1

Topic: Artikel: Gitarrspel ur elevens och lärarens perspektiv del 1

Del 1 Upplevelser, erfarenheter och kunskaper (Denna artikel har tidigare varit publicerad i SGLS-tidskriften Gitarr och Luta)

Ett häftigt lick, från Nirvanas senaste. Technobeatet som känns i hela kroppen när man dansar på fritids disco. Det där snygga klassiska stycket som hörde till grupparbetet om frihetstiden. En visa vid lägerelden på scoutlägret. En Beatleslåt pappa alltid visslar på. Sånger man sjungit i klassen. Mormors vaggvisor ...

Som ett av flera tusen barn och ungdomar varje år kliver Rikard över tröskeln till sin första gitarrlektion i en musikskola. Med sig bär han sina förväntningar om vad han vill lära sig och sina samlade erfarenheter av livet och av hans livs musik i olika former. Precis som för de flesta av oss vuxna förknippar pojken sina musikupplevelser med känslor, kommunikation, människor, möten och social gemenskap. Hans intresse för musik och viljan att själv lära sig att spela gitarr har sprungit ur positiva känslor av delaktighet i en kultur, men även från upplevelsen av att vara en individ som kan uttrycka eller tolka känslor i och genom musik. Musik kan vara ett medel att strukturera, tolka och förstå världen.

Rikards och alla andra elevers positiva upplevelser och erfarenheter utgör grunden för deras motivation att ta steget in i undervisningsrummet. Men hur bemöts och förstås Rikards erfarenheter? Hur kommer han att uppleva undervisningssituationen? Hur går han tillväga för att lära sig att lära musik och bemästra gitarren? Hur upplever han lärarens förväntningar på honom? Vilka erfarenheter får han och vad kommer han att göra med dem? Vad är skillnaden mellan erfarenheter och kunskaper? Vilka erfarenheter leder till kunskaper? Vilka kunskaper behöver Rikard för att kunna hålla sina drömmar om musicerande vid liv?

I en serie artiklar kommer jag att diskutera sådana frågor, dels ur ett elevperspektiv dels ur lärares synvinkel. Jag dett forum som en utgångspunkt för en konstruktiv debatt mellan verksamma gitarrlärare om kärnfrågorna i vårt yrke: Hur bemöter vi elevers drömmar, förhoppningar och erfarenheter? Hur skapar vi gynnsamma situationer för elevers lärande? Vad säger den musikpedagogiska forskningen om hur vi skapar opitmala lärosituationer? Vilka kunskapsformer och vilken repertoar arbetar vi med och på vilka grunder gör vi urvalet? Hur kan vi lärare utvecklas vidare och lära oss mer av varandra? Jag kommer i denna första artikel att koncentrera mig på att ställa frågor snarare än att komma med färdiga svar.

Lärare och elever i cyberspace?
Lärar- och elevrollen förändras i snabb takt. För endast några decennier sedan var auktoritära metoder lärares verktyg. Idag är det inte lätt att veta vad som förväntas av vare sig lärare eller elever. I kunskaps- och IT-samhället suddas gränserna ut mellan skola, fritid, arbete. Såväl "lärare" som "elever" kan vid vilken tidpunkt som helst, genom att klicka på datormusen koppla upp sig mot världen och söka den information man önskar. I ett demokratiskt samhälle, ge-nomsyrat av idén att alla människor har rätt att utrycka, sig blir frågan om vem som ska göra ett urval av kunskaper i undervisningen allt mer brännbar. Ska lärare välja i kraft av sin position och sitt kunnande, eller är det eleven som ska välja utifrån sina egna intressen?

Barn och ungdomar uppmanas idag att inta ett kritiskt förhållningssätt och prövar ofta lärares kompetens gentemot andra referenser – t.ex. kända och beundrade artister. Samtidigt strävar musiklärare på olika sätt efter att upprätthålla respekt för sin auktoritet och professionalitet. Den enskilda läraren uppfattar ofta detta som ett dilemma, där motsättningarna mellan olika förhållningssätt upplevs som personliga tillkortakommanden. Kan jag fortsätta som lärare om jag inte kan spela de senaste hitlåtarna? Varför övar inte eleverna på läxan och varför glömmer de hela tiden spelboken?

I en skola genomsyrad av demokratiskt synsätt är enkla entydiga problemlösningar sällan tillräckliga. Det finns många frågor, men få av dem har längre ett enda "rätt" svar. Att ge utrymme åt elevers erfarenheter, åsikter och förväntningar gör undervisningen allt mer komplex och tidskrävande. I en utbildning som tar hänsyn till allas lika värde och rätt att yttra sin mening, blir enkla samband och färdiga mallar inte tillräckliga som förklaringsmodeller. Vem ska ha makt att välja ut vad som är viktigt, och bestämma utbildningens innehåll och form? På vilka grunder görs urvalet av kunskaper, värderingar och handlingsmönster?

