Jeg tok ett lite sveip på nettet på noen av Tysklandes anerkjente gitarbyggere i dag tidlig og fant at et liete "opprør" mot tradisjoner allererde er der. Mestergitarer bygget i en rekke tresorter; 
Indisk palisander, Rio-palisander, Kiresebærtre, Oliventre, Flammelønn, Eik, Wenge, Mahogni, Bubinga, Grenadill, Koa, Madakascar, Bergenschge...

Og hadde jeg sett etter flere,- hadde jeg kanskje funnet mere. Dette er en spennende trend og viser i alle fall at tradisjonen ikke er grodd helt fast og at det blir eksperementert.
Jeg tror vel at etter hvert som tilgangen på regnskogens trevirke blir strammet til så vil dette tvinge seg frem. Selv om det sikkert vil ta år.
Som Per så riktig sier det har med både erfaringer og fordommer å gjøre.:)

På 1800-talet då de två varianterna av sen(nylon)besträngade gitarrer tog form, den klassiska resp. flamenco gitarren, (jag glömmer medvetet bort den amerikanska traditionen som senare kom att besträngas med stålsträngar), så byggdes den klassiska gitarren i alla möjliga träslag. Mahogny, valnöt, satinwood, cypress, lönn, jakaranda m.fl. Med tiden kom flamencogitarren att sammankopplas med cypress. Dels för att det var ett billigt träslag men också för att det passade denna gitarrtyp och musik. "Fina" klassiska gitarrer byggdes i dyra träslag såsom jakaranda och flammig lönn, dels för att det var dyrbara träslag men också för att de fungerade bra i klassiska gitarrer.

Varför lönnen kommit på undantag tror jag har flera orsaker. Främst att den ljusa färgen påminner om cypress, dvs ljusa flamenco gitarrer, men också att lönn har lite andra akustiska egenskaper än jakaranda.

Vad skiljer då? Densiteten är högre hos jakarandan, precis som Arve påtalar. Lika viktigt är dock att den inre friktionen, eller dämpningen, är högre hos lönn.

Knackar man i ett jakarandaämne hör man en nästan metallisk klang medan lönnen snarare låter som kartong. Grovt generaliserat innebär detta att en jakarandabotten bidrar med fler övertoner än en lönnbotten. Detta kan vara bra, eller dåligt...

En lönngitarr kan låta fantastiskt (om den är byggd på rätt sätt...). Den kan ha en varm, innerlig och ren, nästan naken ton. Varför inte fler gitarrister vill ha lönngitarrer? Tja, det är upp till var och en att välja vad vi spelar på och alla val är grundade på våra tidigare erfarenheter och fördomar...

Spennende spørsmål du stiller.
Jeg bygger ikke gitarer, men har i dag en gitar i indisk palisander med lokk i  cedertre og en i flammelønn med lokk i gran. Jeg finner også at min gitar i flammelønn er meget god.
Lønn/flammelønn her en egenvekt på 0,48-0,75  g/cm3 mens palisander er på 0,65-0,90 g /cm3. Altså har palisander og riopalisander (0,80 g/cm3) en noe høyere egenvekt. Dette har muligens noe å si for tonen, men min gitar med bunn og sarg i flammelønn overrasker meg!!
Jeg ser at i dag bygger flere av europas gitarbyggere i litt utradisjonelle materialer. Jeg har sett både eik, oliventre og selvsagt flammelønn bli brukt.
Jeg venter med spenning på et svar fra de som kan noe om dette.

Vennlig hilsen
arve

Båda dessa instrument har en snabb, snärtig attack och en jättebra balans mellan de olika registrena, basen är "djup, men torr och luftig" (svårt att sätta ord på klang!).
Shiron är inget konsertinstrument men ändå en intressant gitarr!

Lönn är dessutom lätt och vackert!

Lönn används vid byggande av stråkinstrument, elgitarrer och även ofta till lutor, barockgitarrer och vihuelor.

Nu är frågan:
Varför används inte lönn som gitarrtonträ i större utsträckning?

Vad säger ni gitarrbyggare om detta?

Fredrik