Det är alltid billigast och bäst att köpa gitarr från byggaren själv.

Jesús är en trevlig kille, liksom Manuel, hans far. Jag hade glädjen att bo som gäst hos dem en vecka för några år sedan. Gästfria människor. Dock, jagv tror inte att du kan åka ner på vinst och förlust utan bör avtala tid för besök. Jag tror också att du måste beställa en gitarr, vilket i så fall innebär att du får vad du får. Sett i det perspektivet kan det vara värt att köpa hos Gitarren i Göteborg, som alltså har samma modell av samme byggare.

Angående momsen betalar du som privatperson spansk moms till spanjorer om du handlar i Spanien, svensk moms om du handlar i Sverige. Zavaleta's är amerikanskt så där tillkommer svensk moms om du handlar av dem, förutom att du i princip betalar frakt från Spanien till Californien och från Californien till Sverige!

Jag är medveten om att vi svenska byggare inte har mycket att locka med vad det gäller trevnad, exotism och romantik. Vad är väl kaffe och macka i köket mot en tapasbar? Dock har vi den fördelen att vi faktiskt finns nästgårds även efter försäljningen. Detta är en viktig detalj som många glömmer. Och sett i ett internationellt perspektiv är priserna i Sverige låga utom möjligtvis jämfört med Spanien och Östeuropa, Mexico och Sydostasien.

En bra variant är att först köpa svenskt och SEDAN åka till Spanien och käka tapas, eller vad man nu gör i Spanien.

;-)

Bellido är ingen fabrik. Hur ska det kunna uppstå volymfördelar vid inköp och frakt på handbyggda instrument?

Jesús Bellido's "Taller"-modell är verkligen hårt prispressad. Han bygger helt ensam och helt hantverksmässigt. Hur han ska kunna ge butiker mer handlar-rabatt än vad han eventuellt redan gör är för mig en gåta.

Hur stort påslag varje enskild butik gör är naturligtvis upp till dem utifrån de kostnader de har. Facit visar sig i kundtillströmningen.

Jag tror att vi befinner oss i en brytningstid. Internet har öppnat upp marknaden internationellt. Gitarrister handlar betydligt mer globalt idag mot för bara tio år sedan. Jag tror att det är en utveckling som gynnar de enskilda hantverkarna och gitarristerna. Butikerna är de stora förlorarna, om inte kunderna bättre värderar möjligheten att få välja ur ett sortiment av olika gitarrer.

Jag håller i stort med dig. Jag vet inte så noga hur Jesús tänker om sin prissättning, men det där med priser är verkligen en svår psykologi, och det är alltid någon kundkategori man missar. Det är dock alltid så att man som byggare rent ekonomiskt,sett i perspektivet av ett instrument, förlorar på att sälja genom handlare. Har man kö på sina gitarrer är det en ren förlustaffär oavsett prisläge. De som ändå säljer till handlare (dvs inte på kommission GENOM handlare) har endera låg efterfrågan från direktkunder eller så ser de det som ett sätt att göra sig synliga gentemot marknaden.

Nu kommer jag och biter!

Jag håller med dig i allt, utom att Bellido, Manuel och Jesús, är experimentella. De experimenterar säkert precis som vi andra byggare men jag upplever dem som väl förankrade i traditionen. Jag har en Manuel Bellido hemma (som snart är till försäljning på min hemsida) som är identisk med din gamla gitarr (om du nu är den rafto jag tror att du är...). De båda gitarrerna är byggda samma år och troligen levererade i samma leverans till Gitarren AB i Göteborg. Systemet i dessa två är Fleta-liknande och såvitt jag vet något som Manuel använt sig av under en eller flera perioder. Med all rätt, för det funkar bra.

Har du huvet kvar?

Din poäng med att träffa byggaren instämmer jag i, men man måste ju gilla det han bygger också. Fördelen med att köpa direkt från byggaren är att man kan vara med och påverka hur gitarren byggs och att man får ett lågt pris utan mellanhänder. Fördelen med butik är att man har många olika instrument att välja mellan och slipper vänta.

