Det kanske var lite mycket tjat om avspänning....

Jag kan inte låta bli att återge ytterligare en episod från min studietid.
Under min fhsk-tid så spelades det mycket jazz. En av de mer engagerade och talangfulla eleverna gick i gång till tusen på eurytmik som infördes i undervisningen i hans andra och mitt första läsår.
Han var en lyhörd och varm pianist och flöjtist.
Men som sagt eurytmiken tog överhanden på ett, låt mig säga, maniskt vis för denna man. Han brukade t ex när vi spelade i olika ensembler minst tre ggr i varje stycke tvärsluta spela, rycka skjortan ur byxorna och studera diafragman!!!! Som ni förstår så gick det inte att spela på ett seriöst sätt med denna stackare i någon form av ensemblespel.
Han utvecklade avslappning till en livsstil!!! Han trakterade,som sagt, också tvärflöjt och applicerade dessa avslappnings-övningar på ett mer eller mindre vanvettigt sätt. Han lät flöjten i princip hänga lodrätt mot golvet så man kan lugnt säga att han använde Paco de Lucias ost-kroks (båges) metod, men med sidledes lutning. Som ni förstår så blev det inte ett dyft av hans musiker-planer.
I övrigt var denna man en jätte trevlig och fin människa, men trots våra försök att tala honom tillrätta, så framhärdade han till förbannelse.

Så nog kan avslappning missbrukas.
Och dessutom så kan eurytmik tydligen vara skadligt.
Bara så ni vet.

Vill bara säga något mycket kort om det här med att spela "avslappnat". Självklart är det inte bra att sitta och statiskt spänna sig så man får kramp. Men det finns en fara i att fanatiskt jaga den totala avslappningen, den hittar vi endast när vi sover, i synnerhet i den långa sömnen, den som kommer när vi ändat vårt jordeliv. Att spela gitarr, som all annan fysisk aktivitet, kräver en anspänning av muskler, och en avslappning. (Nu slår det mig att detta har behandlats på forumet men kommer inte ihåg var...) Hur som helst, var inte rädd för att använda musklerna du har.

...Försök senare inkorporera detta nya anslag i ditt spel, välj något lätt men som du inte kan eller åtminstone inte kan alltför väl. För då kopplar hjärnan in det gamla muskelminnet för just den låten och då följer det anslag du vill få bort med.

Nej, precis, det skulle ju inte bli mycket spelat om man bara slappnade av... Å andra sidan finns det nog ingen "fara" med det, förutom att man kanske letar på helt fel ställen och inte får bukt med det, eller att man kanske oroar sig för sin ergonomi i onödan. Oro blir ofta spänningar, så att oroa sig för sin ergonomi blir lätt lite som att suga i sig en cig för att stilla oron för att man kanske inte klarar att leva upp till beslutet om att fimpa för gott...

Enlig mig handlar det inte om muskelspänningar generellt, utan om VILKA spänningar och VAR man har dom, och främst: har muskelpänningarna en faktisk koppling till den rörelse man utför?

Inom musikerergonomin snackar man om ändamålsenlig muskelaktivitet, dvs. att de muskler som engageras under spelet ska ha koppling till de tekniska rörelser man gör. "Muskelkontroll", kan man också kalla det, och det som kännetecknar god teknik, rent fysiskt, brukar var just...muskelkontroll - att specifika muskler levererar en specifik teknisk rörelse isolerat som sedan resulterar i ett visst musikaliskt resultat på ett instrument. Och faktiskt, bättre ergonomi innebär väldigt ofta klart bättre teknik, eftersom både teknik och ergonomi har med samma sak att göra: muskelkontroll.

Visst, man inte kan slappna av 100 % förrän man är död, men det är ju inte riktigt den typen av avslappning man talar om. Det är snarare en fråga om att aktivera spelmuskulaturen just så mycket som krävs för det tekniska moment man vill utföra, samtidigt som låter alla andra, "musikaliskt/tekniskt irrelevanta" muskler (höger stortå?) lämnas utanför. Värt att klura på är att dålig musikerergonomi oftast har rent psykologiska orsaker i grunden, som t ex oro och stress... I en diskussion om sittställning i den här kategorin "Gitarrundervisning" gick jag in på det.

