Jag hade ett par gäster igår hos mig (icke-musiker) och visade mina nya gitarrer. En av dom tyckte Dulanon lät bättre än Raimundon, men allt är tycke och smak. Själv tycker jag Dulanon har en tunn klang och gitarren resonerar inte alls lika bra. Den har dock skarpare ljud p.g.a. granlocket.
Den bästa gitarr jag provat var en begagnad Yamaha. Tyvärr var den för dyr, men den sjöng som inget annat jag provat i medelprisklassen. Finns på www.soitin-huttunen.com i Helsingfors, om nån är intresserad...
Skulle vara trevligt med nån poll där man kan skriva in märke och rösta.
Kanske man ser nån trend av vilken gitarr som är populär bland nybörjare och professionella här i Swe.]]>
ugh,........detta var mastigt, hur viktigt är gitarren egentligen?? om en riktig lirare bara har en hyfsad gitarr...sitter man då och lider när man lyssnar på en konsert??
På den frågan svarar jag, helt bestämt nej!
Jag tycker generellt sett att instrumenten tillskrivs för stor betydelse idag samt att det finns en hel del snobbism vad gäller detta, vissa byter gitarrer som jag byter kalsonger (nästan....) och hinner aldrig "lära sig" sitt instrument.
Fredrik
]]>Stå på dig. Och dina funderingar är berättigade.
Jag skulle nog påstå att var "tid" i detta instruments historia har haft sina "favoriter" bland gitarrbyggarna. Jag törs också påsta att en hel del av trend-oponion tänkande har givit avtryck på det hela.
Däremot att just nu tvärsäkert säga vad som är "bäst" är omöjligt.
För mig är en gitarr så mycket. Jag har refererat till min Ramirez från -73 tidigare och jag tycker verkligen att den är den bästa gitarr jag har spelat på. Men jag har ett exempel på hur två ytterst kompettenta klassiska gitarrister nästan med våld skulle tvinga mig att tycka att min gitarr var helt bedrövlig. De påstod t o m att en söndertrampad (just söndertrampad, festerna i Jämtland går inte av för hackor, fråga Fredrik!) Shiro för ca 1500:- lät ljusår bättre än min Ramirez,
Den ena hade en fiiiin Sakurai som både var signerad av japanen i fråga och förmodligen världens åttonde underverk. DEN lät som min Shiro tyckte jag!!
Jag har även spelat på Ramirez som borde trampas på!! Men aldrig på en 1A före 1976.
Mina "kompisar" (SKITSTÖVLAR) hade små mesiga händer som passade bättre till makrame och annat omanligt. Därför kunde de inte uppskatta min Ramirez. Jag tror dom var avundsjuka.
Skitstövlar för att dom inte kunde uppskatta min fina gitarr, byggt av mästaren själv ELLER av någon av hans trettiosex hejdukar!!!!
Nu tar jag väl i lita extra för att få in schvungen i mina argument
Sanningen är väl den att man trivs så olika med olika instrument, men "top of the line fabrikat" kommer alltid att finnas.
Jag har försökt att få tag på en anständig Kohno i många år. Varför det vete tusan men jag har en halv-bekant som har en. Han spelar som en kratta, på riktigt alltså, men han har en skitfin Kohno. Bedrövligt. Den borde säljas till någon som åtminstone kan stämma en gitarr tycker jag. Och Kohno får väl ochså räknas till en bra gitarr. Likaså Sakurai, men inte den som min vän enligt ovan äger. Nåt straff ska man ha när man dissar min Ramirez. Men åter till Kohno och Sakurai.
När jag spelade som mest så var dessa två fabrikat det som gällde. En sak som jag registrerade ang. dessa instrument var att dom var så jämna i kvalite´, båda hade jämn fin ton, jämn fin kvalite avs hantverket, och jag kunde inte riktigt förstå skillnaden mellan dessa två japaner. Det gick en massa "skrönor" om ditten och datten ang. lack och trä och Gud vet vad.
Men temprament, som min Ramirez, det hade dom inte.
