1

Topic: Ang. att inte titta!

Finns det bra knep för att öva upp förmågan att spela utan att titta på greppbrädan?  Ett är ju naturligtvis att öva in att långfingret och tummen
är mittemot varandra i möjligaste mån för att känna att man har ett riktmärke. Det har aldrig undertecknad lärt sig riktigt, utan tummen släpar efter lite hur den vill. Det var dock ett råd jag fick av min suveräne lärare Pär Lindgren en gång i tiden.
Det här kan ju vara svårt vid stora förflyttningar.
Vill starta en ny tråd kring detta!

A.D.


Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /data/e/2/e242e01c-e05f-48b3-92d9-afebd7311bd4/klassiskgitarr.se/public_html/include/parser.php on line 791

Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /data/e/2/e242e01c-e05f-48b3-92d9-afebd7311bd4/klassiskgitarr.se/public_html/include/parser.php on line 791

2

Re: Ang. att inte titta!

Övat en del med att inte titta på gitarren (släckt rum) samt att öva framför spegel, och en kombination av dessa är nog bra, samt att programmera in stora förflyttningar väldigt noggrant på alla sätt som finns.

Tror inte att det behövs vara att man har tummen mitt i handen utan den skall, liksom hela handen, vara flexibel. Prova att träna att tummen gör språnget till det läge du skall innan själv språnget kommer (om det är väldigt långt så ta den så långt det går, idén är att man liksom häver sig till nästa position successivt), det är väldigt lärorikt och efter att man tänker en del på det är det som att greppbrädan blir mindre och mindre (dvs att språng inte känns så långa som de tidigare gjort).

3

Re: Ang. att inte titta!

En tänkbar övning är följande:
Lös sträng-första band med pekfingret, lös-andra med långf, lös-tredje med ringf, lös-fjärde m lillf.
Dela in övningen lägesvis, alltså först i första läget, upp till femte läget när lillfingret spelat på fjärde band osv upp till tolfte läget eller högre.

Andra alternativ är skalor på en sträng (korta förflyttningar och lägesspel), brutna treklanger på en sträng, gärna i formen: lös sträng-durters, lös str-kvint, lös str-oktav (stora hopp). Gör detta med olika fingersättningar, gärna med bara ett finger också (detta skapar större känsla för avstånden, tycker jag).

Du kan också flytta runt skalövningar enligt ett förutbestämt mönster (samma "skalsystem" i C, F och G t ex).

Hoppas att du förstår förklaringarna, det blir så abstrakt i text!
Fredrik