Att börja med att spela p i m a långsamt och sedan öka succesivt borde väl fungera?;)  Spela inte bara pima, utan även amip, mipa, ipam etc.
Kör olika variationer.
Någon annan duktig gitarrist som har fler övningar??

Hej!

Det här med naglar är ju väldigt individuellt som gitarrist.
Vissa gillar att spela med längre naglar, andra med kortare.
Jag föredrar det första.
Ett tips är att lägga nagelfilen/sandpappret eller vad du nu använder över strängarna och röra fingrna som att du spelar på strängarna, efter ett litet tag så ser du vart det har slitit på naglarna. Då är det bara att fila fram och tillbaka över den vinkel som du fått. När du fått till en önskvärd längd så är det bara till att ta bort alla vassa kanter och dylikt.
Det är ett litet tips iaf som jag fick av Jan-Olof Eriksson.

Lycka till!

Hej,

Det tips jag kan ge är att gå ner i tempo och se till så att alla tonerna i tremolot låter bra och tydligt, det såg jag till att göra när jag började att lära mig den, och nu låter den faktiskt ganska skapligt, även fast den är ganska svår jämfört med  dom andra styckena som jag spelar, om man bortser från mozart-variationerna. 

Men börja i lågt tempo, se till att du kan den så bra så att du skulle kunna spela den om någon väckte dig kl. 04.00 mitt i natten och sa åt dig att spela, då kommer snabheten i tremolot ganska mycket av sig självt sen.

Så sant så sant, det är väldigt ofta man hör ett mekaniskt sett bra tremolo som hackas sönder av dålig frasering och fula glapp.

Annars tror jag Chrilleandersson är inne på rätt väl gällande just den mekaniska biten, att öva både pima och pami och flertalet kombinationer med olika betoningar... en sak man inte är att öva på att spela från svagt till starkt samt snabbt till sakta och hålla jämnheten.

Själv har jag lycka unvika tremolo, men jag har helt nyligt börjat jobba litegrande med denna underbara spelstil... man är väl sliskigt romantisk av sig ändå! ?=

hej här är kanske något
http://216.239.59.104/search?q=cache:wV … &hl=sv
/tarrega lives

"Tremolo

Tremolo bör i huvudsak ses som en effekt, snarare än en teknik, eftersom tremolot ju faktiskt utförs enligt samma principer som gitarren hanteras i övrigt. Gitarrkompositioner skrivna att spelas med tremolo utgör egentligen en mycket liten del av gitarrlitteraturen, något som ofta leder till att man som gitarrist sällan kommer på tanken att öva på det kontinuerligt. Något man sällan övar på kommer av naturliga skäl att upplevas som särskilt svårt. Men man finner också en andra anledning till den upplevda svårigheten och det är att utförande av tremolo exponerar en relativt sällsynt motorisk rörelse i högerhanden som dessutom upprepas över en längre tid.

Trots att tremolo utförs som en trefingerrörelse kommer inte övningen på trefingertekniken att omedelbart medverka till ett bättre tremolo. Trefingertekniken är som bekant utformad enligt rörelsen a, m och i-fingrarna, medan tremolo i de flesta fall bygger på rörelsen p, a, m och i.  Till skillnad från trefingertekniken är tremolorörelsen symmetrisk i sin uppbyggnad, eftersom tummen utgör starten i rörelsen. Detta gör principerna för trefingertekniken både teoretiskt och praktiskt sett olämpliga som grundprinciper för tremolo, men genom den ökade kontroll som trefingerövningar ger över högerhandens fingrar blir förutsättningarna bättre att få kontroll även över tremolot.
Det som kännetecknar ett fungerande tremolo är ett rytmiskt exakt utförande och att varje finger i högerhanden knäpper strängarna exakt lika hårt, vilket ger den jämna och ”brusande” effekten. Om rytmen rubbas kan orsaken vara att knäppningarna i ett av fingrarna är för stark, vilket automatiskt skapar rytmer som stjäl uppmärksamheten från tremolot och leder till att man förlorar kontrollen. Genom att dela upp tremolorörelsen i flera mindre delar, som övas var för sig, kan man lättare komma tillrätta både med dynamiska och rytmiska problem. "