Då var det stort att ha en Ramirez 1A. Nu verkar det vara så att ingen törs stå för dessa instruments kvaliteer, förutom jag och Göran Söllscher.
I våras köpte jag en gitarr av Heikki Russu. Överraskande bra, men aningen för liten i hals och mensur för att jag skall gå vidare med den, men sound-mässigt är den mkt bra. Sen gäller det för Heikki som för Per att inte bara ha bra instrument som både låter och ser bra ut OCH känns bra dom skall säljas också, och dit det bär, dit bär det dvs får man försäljningsframgångar så föder det vidare framgångar så någon sorts marknadsföring måste till och där behövs ingredienser av all möjligt, men även ett visst mått av tur för att lyckas. Och en del hjälp av "trendsetting" vare sig man vill eller inte.
För mig är det helt klart att om jag skall välja mellan två likvärdiga instrument "så gör" det ganska många kronor mer i budget att lägga på instrumentet som tilltalar mina ögon också. Att tänka på om man vill sälja något till mig.
Hälsar/Pelle
]]>T_o_m_a_s skrev:Wow! Tack både Patrik och Per, det är ju precis såna listor man vill ha. Även om det inte var rangordnat
Jaha, och vad kan man lära sig av en sådan lista?
Men om man är intresserad av gitarrer och gitarrspel är det väl inte så konstigt om man tycker det är roligt att känna till namnen på några tillverkare som brukar anses göra bra gitarrer? För er som redan vet allt om vilka kända nylonsträngade gitarrmärken som finns så är kanske en lista på kända märken inte så spännande. Men jag visste inte mycket alls om nylonsträngade gitarrer eller vilka märken kända gitarrister spelade på innan.
Sen är det väl tråkigt om såna uppräkningar befäster redan kända och ansedda tillverkares ställning på bekostnad av mindre kända som kanske egentligen är lika bra. Men att för den skull hemlighålla vilka märken som i nuläget har bra rykte tycker jag vore att gå lite långt.
]]>Här är ytterligare ett exempel från min studietid.
Även denna gång handlar det om undulat-pedagogen. (se tidigare inlägg under annan tråd.)
När vi hade gitarrensemble så fick den stackaren med "sämst" gitarrfabrikat alltid spela basstämman! Kul va?
Så småningom började en glad ung elev, men han hade en "bjärton", grabben var inte dålig på att spela, tvärtom. Men han förkovrade sig definitivt i gitarrensemble-basstämmespel under sin tid på denna skola. Så inget ont som inte för något gott med sig.
Livet leker hälsar/Pelle
]]>Frågan är: Varför en så´n lista? Jag har just skådat gränsen för mitt gitarrnörderi! Creepy!
Och jag har testat riktigt bra konsertgitarrer från yamaha, sådeså!fredrik
Håller med dig. Nästa steg är att lista vad dessa gitarrister äter innan konsert eller nåt liknande.
Angående Yamaha vet jag också att det finns bra konsertgitarrer från dem. Jag nämnde bara vad min vän tyckte om just Stephan Rak's gitarr eftersom det visade så tydligt det absurda i en sådan här lista.
]]>Och jag har testat riktigt bra konsertgitarrer från yamaha, sådeså!
fredrik
]]>Jag lärde mig att Yahmaha tydligen hade några bra gitarrbyggare anställda. :-)
Om det är Rak's Yamaha du tänker på var den inget särskilt men förmodligen det bästa han kunnat få tag på innan muren föll. En god vän studerade hos honom i ett år på -80talet så jag vet.
Problemet med en sådan här lista är alltså att man drar förhastade slutsatser om att alla gitarrerna som är listade är mästerverk och eftersträvansvärda medan den i själva verket bara redovisar vad som har funnits tillgängligt för respektive gitarrist vid tiden för hans/hennes karriär.
]]>T_o_m_a_s skrev:Wow! Tack både Patrik och Per, det är ju precis såna listor man vill ha. Även om det inte var rangordnat
Jaha, och vad kan man lära sig av en sådan lista?
Jag lärde mig att Yahmaha tydligen hade några bra gitarrbyggare anställda. :-)
]]>tack så mycket alla för era svar
]]>