Eller i treklangen förminskat b-moll [bm5- : b,d,f]. Lägg till ett g# (s.k. förminskad 7:a) till sistnämnda treklang och du har fått ett dimackord (diminished 7th) [b,d,f,g#] där varje ton har tritonusintervall till någon annan ton: b-f, f-b, d-g#, g#-d.
Ett för övrigt fullkomligt jämställt ackord: Bdim=Ddim=Fdim=G#dim.
Man hittar det, ibland lite oväntat i ackordsväxlingar: Växla mellan det vanliga e-moll ackordet och A-dur ackordet och känn tritonussuget i växlingen mellan tonerna g och c#.
Eller varför inte avnjuta tritonusintervallet som det är, i det där Black Sabbath introt (kommer inte på låtens namn just nu):
Slå an den lösa 6:e strängen (e), ….låt den klinga,
tryck till oktaven på 5:e strängens 7:e band,….. känn oktavsuget,
och avsluta med att slå an 6:e strängens 6:e band (Bb) (medan oktaven klingar) och känn Tritonussuget.
S-n vilket j-a suug!
Tritonus hittar man som sagt överallt i musiken, inte minst där man minst anar det. Titta gärna på J.S. Bach: Präludium i D-moll (från lutsviten har jag för mig, det som börjar på ett d-moll och slutar på A-dur). Tritonus finns överallt (nästan) i det stycket, i ackorden såväl som i växlingar mellan ackorden. Och det klingar vackert! Trots den uppenbara dissonansen i tritonus är det inte sällan som man hittar själva musikens nerv i det intervallet.
]]>otroligt bra exempel!
]]>otroligt bra exempel!
]]>Grundtonen, prim som nr 1
Sekunden, liten/stor som nr 2
Ters, liten/stor som nr 3
Kvart som nr 4
Kvint som nr 5
Sext, liten/stor som nr 6
Septima, liten/stor som nr 7
Oktav som nr 8
Nona, stor/liten som nr 9
Och om man undrar vad oktaven resp. nonan är för något kan man
helt enkelt subtrahera siffran, 8 resp 9 med antalet toner i skalan, 7,
och erhåller då 1 respektive 2. [8-7=1, 9-7=2]
När man som i ditt tidigare exempel börjar räkna i TONSTEG i stället så
använder man sig då plötsligt implicit av en nolla som utgångspunkt.
För att ta kvinterna i C-dur skalan som exempel:
0+1+1+½+1 = 3 ½
C D E F G
0+1+1+½+1 = 3 ½
G A B C D
0+1+½+1+1 = 3 ½
D E F G A
0+1+½+1+1 = 3 ½
A B C D E
0+½+1+1+1 = 3 ½
E F G A B
0+½+1+1+½ = 3 (Tritonus!)
B C D E F
0+1+1+1+½ = 3 ½
F G A B C
Tack för frågan alvaro, jag har aldrig riktigt satt
ord på detta själv tidigare.
Från c - g är det 3 hela och ett halvt (mellan e - f om man följer c-durskalan). Sju band på gitarren.
Från h - f är det 3 hela (eller två hela och två halva om man vill vara petig och följa c-durskalan). Sex band på gitarren.
Någon får gärna förtydliga vad jag skrivit. Hoppas ändå att du förstår lite mer.
]]>Tack på förhand
Alvarito
jag läste lite om gitarrintervall och förstår det delvis bra men undrar några saker som jag hoppas någon kan svara på. Det pratas om den "The perfec fith" vilket innebär att det skall finnas 3 och 1/2 "steg"from roten tilll nästa not i en och samma skala, men om man tar C-major så finns det ett intervall som inte är perfekt. Då menar man B som tar dig till F# och här tappar jag bort mig totalt! Kan nån förklara detta lite tydligare? En annan sak jag undrar är om med 3 1/2 steg menar man banden i gitarren?
tack för all hälp.
Alvarito