Den ovanliga formen var ett försök att ge olika handpositioner för höger hand samma avstånd och stöd för underarmen relativt  strängarna, dvs armen skulle kunna flyttas längs sargen med bibehållen känsla vad det gäller stödet. Den runda traditionella ljudhålet ersattes av öppningar längs hela sargkanten. Tanken med detta måste vara att ta vara på fler svängningsbukar från de olika luftresonanserna. Det vanliga ljudhålet befinner sig inte vid någon luftresonans' maximum utan fungerar bara som en ventil som tillåter locket att röra sig in och ut. Namnet ljudhål är på så sätt ganska missvisande. Ljudet "strömmar" inte alls ut genom hålet utan det kommer från alla de vibrerande ytor som en gitarr har, mestadels locket men också bottnen och andra ytor. Med Contreras gitarr får luftresonanserna direktkontakt med rummet utanför gitarren utan att behöva "jobba genom" locket och bottnen.

Nej, det verkar inte ha blivit någon hit. Jag har aldrig hört en sådan gitarr i verkligheten så jag kan inte svara på hur klangen förändras. Jag tror att "innovationer" måste vara mycket stora framsteg för att inte bara bli en övergående trend. Ett skäl till att inte satsa på att bygga utan hål är de uppenbara problem man har vid en reparation. Sånt kan visserligen lösas med en lucka i sargen, t.ex nere i nederklossen, men lite bökigt blir det.