1

Topic: Ergonomisk gitarrteknik, del 1.

Ergonomisk gitarrteknik, del 1.

Inledning

När man tänker på ordet ergonomi tänker man kanske i första hand på kroppens olika ställningar och belastningar i en arbetssituation. Forskningen kring ergonomi har lett till förbättrade fysiska arbetsförhållanden genom att redskap, arbetsställningar och tillverkningsmetoder helt eller delvis har anpassats med hänsyn till människans rörelseapparat. På senare tid har begreppet även kommit att innefatta hjärnans arbete och känslighet för olika typer av belastningar som t ex stress och utmattningssyndrom. Numer talar man alltså även om s.k. “hjärn-ergonomi“ och omfattande forskning bedrivs på området.

Vad är Ergonomisk gitarrteknik?

Ergonomisk gitarrteknik är utarbetad efter en modell som innebär att man har människan som utgångspunkt i spelet, snarare än idealen. En längre tids privatforskning inom psykologi, ergonomi och gitarrteknik ligger till grund för metoden, men den bygger till största delen på egna experiment, tankar och meningsskapanden med hänsyn till dessa vetenskaper. Målet är att utnyttja människans förutsättningar och genom detta skapa en psykisk och fysisk relation till instrumentet som både kroppen, psyket och gitarrspelet vinner på. Metoden ser alltså inte bara till det rent gitarrtekniska, utan diskuterar också gitarrspelet ur fysiska och psykologiska perspektiv.
Skador och spänningar kan som bekant vara ett allvarligt hinder för utvecklingen och kan i vissa fall helt förstöra glädjen att musicera. Dessa skador är effekter av det sätt varpå vi använder vår kropp och vårt psyke i gitarrspelet och kan undvikas genom en breddad förståelse och kunskap om spelets påverkan på kroppen. Psykologiska faktorer som t ex krav och stress kan inverka menligt både på förmågan att lära in och relationen till den egna utvecklingen som gitarrist. I den Ergonomiska gitarrtekniken ingår därför att öka förståelsen också för hjärnans arbete, vårt tänkande, och hur vi på ett bra sätt kan anpassa vårt spel, kropp och psyke till varandra.

En definition av begreppet gitarrteknik

Det som ger upphov till tekniken är de fysiska krav som musiken och instrumentets konstruktion ställer på exekutörens fysiska göranden för att ljuda på önskat sätt. En musikers musikalitet är naturligtvis densamma oavsett vilket instrument det rör sig om. Det är tekniken som utgör kopplingen mellan musikerns visioner och det musikaliska uttrycket. Ju bättre instrumentkännedom och tekniskt kunnande man har, desto bättre förutsättningar skapas att kunna återge dessa musikaliska visioner praktiskt.
När tekniken tränas och förbättras sker hela tiden små justeringar som finstämmer fingrarnas rörelser. Genom att kontinuerligt öva sin teknik förfinar man förmågan att lösa tekniska problem i instuderingen och får lättare att se möjligheter i svårigheterna. Man blir inte lika benägen att använda starka fingrar i applikaturen, utan har lättare att använda också alternativa fingersättningar som annars kanske skulle upplevas som extremt svåra.
En god teknik möjliggör ett klingande uttryck som gör musiken rättvisa, medan en bristfällig teknik kommer att inverka mer eller mindre menligt på det musikaliska uttrycket. Målet, enligt min uppfattning, är att genom en utvecklad teknik kunna ta tillvara och noggrant förvalta så mycket som möjligt av musiken i fråga om både detaljer och uttryck.
Det är dock inte bara den tekniska kompetensen som är avgörande för spelet, utan även tillämpningen av tekniken. För att tekniken ska komma till sin rätt och bli användbar måste den också användas i ett musikaliskt sammanhang. Det är först när den tillämpas med hänsyn till gitarristens musikaliska visioner och de uttrycksmässiga förutsättningarna i ett stycke som den får ett syfte, kan utvecklas och bli en tillgång i spelet.

