Nästa gång vi ses ska vi blåsa från sidan av ljudhålet på din experimentgitarr och jämföra den tonen med den vi får när vi knackar. Olika toner? Ja, annars ska jag äta upp min stämgaffel.

Trådens huvudtema var ju gitarrljud och götapetter vilket fint ljud det var i den Friedrich som det var länkat till!

Nu har vi pratat IRL om detta Per och jag - vi är överens i sak men har pratat förbi varandra rörande termer. Det som Per kallar luftresonans kallas inom vetenskapen för stelkropsmod, den beror av styvhet i lock och botten och har, precis som Per skriver, inget med gitarrens kvalitet att göra.

Det jag läser då jag ser någon skriva luftresonans är det man får då man blåser på en flaska, eller gitarr, från sidan - helmholtzresonans - vilket är något helt annat än den knackton - stelkroppsmod - som tråden egentligen handlar om.

Jag håller med dig Per, vi tråkar bara ut alla genom att ha våra vanliga diskussioner inför publik.

Edit:

Per Hallgren skrev:

När du säger lockets tjocklek menar du egentligen hålets "djup", dvs volym.

Jag menar hålets djup, volym är dock djup ggr area. Helmholtz resonansen beror bland annat av den massa som vibrerar i hålet. På en flaska är det en korv men på en gitarr är det mer ett membran eftersom locket är så tunt.

Inte för att få sista ordet eller påvisa rätt eller fel... men gitarrbyggare emellan pratar vi om luftresonanser, grundresonansen och dess övertoner (på engelska: airfundamental and partials). Även om detta kan vara fel enligt dig rafto (och vetenskapen) så är det i mitt tycke ett bättre beskrivande språk för oss amatörer inom akustiken. Ett mer pragmatiskt språk så att säga. Det kan ju vara bra att veta vad folket som bygger gitarrerna använder för benämningar i vardagen, även om de är fel.

Det jag läser då jag ser någon skriva luftresonans är det man får då man blåser på en flaska, eller gitarr, från sidan - helmholtzresonans - vilket är något helt annat än den knackton - stelkroppsmod - som tråden egentligen handlar om.

Jag håller med dig Per, vi tråkar bara ut alla genom att ha våra vanliga diskussioner inför publik.

Edit:

Jag menar hålets djup, volym är dock djup ggr area. Helmholtz resonansen beror bland annat av den massa som vibrerar i hålet. På en flaska är det en korv men på en gitarr är det mer ett membran eftersom locket är så tunt.

Jo det är en jättebra ide för ingen av de variabler som ingår i helmholtzresonansen ändras bara för att det finns en flexibilitet i lock och botten, det är för små utslag för att märkas på helmholtz tal.

http://en.wikipedia.org/wiki/Helmholtz_resonance

Luftresonansen ändras om man ändrar flexibiliteten i lock eller botten oavsett vad din matematik om Helmholtzresonansen säger. Gitarrens luftresonans är ingen ren Helmholtz på grund av hur locket och bottnen beter sig.

http://en.wikipedia.org/wiki/Helmholtz_resonance

Edit: Det var här som jag missförstod Per, knacktonen i en gitarr har ingenting med kvalitet att göra - helt rätt Per. Det som jag tyckte var en bra idé var att jämställa luftresonansen med helmholtzresonans.

En tornavoz mao. Luftresonansen är proportionerlig mot roten ur lufthålets area och omvänt proportionerligt mot roten ur lådans volym och lockets tjocklek (det är här en tornavoz kommer in). Man kan alltså justera Helmholtzresonansen genom att förlänga ljudhålet och på så sätt öka trögheten på den volym som åker hiss där (och som "aldrig" byts ut).

Testa själva på era egna gitarrer genom att ta ett papper tejpa fast det som ett rör (1-9 cm långt) ifrån ljudhålets kant rakt in i gitarren. Även ett kort rör ger resultat. Vilket? Testa :-)

När du säger lockets tjocklek menar du egentligen hålets "djup", dvs volym. Men man kan också justera luftresonansen genom att justera vikt och/eller styvhet på lock och botten (ej att förväxla med Helmholtzresonansen som bara är en teoretisk möjlighet på en gitarr om man inte bygger den av betong eller stål).

Luftresonansen på en gitarr är ingen äkta Helmholtz eftersom locket och bottnen har en flexibilitet. Ju mindre styvhet på lock och botten desto lägre luftresonans. En äkta Helmholtz  med form och volym som på en gitarr ligger en bit över 120 Hz medan luftresonansen på en gitarr brukar ligga runt 100Hz +/-5 Hz. Vissa äldre instrument ligger ända nere runt 85-90 Hz.