Mot en utvecklande professionell debatt
Gitarrspel är i dag så oerhört mycket, ingen lärare kan idag klara att hålla sig à jour med alla nya stilar, artister och spelsätt. Det betyder att många lärare känner sig osäkra. Andra väljer att fortsätta i gamla väl upptrampade spår så som ingenting hade hänt. Den snabba utvecklingen ger – som jag ser det – ett ökat behov samarbete och av stimulerande samtal kring gitarrundervisningens möjligheter och problemområden. Som professionella lärare och gitarrister har vi behov att ställa oss frågor kring innehåll och organisation av gitarrundervisning. Tillsammans kan vi komma längre än på egen hand. I en musikskola arbetar lärare ofta ensamma, kanske finns det inte någon annan gitarrlärare att prata med och även om det finns är det inte alls säkert att man verkligen diskuterar kärnfrågor. Ofta är det mer eller mindre tabu att prata om undervisningen och varför vi gör som gör. Istället pratar lärare om konsertprogram, varför det inte finns hela notställ etc.

Jag tror att vi behöver diskutera och analysera undervisningens innehåll och arbetsformer för att utvecklas vidare. När vi ska arbeta tillsammans, uppstår ofta problem och konflikter, vilket faktiskt är helt naturligt, eftersom vi har olika bakgrund och värderingar med oss när vi inträder i grupper. Jag ser alltså inte meningsmotsättningar i sig som ett problem, tvärtom är de nödvändiga för att vi ska kunna definiera situationer och förstå oss själva och andra och därmed utvecklas i olika avseenden. Däremot anser jag det vara viktigt, att vara medveten om hur man kan lösa konflikter på ett konstruktivt sätt, så att allas åsikter får komma till uttryck. Kort sagt, att skapa ett diskussionsklimat som präglas av tolerans för människors olikheter. Genom att debattera och på djupet diskutera våra meningsskiljaktigheten, lär vi oss att medvetandegöra och utveckla våra tankegångar, men också att lyssna på våra meningsmotståndare och kanske förstå något nytt, som får oss att ytterligare skärpa vår argumentation o.s.v. Utveckling och inlärning, handlar till stor del om att våga ge upp gamla tankegångar och handlingsmönster och i stället tillägna sig nya. Att undvika konflikter, för att på så sätt försöka hålla sams på ytan, leder som jag ser det till stagnation och idétorka och därmed till olust inför situationen.

Över nittio procent av Sveriges ungdomar säger i en undersökning av Statens ungdomsråd att musik är deras största fritidsintresse.  Trots detta har andelden unga vuxna som spelar ett instrument gått ned signifikat de senaste 15 åren.
Barn och ungdomar idag lyssnar på musik en stor del av sin fritid. De har många erfarenheter från musikupplevelser i olika sammanhang. Det innebär att elever kan mycket om musik redan innan de kommer till musikskolan. Elever har ofta utvecklat en egen smak och kan diskutera musik på olika sätt. Hur tar vi tillvara barnens erfarenheter och kunskaper när de kommer till lektionen? Vad vet vi om elevernas förväntningar och behov?

Låt oss följa Rikard igen till hans gitarrlektioner, hur gestaltar de sig? Vilka faktorer påverkar undervisningens innehåll och form? Slumpmässiga beslut eller en genomtänkt plan? Kan man verkligen hävda att "gitarr" är ett tydligt definierat ämne? Kanske formas ämnet "gitarr" i musikskolorna främst utifrån innehållet i de gitarrskolor och den skoltradition som funnits, en tradition som ibland är vitt skild från gitarrens funktion och användningsområden i musiksamhället utanför musikskolornas värld? Här kolliderar den tillrättalagda "pedagogiserade gitarrmusiken" ofta med den "verkliga gitarrmusiken". Tror ni, att Rikard börjar spela gitarr för att han drömde om att spela Lilla snigel? Jag tror att många gitarrelever känner bessvikelse över att gitarrämnet har för lite med "verklig" musik att göra. Innan man får spela det man önskar måste man lära sig noter, för sådan är boken: Här kommer tonen e, sedan f etc.. Öva växelanslag, sedan får du spela Törnrosa på bal i C-dur, jättekul? Många ungdomar slutar i musikskolorna och väljer att lära sig spela gitarr utan att ha en lärare. Vad vet vi lärare egentligen om varför elever slutar? Vet vi hur de går tillväga när de – ofta mycket framgångsrikt – lär sig spela på egen hand eller tillsammans med kamrater?