Inlärning

Det första man måste förstå när det gäller både den egna och andras inlärning är att människor lär sig saker på olika sätt och olika fort. Detta har att göra med hur stor erfarenhet man har som gitarrist, men även självförtroende och motivation spelar avgörande roller för vad och hur vi lär oss. För att underlätta inlärningen av de nya kunskaperna är det viktigt att man alltid förstår motiven bakom dessa, men också hur den nya tekniken är tänkt att fungera i praktiken. Detta gör inlärningen meningsfull och medverkar till fler positiva resultat på kortare tid.
När man under instuderingen riktar engagemang och koncentration på uppgiften gör vi associationer som involverar flera olika delar av hjärnan. Eftersom hjärnan söker efter mening och mönster för att kunna bearbeta materialet på ett effektivt sätt, lagras också det medvetna tänkandet och associationerna tillsammans med momentet. Delar av dessa tankar finns kvar och aktiveras när momentet utförs i sin helhet. Med tiden, eller med ytterligare övning, förändras våra tankar och associationer till det specifika materialet och nya tankar och associationer skapas. Man brukar säga att stycket eller momentet har ”mognat”. Övningen ger alltså nya inre bilder och tankar, vilket ofta innebär att man successivt reviderar sin uppfattning om det man spelar. Genom att ta tillvara dessa inre bilder underlättas instuderingen och man minns lättare både det tekniska utförandet och det musikaliska förloppet.
Associationerna kan också vara beroende av självförtroendet. En dålig självkänsla kan i viss mån förhindra hjärnans skapande av associationer, eftersom det kritiska tänkandet då utgör en större del av de inre tankarna. Uppmärksamheten vilar då mer på att negativt värdera de egna prestationerna i spelet, något som märkbart försvårar både inlärningen och utförandet av det inlärda. På motsvarande sätt kan ett bättre självförtroende underlätta skapandet av associationer och i sin tur också underlätta både inlärning och utförande. De medvetna och omedvetna tankarna och impulserna har alltså en ganska stor inverkan både på instuderingen och på utförandet av motorisk information.

Shlafsjo - eller skillnaden mellan kunskap och färdighet

Det är den teoretiska reflektionen och analytiska utgångspunkten i lösningen av ett tekniskt problem som skiljer bildandet av kunskaper från bildandet av färdigheter. Man kan säga att kunskaper är medvetna, både ur ett tekniskt och teoretiskt perspektiv, medan färdigheter är omedvetna. Färdigheten är snarare en mindre genomtänkt princip som lärts in med fokus på det klingande resultatet, ofta utan väl definierat syfte eller förankring i ett kunskapsperspektiv. Kunskaper är på detta sätt teoretiska, medan färdigheter är praktiska. Ett exempel som belyser skillnaden mellan kunskap och färdighet kan jag hämta från när jag var liten:

Precis som de allra flesta ungar kom jag tidigt i kontakt med engelska och amerikanska sångtexter. Med tiden fastnade man för några av melodierna och speciellt låten där de sjöng ”shlafsjo” stup i kvarten var både lätt i melodin och hade en relativt enkel text. Där sprang jag alltså omkring och sjöng ”shlafsjo”, utan att ha en aning om vad det betydde. När jag sedan började i skolan och fick kunskaper i engelska fick sången en helt annan innebörd, eftersom jag nu kunde avkoda texten. Låten var naturligtvis "She Loves You" med The Beatles.
Innan jag visste vad detta ”shlafsjo” betydde kunde jag inte sätta det i sitt rätta sammanhang, byta ut ett ord och förändra betydelsen eller räkna ut vad en annan textrad med liknande innehåll kunde betyda. Jag kunde härma ljudet, som åtminstone på avstånd lät ungefär som engelska, men jag kunde inte använda denna färdighet flexibelt eller vidareutveckla den på egen hand. Samma princip gäller i allt praktiskt lärande, så även i gitarrspelet.

