http://www.acousticguitar.com/ubbcgi/ul … 006018;p=1

Mycket tyckande. Men en ändock.

Relationen mellan Barrios och Segovia var nog inte alls så kylig, och det finns fullt naturliga skäl till varför Segovia aldrig spelade Barrios stycken. Låt oss ta det från början, och det jag skriver kommer faktamässigt till stor del att bygga på Angelo Gilardinos redogörelser på http://www.e-borneo.com/ab/cgforum.html .

Barrios och Segovia träffades två gånger. Första mötet skedde den 15 oktober 1921 på ett hotellrum i Buenos Aires. Segovia var då ännu i sin ungdom och okänd utanför Spanien. Barrios var däremot en hyllad gitarrist som turnerade i Sydamerika med egenskrivet material och med stor framgång. Barrios spelade några få stycken för honom och Segovia ska ha bett att få en kopia på La catedral (andra och tredje satsen alltså, eftersom första satsen skrevs först 1938). Barrios skriver sedan till en vän och ber honom att skyndsamt skicka en kopia till Segovia, så den hinner nå honom innan han lämnar Argentina. Allt detta redogör Barrios för i ett brev till sin vän Martin Borda y Pagola. Segovia, däremot, som har skrivit omfattande om sina resor till Argentina och kring många av de möten han hade, nämner ingenting om mötet med Barrios. De kompositörer han mötte i Argentina, och som han uppfattade som viktiga, var istället Julian Aguirre och Lopez Buchardo m.fl. Försändelsen med La catedral nådde aldrig Segovia. I Segovias notarkiv, som sträcker sig från 1919 till hans död 1987, finns endast två stycken av Barrios, och inte La catedral. Dessa två stycken är avtecknade med okänd handstil, och Segovia har inte gjort några markeringar på bladen som tyder på att han överhuvudtaget har tittat närmare på dem.

Tre år senare, 1924, fick Segovia sitt stora genombrott i Paris. För Segovia var det av oerhörd vikt att spela musik av erkända kompositörer som hade ryktbarhet främst utanför gitarrvärlden. Det var detta som var hans koncept för att få gitarren accepterad som seriöst instrument för konstmusik. Han spelade därför, under dessa år, verk av de Falla, Turina och Roussel, varvat med transkriptioner av Bach, Albéniz m.fl. När han spelade samtida musik, kunde han snart spela uteslutande musik som var dedikerade till honom. Egenkomponerad musik av en samtida latinamerikansk gitarrist, tyckte han nog inte alls passade in i sin repertoar. Han hade heller inte tillgång till Barrios musik, eftersom Barrios inte publicerade sina stycken, och eftersom han knappast gick att kontakta då han bytte adress flera gånger om året. Tio år senare, 1934, gjorde Barrios en turné i Europa, blev applåderad för sin stora virtuositet, men musiken uppfattades som ganska ytlig. Ingen i Europa plockade upp hans stycken till sin repertoar. Barrios och Segovia möttes så i korthet en andra gång i mars 1944, i San Salvador, bara månader innan Barrios dog. Mötet kantades mest av Barrios dåliga hälsa och av Segovias medlidande. Det var två män som hade gått helt skilda vägar. Den ene hade turnerat med eget material i Latinamerika, iförd indianskrud, och den andra hade försökt etablera gitarren i Europa med verk av erkända kompositörer. Segovia såg nog detta som helt skilda världar och såg nog ingen anledning att efter Barrios död, undersöka det opublicerade materialet. Mycket väl kan han ha haft fördomar om Barrios musik, men han hade ingen kännedom om den, mer än de korta stycken han hade hört på ett hotellrum 1921.

Barrios föll så helt i glömska efter sin död 1944. Senare på 1950- och 60-talet, publicerades några få stycken av Barrios i Argentina och Brasilien, och Laurindo Almeida från Brasilien spelade in två stycken. Detta var dock inget som nådde Segovia. Han lyssnade förövrigt aldrig på andra gitarristers konserter eller skivor. Möjligen kan han ha hört någon av sina latinamerikanska studenter, i så fall troligen Alirio Diaz eller Rodrigo Riera, spela något stycke av Barrios. När Barrios musik sedan väl blev känd i mitten av 1970-talet genom bl.a. John Williams och Richard Stover, var Segovia redan över 80 år gammal. Han brydde sig då inte om att ta till sig Barrios musik och göra en omprövning. Förmodligen passerade Barrios-vågen honom tämligen omärkt förbi. Han lyssnade aldrig på John Williams framträdanden eller inspelningar och han skaffade sig aldrig de nu utgivna noterna till Barrios musik. Segovia dog 1987, förmodligen i princip helt okunnig om vem Barrios var som kompositör.

Uttalade sig då inte Segovia negativt om Barrios musik? Richard Stover påstår ju sig ha hört detta. Tillfället var en masterclass vid California State University i början på 1980-talet när Segovia var kring 90 år gammal. I slutet på masterclassen ställer David Norton frågan till Segovia:  "Maestro, what is your opinion of the music of Barrios which has become so popular recently?". Segovias svar blev: "Barrios .... he was not .... he did not write .... all small pieces (he gestured with his hands, thumb and forefinger indicating smallness) .... not like Ponce, who wrote large. No, in comparison to Ponce or Castelnuovo, Barrios is not good composer for la guitarra." Richard Stover, som var David Nortons lärare vid tidpunkten, blev rasande arg och har sedan gjort en stor sak av att Segovia ansåg Barrios vara en dålig kompositör. Detta var ju dock inte riktigt vad Segovia sa, och sammanhanget var att han var 90 år gammal, trött efter 3 timmars undervisning och letade efter orden på engelska, utan att få fram riktigt vad han ville ha sagt. Vad han än må ha haft för förutfattade meningar om Barrios musik, grundande de sig endast på att ha hört några få korta stycken framförda av andra. Han satte sig aldrig in i något av Barrios stycken, utan hade bara ett vagt intryck och ingen kunskap för att bilda sig en riktig uppfattning.

han rör mej på ett konstigt sätt.

- But get to the point man!
- Okej, okej.

Grejen är att jag har lyssnat på Barrios. Jo jag har det, inte in real life, men på en del upp-piffade 78-or från 20-talet. Jag har, som säkert många av er, tragglat med opus 8, nr 3, 4, som ju tillhör standardreportaren. Det gick en viss träda i instuderingen. Men efter att ha lyssnat på femtielva tolkningar, av en hel drös namnkunninga gittarister så fick jag lyssna på upphovsmannen himself. Oj vilket uppvaknande, så fräsch, så tekniskt briljant, o vilken ton, gitarren sjunger, o flagioletterna är helt enkelt underbara. Låter högt och klart. Detta nyvaknande intresse för Barrios är nog hans helt underbara Danza Paraguay. En folklig melodi, en tre-delad historia, där varje del är helt genial i sig. Både rytmiskt och harmoniskt.

Vi tror i vår att den moderna gitarren föddes med Segovia. Men ack nej, Barrios va en nagel i ögat på herr Segovia, därav deras kyliga relation. Herr S spelade aldrig in ett enda stycke av Barrios, anledningen härtill är omdryftad. S kanske tyckte att B va för folklig, fan vet.