Valfrihet blir ett allt viktigare begrepp i dagens skola, man kan tycka att musikskolorna, med sin frivilliga undervisning alltid har stått för valfrihet, men stämmer det verkligen? Visserligen säger många lärare: "Jag låter mina elever välja låtar", men vad innebär detta om eleverna bara "väljer" det de redan känner till? Har inte vi lärare högre målsättning än så? Visst kan det vara kul att spela barnvisor när man är 9 och häftigt med Nirvanalicks när man är 14, men sen då? Jag tycker att det är lärares ansvar att möta eleverna där de står, men sedan även leda dem vidare mot ännu okänd musik och nya världar. Om vi samarbetar över genregränserna kan vi ge barnen och ungdomarna bredare musikaliska erfarenheter. De kunskaper i musik och gitarrspel som våra elever utvecklar i dag ska kunna användas under hela livet. De ska dessutom ge en gedigen grund att bygga vidare på i ett fortsatt lärande.

I nästa nummer kommer jag att diskutera kunskapsbegreppet: Vad menar vi egentligen när vi pratar om kunskaper i musik och på gitarr? Hur och när lär sig elever? Vad har eleverna sina kunskaper till?

Fil dr & gitarrpedagog Anna-Lena Rostvall
Lektor i pedagogik, forskare
e-mail anna-lena.rostvall@lhs.se

2

Re: Artikel: Gitarrspel ur elevens och lärarens perspektiv del 1

Just det där med att hålla sig ajour med stilar tyccker jag är svårt, och dessutom rätt tråkigt ibland då det finns så mycket musik som jag själv inte kan förlika sig med, det är ju inte riktigt som att vara historielärare då det på ett sätt mer handlar om att förklara om hur det troligtvis förhöll sig på ett målande sätt, i instrumentalundervisning blandas det ju in mycket tycke och smak.

Jag tror nog att lärarens roll är att bjuda på "en varierad och näringsriktig kost" (mycket fibrer mineraler och vitaminer, godis bara på lördagarna)! hehe

Ska bli intressant att följa ditt resonemang.

3

Re: Artikel: Gitarrspel ur elevens och lärarens perspektiv del 1

Ja fast tänkt hur fascinerande det kan vara att försöka förstå vad det är i den musik som eleven gillar, vilka kvaliteter upplever eleven? Det kan vara oerhört givande om man vågar sig på ett sådant möte på djupet, det kan leda till att både eleven och du upptäcker nya världar!

Anna-Lena

Fil dr & gitarrpedagog Anna-Lena Rostvall
Lektor i pedagogik, forskare
e-mail anna-lena.rostvall@lhs.se

4

Re: Artikel: Gitarrspel ur elevens och lärarens perspektiv del 1

Dettta var ju intressant. För ett barn som vänder sig till en musikskola för att lära sig spela är det inte särskilt relevant vad läraren kan förlika sig med eller inte förlika sig med. Musikskolorna borde arbeta med en arbetslagstanke som bygger på att eleverna ska få undervisningen till 100% anpassad efter deras behov, intressen och förutsättningar. En lärare måste vara beredd att gå mycket lång för att hitta rätt ingång till varje elev. sedan kan ju inte alla behäska allt men samarbetet i kollegiet måste funka så att man löser frågorna tillsammans om man inte kan själv. Det duger inte att säga att jag spelar inte dansbandsmusik alltså lär jag inte mina elever det.  Läraren/skolan ska hitta en didaktik för det eleven behöver.
Klas W

Klas W
Gitarrist
Gitarrpedagog
Biträdande musikskolechef
gitarrmusik@hotmail.com

5

Re: Artikel: Gitarrspel ur elevens och lärarens perspektiv del 1

Vi ska vara specialister på vårat område, men vad är vårat område? Ska jag kunna undervisa i Alla stiltyper och tekniska områden inom gitarr och alla avarter det innefattar, självklart försöker man bredda sig hela tiden.

Om liknelsen till historieundervisningen kvarstår... om man skall ta med alla facetter i historien som passerat så blir det helt plötsligt helt ogripbart för en person att, dock kan säkert samma person påverka och följa en annan person i sin utforskning av virrvarret

Eller om man som gitarrlärare skall kunna förstå och förklara allt som har med kontrapunkt, bossa, tolvton, be-bop, flamenco, soul, Cueca, österrikisk minimalism, apuyando kontra tirando et cetera och samtidigt undervisa i klassisk gitarr (blir själv helt vimsig här i farten), så måste man vara en supermänniska bortom denna värld...

Jag tycker i allra högsta grad att eleven skall bli bemött med förståelse och att dess behov, intressen och förutsättningar skall bli tillgodosedda... men finns det inget utrymme för att kunna se till även lärarens behov och förutsättningar?