På samma sätt som färdigheterna mister sitt syfte utan kunskaperna, blir kunskap mer eller mindre meningslös om den aldrig används. Endast teoretisk kunskap om ett visst moment är ju inte nog för att man ska kunna utföra det på gitarren. Momentet måste först övas in för att fungera praktiskt. Ju fler praktiska framsteg man gör under övningen av ett moment, desto djupare blir förståelsen för vad den nya kunskapen innebär i praktiken. När kunskaper och färdigheter sätts samman till en klingande helhet kommer de båda också att bekräfta varandras innebörd och skapa ytterligare framsteg. Kunskapen ger färdigheten ett syfte, medan färdigheten bekräftar kunskapen. De båda motiverar varandra.

Det tekniska kretsloppet

När spelet med tiden blir alltmer avancerat ställs också allt högre krav på den tekniska hanteringen. Ju svårare ett stycke är rent tekniskt, desto mer motorisk/teknisk information måste musikern klara av att hantera parallellt med uttrycket utan att principerna för instrumenthanteringen blir lidande. När man spelar ett enkelt stycke tvingas man ofta utnyttja både tonbildning och de musikaliska verkningsmedlen i större omfattning för att stycket, trots den enkla uppbyggnaden, ska klinga fullvärdigt. Ett avancerat stycke har ofta en imponerande verkan på lyssnaren redan från start, vilket innebär att man med större fördel kan ”gömma sig” bakom de virtuosa inslagen i musiken. Om man uteslutande riktar uppmärksamheten på att öva mer och mer avancerade stycken och slutar förvalta sin teknik, kan detta innebära att tekniken med tiden förändras mot det negativa. Det är viktigt att förstå att gitarrspelets absoluta grundprinciper inte alls är något som bara tillhör tiden som nybörjare på ortens kommunala musikskola. De utgör snarare de tekniska fundament som hela gitarrspelet vilar på, oavsett vad man spelar, och blir faktiskt mer och mer relevant i takt med att man avancerar.

Man kan med fördel likna uppbyggandet av en fungerande teknik med byggandet av en stadig tegelvägg. De första tegelstenarna, grunden, kommer i hög grad att vara avgörande för stabiliteten. Ju högre tegelväggen blir, desto viktigare är det att de lägre tegelstenarna är tillräckligt många och rätt placerade för att väggen ska bli stadig och inte rasa samman.
Under uppbyggandet av tekniken skaffar man sig fortlöpande större erfarenhet av hur tekniken påverkar instrumentet och hur detta i sin tur påverkar det musikaliska uttrycket. Man får därmed en allt högre kompetens att göra förbättringar i sin grundteknik. Grundtekniken består av bl. a händernas positioner invid instrumentet och principerna för händernas hantering av strängarna. Genom att fortlöpande gå tillbaka och förbättra grundtekniken parallellt med utvecklingen framåt kommer tekniken att utvecklas i två riktningar, dvs. både framåt och i grunden. På detta sätt skapar man ett tekniskt kretslopp, vilket innebär att övningen på den avancerade tekniken med tiden kräver ytterligare övning på grundtekniken, vars förbättringar i sin tur kommer att påverka den avancerade tekniken än mer positivt.
Att utvecklas tekniskt innebär alltså inte att man lämnar tidigare kunskaper för att ersätta dessa med nya kunskaper, utan snarare att man genom sin förkovran låter kunskaperna bli fler och tillsammans utgöra ett allt större kunnande. Det finns därför många goda anledningar till att också öva riktigt enkla småstycken eller etyder som tränar de fundamentala aspekterna i instrumenthanteringen.

Om en enkel Sor-etyd inte klingar dynamiskt och musikaliskt, hur ska då Chaconne kunna göra det?

Joakim Zelmerlööw
(Publicerad i tidningen "Gitarr&Luta", årgång 37 nr. 1, 2004)