Så, som jag påpekat tidigare, samma luftresonansfrekvens kan åstadkommas med många olika medel. En liten gitarr med mycket mjukt lock och botten kan ha samma luftresonans som en stor gitarr med styvare lock och botten. Att använda luftresonansens frekvens som kvalitetsmått är således ingen bra idé.

Det är en bra fundering. Visst är det så att en ton som ligger exakt på kroppens luftresonans riskerar att få en annorlunda karaktär än andra toner. ........Ditt F skulle sannolikt bli bättre om både frekvens och nivå justerades på luftresonansen.

Tack för svar , mycket intressant! Spelar gitarr sedan många år , men har även blivit alltmer fascinerad av hur gitarren är uppbyggd och fungerar. Hade det stora nöjet att få lyssna till ett föredrag av Georg Bolin. Men det är många år sedan.   Mvh .

Det är en bra fundering. /../i andra fall behöver man justera nivån. Ditt F skulle sannolikt bli bättre om både frekvens och nivå justerades på luftresonansen.

En tornavoz mao. Luftresonansen är proportionerlig mot roten ur lufthålets area och omvänt proportionerligt mot roten ur lådans volym och lockets tjocklek (det är här en tornavoz kommer in). Man kan alltså justera Helmholtzresonansen genom att förlänga ljudhålet och på så sätt öka trögheten på den volym som åker hiss där (och som "aldrig" byts ut).

Testa själva på era egna gitarrer genom att ta ett papper tejpa fast det som ett rör (1-9 cm långt) ifrån ljudhålets kant rakt in i gitarren. Även ett kort rör ger resultat. Vilket? Testa :-)

På ren svenska betyder detta ingenting för dig som spelare för det är inget mått på kvalitet. Många tror att det är så och går omkring och knackar i gitarrer med mystisk förståsigpåarmin, men det har inget med kvalitet att göra. Inget!

Gammal tråd men skickar ändå en fundering. Har en gitarr med luftresonans nära f . Tycker att just tonen f dämpas eller har kortare klang jämfört med andra toner. Trodde detta kunde bero på "konflikt" mellan strängens f och gitarrkroppens luftresonans nära f ? Och borde inte en ton som ligger exakt på kroppens luftresonans förstärkas mer än andra toner ?

Det handlar mer om vem som spelar på gitarren än själva gitarren.

Du menar att den gitarr som låter bra i hans händer hade låtit illa i dina? :-)
Näää, det är klart; tycker det är sån generell visdom som man inte behöver påpeka :-). Som jag skrev i en annan tråd, en spelare som t ex Luis Bonfa, eller säg Julian Bream hade säkert gjort musik på en hink med skosnöre på, från skillnad av mig som säkert inte hade låtit bra ens med den där Friedrichen.

Iaf här har vi olika gitarrer spelade av samma kille under relativt lika a förhållanden så man kan faktiskt jämföra lite deras ton. Det är väl tanken med de där ljudklippen. Så utifrån de förhållandena var min fråga ...

Många tror att det är så och går omkring och knackar i gitarrer med mystisk förståsigpåarmin, men det har inget med kvalitet att göra. Inget!

Det finns altså däcksparkare i gitarrvärld med .

Nu var det mycket bättre. Tack ska du ha för förklaring.

Vilken är eran favorit (om ni har hittat någon)? Någon annan än jag som tycker den är liksom THE guitar:

http://www.kentguitarclassics.com/class … at-paris-2

Jag tycker om Obers gitarr, men Friedrich känns ändå en klass bättre. Eller kan det vara att de har fifflat med inspleningssättet? Vågar inte ens fråga vad den kostar om Ober kostar 9500 pund.

Rent tekniskt innebär det att den resonans som är luftvolymens grundton är F, E, G# eller vad den nu är stämd i. Det är samma typ av resonans som du hör om du blåser i en flaska, eller får ton i ett blåsinstrument. Luften rör sig i en resonans med svängningsbuk och nod. Skillnaden på en flaska och en gitarr är att gitarrens lock och botten ofta rör sig mycket vid luftens resonans (de är ju ganska flexibla). En låg luftresonans innebär således att gitarren kan producera bastoner något bättre än om de hade haft en högre stämd luftresonans. Det säger inte nödvändigtvis något om gitarrens övriga kapacitet. Jag har stött på bra gitarrer med lufttonen från E till A liksom jag har stött på dåliga.

Det som avgör vad denna luftresonans får för resonansfrekvens är gitarrlådans volym, vikt och styvhet på lock och botten , ljudhålets area och volym  i första hand (ja, faktiskt har hålet en volym, som en flaskhals fast kortare).  Teoretiskt går det alltså att bygga en jätteliten gitarr med supertunt lock och botten som har samma luftresonans som en betonggitarr med stor luftvolym.