Är klassisk musik skriven efter vissa former? Ja och nej skulle jag vilja säga.

Sonatformen om jag har föstått det rätt är ett försök att skapa musik som kunde reagera på känsloskiftningar snabbare än te x barocken som ofta behandlade ett sinnestillstånd åt gången var det deppigt så forsatte det så resten av satsen. Detta gick inte under den klassiska perioden då man ville ha lättare underhållning i operor och annat jordiskt. Förr var musiken mycket mer andligt menad och då gick det tydligen bra med en känslostämning åt gången

Det finns en klassisk sonatform vilken i stort är Tema1 en liten modulation till Tema 2 vilket oftast är i dominantens tonart. Tema 2 brukar även kontrastera i uttryck sedan modulation igen för att komma fram till ett repristecken. Då tar men det hela igen för att, enligt Lennart Hall, belysa tema 1 ur ett nytt ljus. Sedan en ny vildare modulation de två teman bråkar och försöker slåss om utrymmet för att sedan anlända i en enig genomspelning av tema 1 och 2 i samma tonart som hela stycket började med. Denna beskrivning stämmer oftast om Sonaten går i dur och under 1700-1800 talet.

Den klassiska Sonatformen är även den stora formen med olika satsbeteckningar ofta ett allegro sedan en långsam sats i moll ibland följd av ett scherzo, den musikaliska clownen, i tretakt och till sist en snabb finalesats. Ibland har sonaten bara tre satser då kan man skippa scherzot.

Förväxla inte sonatformen med den gamla Sonatan som Scarlatti pysslade med även om de är släkt i rakt nedstigande led. Scarlattis Sonata har bara en sats även om den också har spår av några av de modulationer som är beskrivna ovan.

Men sonatformen är så mycket mer än denna enkla skolbeskrvning, du kan läsa Charles Rosens böcker om just de klassiska sonaternas ursprung och form.

Moderna sonater har jag ingen aning om hurvida det finns mallar för. Scriabin var väldigt fri i just formen mot slutet. Liszt var intresserad att utforska den formlösa musiken mot slutet av sin levnad han snuddade även vid mer fritonal musik.

Jag tror att om inte alla så de flesta tonsättare jobbar med form på ett eller annat sätt, men det är nog få riktigt stora som skriver efter färdiga mallar såvida de inte ska öva sig. Analysen kommer, tror jag, i efterhand och då kanske ofta av teoretiker inte tonsättare.
Jag tror även att det är mycket mer vanligt att det skrivs popmusik efter mallar än konstmusik, men när vi arrangerar har vi stor nytta av regler och insikt i former, stämmföring, harmonik m m.

Mozartz Symfonier är så vitt jag vet skrivna i den klassiska sonatformen och Symfonier har mycket likhet med gamla Sonater även i modernare tider.

Andante är inte en form utan ett sätt att beskriva för musikern hur tonsättaren har tänkt att stycket ska upplevas. Andante-Lugnt gående.

Det blev mycket text, förlåt jag greps lite av stunden.
Patrik