Hela frågan är väl egentligen: MÅSTE det leda till värk och spänningar när man lirar mycket och satsar seriöst på att bli så bra som möjligt? Enligt mig: nej.

Ja, gamla stycken återkallar gärna gammal teknik och därmed gamla (o)vanor. Det är väl ok, så länge man märker det och fixar till det efterhand. Ju fler gånger man får tillfälle att korrigera sig själv, dvs. påminna sig själv om hur man istället ska gå tillväga, desto starkare rotad blir ju den nya vanan.

/J

Jag vågar nog säga att av alla de som spelat på gitarrerna på denna festival var Davids bland de svagaste. Vacker och fyllig ton med kärna, men svag.
Jag funderade på om jag hörde rätt och mitt svar på frågan var att David var så inspelad på sin Dammann-gitarr och van vid så stark respons från sin gitarr att hans anslag var svagt och avslappnat.

Det där tycker jag är viktigt att komma ihåg. Styrkan i ens högerhandsteknik formas med tiden efter hur ens gitarr levererar tonen.

/J

Hur går det med högerhanden, Kuniharo, får du nå´n ordning på´n?

Fredrik

Kuniharu skrev:

Fick tips att sitta framför spegeln för att studera h-h! Mycket nyttigt! Hoppas att vi tipsar varandra om bra teknikövningar och andra nyttigheter och inte retorik - det finns bloggar för sånt!

Det här inlägget har jag funderat mycket på... (även om det kanske var ett tag sedan det skrevs nu). För var kom det där om retorik och bloggar ifrån? Såg inget konstigt i inläggen före (är det något inlägg som raderats?), och har inte märkt av något retorik-bloggande i andra delar av forumet heller vad jag minns. Däremot var det väl några ganska "ordrika" och utförliga svar på din fråga som kom. Men det kan väl helt enkelt inte vara dem du syftar på? Om det trots allt är det tror jag kanske inte att det bästa sättet att främja ett "levande forum" (som diskuterats i andra trådar) är att "dissa" när någon tar sig tid att ge ett utförligt svar på en fråga man själv ställt... Fast jag har kanske missförstått det hela.

Hej.

Kuniharu tyckte att jag var "retorisk" i några av mina anekdotiska inlägg på denna tråd. Vad han tycker om det, skiter jag i, men jag tog bort denna/dessa anekdoter för att anpassa mig till hans önskemål.

Värre än så var det inte, men jag anser att det är en gränspuck till oförskämdhet att ge den kommentar han gjorde. Varför han inte gillade det jag skrev, det vet jag inte, men det kändes som om det var " hans tråd", så därför drog jag bort mina "retoriska inlägg".

I övrigt står jag stolt fast vid de råd jag ville förmedla angående att använda spegel, systematik, avspändhet för att förändra hans upplevda problem med högerhandstekniken, så därvidlag har jag med öppet hjärta och spirit försökt att peppa en broder, förhoppningsvis med en retorik han kan acceptera.

Hälsningar Pelle

Mikael, vad menar du med att ni "klappar" med handen innan ni spelar?

Och vad hände med PelleGrosso? Vart tog han vägen?

Fredrik

Hej!!!

Här är jag. Jag bestämde mig för att vara lite passiv med min entusiasm ett litet tag. Jag har väl känt att jag har mycket att dela med mig av, men det faller kanske inte i god jord alla gånger.

Saker och ting skall ju leda någonvart, och ibland så känns det att det inte direkt alltid gör så, så, jag tog en time-out.

Dessutom så tycker jag väl att det är trevligare att kommunicera öga mot öga istället för att använd sådana här "moderna" medier. Det är lätt att det missförstås ,eller att det inte framstår som helt nyanserat det man vill förmedla, om man nu inte är duktig på att uttrycka sig i skrift.

Så just nu putsar jag på mina gitarrer och sorterar min vinsamling, hustrun suckar och livet leker.

Och Fredrik.... Tack för att du undrade!!!!

Pellegrosso

Och vad hände med PelleGrosso? Vart tog han vägen?

