Det här är en komplicerad fråga. (Någon som blir förvånad? ) På ett sätt har du Joel redan gett ett antal svar, men det finns ännu mer att säga.

Gitarrer har generellt sett kortare livslängd än stråkinstrument. Detta beror på att belastningen på gitarren är större, dvs, violinens strängar är fästade vid sargen via stränghållaren och stallet är avburet via ljudpinnen under diskantsidans fot. På gitarren är hela belastningen på locket via stallet. Materialuttröttningen blir således större och snabbare.

Hur länge en gitarr håller är mycket individuellt. Om alla faror såsom torksprickor, varma/kalla transporter, slag och stötar etc. räknas bort så håller en gitarr där locket, bottnen och sargen är tjocka och styva längre än en som är tunnt och lätt byggd. Ett bra exempel är Julian Breams instrument. Den legendariska Romanillos-gitarren från 1973 byttes efter ca 15 år ut mot en Hermann Hauser från 1940-talet!  Men detta får den klartänkte läsaren att invända: "Men Torres-gitarrerna då?" Jag sa ju att det är komplicerat!

Ingen av oss nu levande har hört en nybyggd Torres-gitarr. Vi vet inte hur de lät eller var ämnade att låta, men klangen var troligen en annan än den vi hör nu nästan 150 år senare. Jag har pratat med Russel om Torres-gitarrer. Han berättade att han var på en utställning med många Torres-gitarrer och spelade på dem alla. Några var fantastiska, en del var OK och en del var t.o.m. dåliga (av ålder, skick eller annan anledning). Förmodligen har du rätt i att Torresmyten förvränger hörseln på oss, och Russels tonbildning kan få de flesta instrument att låta bra.