Jag läste i en bok (alternativt i min fantasi, minns inte vilket) att de alla var hans egna, släktingars och vänners barn och att han då döpte dem som små presenter till barnen och föräldrarna. Han har ju två barn som heter Maria varav en kallades Marieta, och de övriga namnen skvallrar ju lite om att det skulle röra sig om diminutivformer av barns dopnamn; Adelita -> Adela, Pepita -> Pepa, Rosita -> Rosa.

Det finns en historia om Lagrima där Tarrega hade hemlängtan i England, ett land
han inte hyste några varmare känslor för. Hans vänner påtalade att han verkade nere
och bad honom fånga hans ledsamhet i sitt gitarrspel. Så därav det tårdrypande
stycket. Såna historier brukar ju däremot sällan stämma, förmodligen tyckte han väl att det helt enkelt var ett passande namn.