Fredrik

Fick tips att sitta framför spegeln för att studera h-h! Mycket nyttigt! Hoppas att vi tipsar varandra om bra teknikövningar och andra nyttigheter och inte retorik - det finns bloggar för sånt!

Det här inlägget har jag funderat mycket på... (även om det kanske var ett tag sedan det skrevs nu). För var kom det där om retorik och bloggar ifrån? Såg inget konstigt i inläggen före (är det något inlägg som raderats?), och har inte märkt av något retorik-bloggande i andra delar av forumet heller vad jag minns. Däremot var det väl några ganska "ordrika" och utförliga svar på din fråga som kom. Men det kan väl helt enkelt inte vara dem du syftar på? Om det trots allt är det tror jag kanske inte att det bästa sättet att främja ett "levande forum" (som diskuterats i andra trådar) är att "dissa" när någon tar sig tid att ge ett utförligt svar på en fråga man själv ställt... Fast jag har kanske missförstått det hela.

Detta anslag funkar bäst med rak handled som kommer in från sidan mot strängarna. Det är den vinkel de flesta gitarrister sträver efter som någon slags grundposition. Här spelar det också roll hur naglarna ser ut. De får inte vara för långa på vänstersidan (när man tittar på handen ovanifrån). Öva samlat anslag med ami, am, mi, ai (svår i början), samt med i, m, a var för sig. Försök senare inkorporera detta nya anslag i ditt spel, välj något lätt men som du inte kan eller åtminstone inte kan alltför väl. För då kopplar hjärnan in det gamla muskelminnet för just den låten och då följer det anslag du vill få bort med.

Hoppas någon kan finna något som kan hjälpa henne/honom. Eller kanske något att racka ner på?

Låter som en bra övning! Har spelat många år så det tar tid att vänja om. Spelar med vinklad handled (a´la 70-80tal) ska försöka ändra till mer rak handled - verkar mest naturligt! Tack för alla bra tips alla andra med!

Det här med högerhandsteknik är väldigt individuellt. För mig är det viktigaste att utveckla tonbildningen, att arbeta fram ett "sound" som man gillar. Att kunna kontrollera sin ton. Då kan man lättare kontrollera sin frasering. Snabbhet är inget självändamål, det kommer med tiden, ju mer man övar. Tonen påverkas av många olika faktorer: nagelns form och kondition, höger arms position, höger hands position, anslagsvinkel mot strängarna, fingrarnas rörelser, anslagets hastighet/styrka, hur man förbereder anslaget osv, MEN det viktigaste av allt: hur du vill att det ska låta. Det finns många olika ideal. En del beskriver gitarrteknik i nästan poetiska ordalag, medan andra enbart pratar om musikler och fingrar. För mig är det musik det handlar om och vill jag inspirera en elev försöker jag få in övningar i ett musikaliskt sammanhang.

Det jag brukar göra med mina elever när jag i ett tidigt stadium talar HH-teknik är att vi "klappar" med högerhanden så att det låter lite, och sen försöker jag få dem att göra samma sak fast på gitarren, idén till en början är att de inte skall tänka "spela gitarr" eftersom tillsammans med den tanken sitter deras gamla HH-teknik fastsurrad. Bry dig inte om om du träffar flera strängar på en gång eller om tonbildningen inte blir perfekt. Det handlar om att "gå igenom" strängen med fingrarna, med kraft från den stora knogen. Detta anslag funkar bäst med rak handled som kommer in från sidan mot strängarna. Det är den vinkel de flesta gitarrister sträver efter som någon slags grundposition. Här spelar det också roll hur naglarna ser ut. De får inte vara för långa på vänstersidan (när man tittar på handen ovanifrån). Öva samlat anslag med ami, am, mi, ai (svår i början), samt med i, m, a var för sig. Försök senare inkorporera detta nya anslag i ditt spel, välj något lätt men som du inte kan eller åtminstone inte kan alltför väl. För då kopplar hjärnan in det gamla muskelminnet för just den låten och då följer det anslag du vill få bort med.

Hoppas någon kan finna något som kan hjälpa henne/honom. Eller kanske något att racka ner på?

fredrik

Fredrik