Jag tror dessutom att man ger avkall på en hel del kvalitet om man skall tillfredställa hela tiden (dra paraleller helt fritt, det bjuds friskt på).

6

Re: Artikel: Gitarrspel ur elevens och lärarens perspektiv del 1

Jag anser att man måste vara ärlig mot både sig själv och mot eleven. Jag brukar föredrar att lägga korten på bordet när jag undervisar. Jag låter eleven förstå att jag har ett specialområde och inom detta område har jag stora kunskaper. Inom andra områden vet jag inte mer än någon annan. Jag skulle aldrig kunna låtsas att jag är intresserad av något som jag inte är intresserad av. Jag minns själv när jag gick på kommunala musikskolan som liten, jag var nöjd med lärarens läxor eftersom jag tyckte själva spelandeakten var det som var roligt. Hårdrockslåtar lärde jag mig själv, jag tror att jag hade upplevt det som suspekt om läraren började lägga sig i "min" musik. Popmusik är ju lätt att lära sig från skivor, jag förstår inte att det skulle behövas en lärare till det ärligt talat. Jag tror att många ungdomar gärna vill ha sin musik ifred, utan att någon klåfingrig lärare lägger sig i hur den bör utföras.
Vi måste nog tänka igenom vad gitarrundervisning är för något. Med min undervisning vill jag primärt lära eleverna spela gitarr, dvs själva det tekniska och musikaliska hantverket. Jag måste tänka igenom att alla aspekter gås igenom - arpeggio, stöd och fritt anslag, skalor, ackord, flerstämmighet, legato åt båda hållen, barré, frasering etc. Detta är det primära. Musikteori och kännedom om musikstilar kommer efter detta anser jag eftersom det är akustisk gitarr mina elever valt att lära sig när de går till mig och det är här min huvudsakliga kompetens ligger.

7 (edited by chribban 2008-06-05 08:11:27)

Re: Artikel: Gitarrspel ur elevens och lärarens perspektiv del 1

Ja kan ju säga att väldigt många som börjar spela gitarr i 3 an 4an.....dom vill bara spela gitarr!!!.....dom har faktiskt väldigt sällan en massa ideer om hur det ska låta och oftast verkar det som att det faktiskt är så ända upp i högstadiet och kanske ännu längre, en av dom viktigaste sakerna jag upptäckt är att  dom själva känner att dom KAN SPELA och att det LÅTER BRA och  att dom  får möjlighet att SPELA MED ANDRA oavsett än en gång då om det är Bellman, Perrelllllli eller Slipknot....

Hur många har man inte sett bara satt sig med en gitarr över knäna och "plinkat" med tummen över strängarna och " bara försvunnit bort "....LOL

8

Re: Artikel: Gitarrspel ur elevens och lärarens perspektiv del 1

En fråga till alla pedagoger. Kan aggresiv musik respektive mjuk musik förstärka aggresioner respektive minska aggresioner.

9

Re: Artikel: Gitarrspel ur elevens och lärarens perspektiv del 1

Jag är helt ny på detta forum och hittade denna intressenta artikel. Jag är idag över 50 år gammal och har spelat gitarr sen jag var liten grabb. Jag spelar det mesta eftersom jag har en bred musiksmak men tyvärr så saknar jag något i mitt musikliv nämligen att jag har svårt för att läsa noter. Som liten tredjeklassare fick jag min första gitarr och fick lektioner i skolan. Förmodligen hade jag kunnat bli framgångsrik om jag inte redan då varit naturligt lat och utrustad med mycket väl utvecklat gehör.

Jag hade jättesvårt att förstå notläsningen och valde istället att härma det jag hörde. Så småningom räckte inte detta till alltefter att övningarna blev svårare. Jag valde då att sluta med lektionerna och istället fortsätta utvecklas på egen hand. Jag har haft kollosal glädje av mitt gitarrspelande hela livet men så här i vuxen ålder så saknar jag verkligen förmågan att läsa noter och på det sättet kunna ta det där sista steget till den musik som jag så gärna lyssnar till och även skulle vilja spela.

Jag tror att jag är långt ifrån ensam om hur jag upplevde mina gitarrlektioner som barn och jag har heller inget minne av att det var musikstilen eller valet av låtar som var problemet utan helt enkelt lathet och möjligheten att gå en enklare väg.

Så till det här ämnet vill jag tillföra att ge akt på barn som har bra gehör för det är nog det som gör att dessa små musiker väljer en enklare väg än att lära sig noter. Kanske jag hade strävat på om någon på ett intressant sätt hade kunnat förklara för mig vikten av notläsning, kanske genom att visa noterna till sån musik jag lyssnade på och som spelades av studiomusiker som faktiskt lärde sig notläsning.

Hoppas att det finns någon annan som följer den här artikeln så jag får något svar.

/Stefan