Visst ligger det mycket i det du säger!
Jag spelar numera nästan alltid med noter (och likaså övar). Några rejäla blackouts för några år sedan gjorde att jag valde att ta det säkra före det osäkra. Många tycker att noter tar udden av upplevelsen för publiken dock. Jag har egentligen ingen uppfattning om detta förutom att upplevelsen förhoppningsvis blir större om jag kan undvika blackouts.

Jag är säker på att blackouts kommer ur ökad medvetenhet. Många gitarrister upplever detta fenomen först när man börjar diskutera ämnet på djupet och således också skapar en osäkerhet runt omkring det.

Du berör ett viktigt ämne Fredrik. Jag tror att det där är väldigt individuellt och stressen, nervositeten och rädslan för blackout  ter sig olika för olika i varierande sammanhang (för mig är jag så gott som vingklippt utan noter i samspel med andra, men alltid utan som noter solist).

Citatet du saxat av Barrueco ger väl mer eller mindre hela svaret, enligt mig. Det är dock lätt moralisera och säga antingen "ha alltid noter" eller "öva in det du skall spela såpass att du inte behöver noter" (det förvånansvärt träffsäkra muskelminnet dig sällan spratt), men jag tror inte att det är pekpinnar som skall staka ut vägen.

Jag har läst, pratat och hört av och om folk om vad de anser, var och en på i stort sätt sina sätt, och belägger hur man bäst bör göra; "tänk i strukturer när du övar in ett stycke", (musikanalys är ett annat tips för t ex komplexa rytmer), " använd noter som en säkerhet", "spela musiken i huvudet, visualisera ditt framträdande, gör musiken till din" och så vidare i alla oändlighet...

Men jag håller verkligen med dig om att man sannolikt tar bort fokus från musciserandet om man glor i noter, fast det där är inte heller givet, å andra sidan kan man ju säga att spela utan noter i lika hög grad är en tradition ( t ex i solokonserter) i 99/100 fall (om det inte handlar om sk "nutida" konstmusik) i konstmusikaliska sammanhang, fast det passar knappast alla