Hej!
Egentligen är det inget man tänker på, men visst vill man visa publiken att detta är något fantastiskt det här med att spela klassisk gitarr. För länge sedan sa min gitarrlärare till mig att jag såg bekymrad ut när jag spelade inför publik.  Jag har inte medvetet jobbat på att se mindre bekymrad ut, men jag känner mig mer avspänd när jag spelar för publik nu än för 10 år sedan och det kan ha hjälpt mig att se lite gladare ut när jag spelar.
Jag tycker att det är kanske är lite roligare att se en artist som rör lite på sig, "bjuder lite på sig själv", när hon/han framträder, men det är en fråga om olika personligheter. Vissa personer kan skapa en magisk atmosfär när de spelar, trots att de knappt rör en min.
Det är kul att se artister som visar att de älskar det de gör. Jag tycker att det kan förstärka det rent artistiska i framträdandet och kan också ge musiken en ytterligare dimension om rörelserna "stämmer överrens" med det musikaliska innehållet. Det beror väldigt mycket på hur den som spelar rör sig. Det får inte vara något som är inövat. Påklistrade manér och dyl kan bli ganska fånigt.