Detta är ett ytterst svårt ämne. Jag hjälpte en elev till min gitarrlärare att välja en gitarr för några år sedan. Vi testade igenom en massa gitarrer på Gitarren i Gbg. Jag fastnade för en Kono. Det blev en starkt kärlek. Men kärleken var inte ämnad åt mig. För den kostade alldeles för mycket (60 papp). Men killen fick den för halva priset pga av en repa på baksidan. Inte ens de pengarna hade jag. Det dröjde många år innan jag fann den stora kärleken igen. Jag tragglade vidare på min Yaihri (med reservation för stavningen :-)). Så var jag i Granada för att besöka denna underbara stad. Jag tog då chansen och besökte några gitarrbuktiker på väg upp till Alhambra. De flesta var ytterst tillmötesgående utom en som bara sålde till "proffs" som han uttryckte det. I Duran-Ferrers butik fann jag den stora kärleken. Köpte en gitarr för 3000 Euro, alltså 30 000 kr efter lite prut. Detta har jag inte ångrat. Inte en sekund. Ett sällsynt möte. Vad jag ångrar är att jag inte skaffade en luftfuktare samtidigt. Gitarren mådde dåligt av vårt svenska torra vinterklimat (i år är väl ett undantag) och gittaren fick en spricka i locket. Efter fuktbehandling återfick gitarren sin form och sprickan "läkte" så gott som. Klangen har dock inte påverkats det minsta tack och lov. Och den är underbar och följsam att spela på. Jag var väldigt nöjd med arrangemangen kring själva affären. Och att ta med gitarren på planet hem var inget som helst problem. Jag hade den som handbagage. Detta var annars något jag fruktade skulle skapa problem men jag tog en chansning.
Ja, detta är ett sätt. Annars är nog Gitarre i Göteborg ett bra ställe att botanisera på och finna sin kärlek.
:-)
Thomas

Ja, jovisst. Rådet att hitta en gitarr av "svenskt" virke är väl kanske det bästa. Men om man nu finner sin kärlek utanför Sverige skall man inte tveka tycker jag. Man skall trots allt leva med sitt instrument under många år. Och det är inte säkert att man hittar en gitarr som passar ens smak i en svenskbyggd. Jag testade runt under många år i Sverie utan att bli nöjd faktiskt. Om man nu köper en gitarr som är byggd att passa i ett annat klimat får man tänka på att skapa en omgivning för gitarren så att den trivs. Vad jag vet är en luftfuktare det enda som behövs. Och ett bra fodral som man alltid förvarar sitt instrument i.
Det finns i det här sammanhanget inte en enda sanning. Utan som rafto uttryckte det: många vägar bär till Rom (dock inte alla  -  *S*).

Precis där fann jag också min stora kärlek även om jag inte köpte något instrument...

När jag fick min olycksaliga spricka i locket blev jag förstås bestört. Tog gitarren till Gitarren i Göteborg. Träffade där dr Juan. Han sken upp när han såg gitarren. Blev nostaligisk. Han lugnade mig. Han sa visserligen att gitarren led oerhört men genom 4 veckors fuktbehandling skulle gitarren säkert återhämta sig. Han sålde mig en luftfuktare som har en form som täcker ljudhålet. Hans ordination visade sig fungera. Gitarren återhämtade sig på 3-4 veckor. Sedan dess förvarar jag instrumentet i fodralet med luftfuktaren, som jag fyller på någon gång i veckan. Lätt som en plätt. Ingen dyr luftfuktaranläggning som gör ens hem till en humidor. Apropå det så har jag en humidor som har en fuktare enligt samma princip. När ja sköter den, dvs ser till att fuktaren är vattnig så håller humidoren en konstant fuktighet på 70% enligt hygrometern. Antar att samma borde gälla för luftfuktigheten i gitarrfodralet. Men det är bara ett amatörmässigt antagande.

Jag tycker också att 70% verkar farligt mycket. Jag har sett gitarrer med mögel invändigt, och det är ju inte så kul. Dessutom har jag sett skador som Keyserfuktaren har gett runt ljudhålet (för det är en sådan du har?...). Skadorna kommer av att det bildas kondens om gitarren (med fuktare ilagd) transporteras kallt. Planet Waves verkar säkrare på alla sätt, så länge som gitarren förvaras i fodral.

Om du nu har ett Spanskbyggt instrument, Thomas, kanske 50 % är lite mer lagom än det Nordiska 40-45%. Skaffa en bra hygrometer och kalibrera den med jämna mellanrum.