Favoritgenres:
Dream Theater / Annan progressive metal/rock
Tysk powermetal. Finns inget så skönt som när en tuff kille sjunger om att dräpa drakar!
Maiden sitter så djupt in så dem kommer nog aldrig förvinna!
Just nu: Circus Maximus
/P
]]>
Men för att besvara den ursprungliga frågan så lyssnade jag själv länge nästan bara på 70-tals (och sen 60-tals)-rock. T.ex. Led Zeppelin, Pink Floyd, Jimi Hendrix, Joni Mitchell, Eagles, Neil Young, Rush, Deep Purple, Simon and Garfunkel, Free, David Bowie, Black Sabbath, The Mamas & the Papas, Traffic, Santana, etc. etc.
Sedan (om man förenklar lite) så upptäckte jag att Stevie Wonder var väldigt bra (konstigt nog, trots att det inte var rock... Även om det fortfarande var 1970-tal ) Och sedan när gränsen var sprängd så började jag lyssna på allt möjligt (kinesisk musik, musik från antiken, klassisk musik, bossa nova, etc. etc.)
Och det är ju roligt att upptäcka nya genrer och så. Men det jag gillar mest är nog egentligen fortfarande 70-talsrock
Men, jag höll ju på att glömma det viktigaste. När man pratar om rock gillar ju många 70-talet. Men man bör ju inte glömma att det fanns en kort, kort, gudabenådad period i början av 90-talet också, ca 1991-1993, där det kom en hel del väldigt bra rock. Det kom ju bra skivor med band/artister som Blind Melon, Soundgarden, Alice in Chains, Pearl Jam, Smashing Pumpkins, Guns N' Roses, Metallica, Björk, Nirvana, P J Harvey, Black Crowes m.fl m.fl. En del av den här musiken kallades väl för grunge, men grunge är väl en sorts rock kan man väl säga antar jag. Så själv skulle jag nog inte säga att det inte gjorts någon bra rock på 20 år, det är nog bara ca 15 år sedan... 
Finns andra ställen än denna tråd för mig.
]]>Lyssnar för tiden mycket på diverse vissångare.Vill slå ett slag för karl heldal"en norsk vissångare" med väldigt tänkvärda och varma texter.
]]>Ingen pajkastning mer!
]]>Min favoritgenre är inspirerad musik, förutom Waits, Sabbath och Björk så kan jag även nämna en otrolig inspelning med en flamenco-sångerska som heter La Niña de la Puebla, samt vissa sånger med Brel och Sergej Orekhov (om jag förstod ämnet för tråden så skulle man inte nämna konstmusik vilket trots allt är den musik som jag till 99% lyssnar på). Min roligaste partylåt är "Mit der Troika in der grosse stadt" med Ivan Reboff: http://www.youtube.com/watch?v=tZ1c3RhtbMU]]>
Detta uttalande: "Du är fastgjuten i dina ståndaktigheter" är tyvärr obegripligt eftersom jag gång på gång försökt förklara att jag inte har någon ståndpunkt vad gäller musikhistoriens början. Jag vet inte (det har jag upprepat gång på gång utan att Kithara tycks se det), hur kan jag då ha någon ståndpunkt? Eller betyder ståndaktighet något annat? Jag brukar läsa en saga för min dotter om den ståndaktige lille tennsoldaten, där är ståndaktighet något positivt, jag vet inte vad Khitara menar i detta fallet.
Jag tycker inget om Beatles (vilket jag försökt poängtera flera gånger) men jag tycker att diskussionen om när musikhistorien började är idiotisk och jag anser att jag får tycka det.]]>
Apropå Beatles-diskussionen: Beatles kanske är musikhistoriens mest framgångsrika band, men det är en ganska orättvis bedömning och heller inget mått på kvalitet (jag gillar visserligen Beatles, men det beror inte på deras försäljningssiffror...) Musiker och kompositörer har inte alltid stått så högt i kurs... det fanns en tid då det inte var straffbart att ha ihjäl en musiker eller då en kompositör/musiker var anställd hos en rik furste eller vid ett kungligt hov för att skriva och framföra musik anpassad efter deras smak.... först under 1800-talet blev musikern (virtuosen) en "idol" och efter det har "idolens" status ökat.
]]>jag är ledsen över att du har grava lässvårigheter...
1. Jag har skrivit gång på gång att varken du eller jag vet var musikhistorien börjar.
2. Är det så att om det inte finns någon musik bevarad så har den aldrig existerat?
3. precis som att det inte finns något som säger att de första människorna utövade musik så finns det heller inget som säger att de inte gjorde det. Slutsats: vi vet inte.
4. Att Beatles är ett extremt framgångsrikt band har jag aldrig emotsagt, precis som McDonalds kanske är historiens mest framgångsrika restaurangkedja. So what? Alla vet detta, vad är det du vill säga? Du matar oss med information som alla redan käner till, det är slöseri med din tid...
Idiotisk diskussion förövrigt.]]>
Lyssna på Black Rider. Ett av förra seklets främsta konstmusikaliska verk! Det kan jag lyssna på varje dag (det gör jag ofta också) i åratal och alltid hitta något nytt. Mule variations är mindre ambitiös men också väldigt bra.
Just nu lyssnar jag för övrigt mest på Kalvinistiska psalmer - sjukt bra! Det hänger helt på vem interpreten är, precis som all annan musik (utom kanske elektonisk musik som ju inte behöver interpreter).]]>
Skulle backstreet boys ha kunnat gjort samma sak som betydit så mycket för pop musiken?
Nej, av den enkla anledningen att de inte skriver sin musik själva. Spelar de ens några instrument själva?
Gissar att det är mer playback än Milli Vanilli.
Mårten Falk skrev:Om jag får nämna några populärmusikaliska namn som jag absolut anser förtjäna en plats inom konstmusiken så är det dessa: Black Sabbath, Björk och framförallt: Tom Waits.
Vilka Waits-låtar tycker du hör dit? Jag tog hem lite av hans musik i dag. Intressanta texter, musikaliskt ganska bra men inget speciellt.
Ok...
The piano has been drinking (live helst)
What's he building in there
Waltzing matilda
Musikaliskt kanske inte så revolutionärt.... Men hin håle vad den människan lägger ner själ i sin musik, det är ren och skär känsla tycker jag.
Mannen har all min respekt för ett unikt sätt att framhäva sin konstart som gärna bryter mot det som annars är ok, även om han är en dyngalkis så gynnar det honom bara.
Angående skalbagge diskussionen så kan jag bara tillägga att Beatles är väl unika för vad de har betydit för utvecklingen av musik... Ok, deras hits är musikaliskt sett inga brutala avancerade genidrag.. Eller är de inte det då? De lyckades göra något som fick så mycket människor att vända sig mot deras musikstil.. Var det medvetet av dem eller var det en slump att de var ett gäng söta pojkar som spelade tuff musik som gjorde dem kända? Skulle backstreet boys ha kunnat gjort samma sak som betydit så mycket för pop musiken?
Beatles kör med enkla musikaliska taktiker, på den tiden väldigt utmanande, nu blasée.
Vad kan mozart ha varit om inte något liknande fenomen på sin tid? (ok hans stycken är brutalt musikaliskt avancerade på sina håll, men det tyckte inte hans samtida kritiker).
Fan ni andra är så skillade på området så att jag knappt vågar yppa mina tankar, men bear in mind att det är ett lekmannaperspektiv på frågan.
]]>