Hej Goofystreck, jag förstår vad du menar när du pratar om en spändare känsla med capo. Jag använder också ofta capo på allt från 1:a till 5:e band när jag spelar. Känslan för högerhanden blir styvare ju kortare strängarna blir, men strängspänningen ökar inte med ett capo, så vad du ska leta efter är inte i första hand en gitarr med längre mensur utan en gitarr som bättre motsvarar den känsla du är ute efter i höger hand. Detta hänger mer ihop med hur gitarren är byggd och hur det vibrerar när du spelar. Skulle tro att du gillar ett styvt men responsivt instrument bättre än ett mjukt och responsivt, om du förstår hur jag menar. Jag kan inte ge mer direkta råd än att leta runt och tills att du finner något fortsätta att leka med och utan capo, allt efter känsla och lust.
Hej Per,
Strängspänningen och capodastro: Om man analyserar problemet exakt geometriskt/fysikaliskt så måste! strängspänningen öka, då själva avstand mellan strängarna och greppbrädet blir progressivt större om man sätter capodastro på högre band. Men det spelar väl inte så stor roll mellan 1:a till 5:a band!?
Man frågar: Varför blir känslan för högerhanden styvare? växande spänning? 
kolla här:
Underbart! Tack. Tror inte ens jag behöver nån ny gitarr än på ett bra tag.
]]>Se här: http://www.youtube.com/watch?v=UhqVIZAk … re=related
Och här: http://www.youtube.com/watch?v=bmB5n4PY … re=related
Jag som själv har mitt ursprung österifrån, fast jag inte är ryss, får någon sträng inom mig berörd av sådan här musik. Det får minnesbilder av komma fram. Svartvita fotografier av fattiga men hårt arbetande människor. Melankoli, envishet, sorg och kärlek. Något berörs väldigt starkt inom mig i alla fall.
Jag tror att jag bör lugna mig innan jag köper någonting. Men för att vidareutvveckla min frågor lite så undrar jag om det är svårt att lära sig 7-strängad gitarr?
Finns dessa och liknande stycken transkriberade till 6-strängad gitarr?
Just nu spelar jag på en Alhambra-gitarr, nylonsträngad som också går att koppla in i förstärkare. Härligt ljud!
Men kan man köpa noterna någonstans?
]]>Ärligt talat goofy, jag har aldrig spelat annat än prim. Jag är dock nyfiken och försöker hålla mig uppdaterad om olika gitarrer men min nyfikenhet har aldrig kommit längre än allmänbildningens nivå. Om du är övertygad om att det är din
typ av gitarr, GO FOR IT !
Hoppas att någon som har erfarenhet av terser kan ge dig några kloka råd.
Jag förstår! Primgitarr är verkligen vackert, men jag kommer inte rikrigt till rätta med den som jag kände att jag gjorde med kvintgitarren. Men jag tror jag ska satsa på den ändå! Lite rädd är jag bara att jag ångrar mig och då tänkte jag ju att en tersgitarr kanske kunde vara något bra mellanting. Annars får det nog bli kvintgitarr.
]]>Hej goofy!
Följande länk kan ge svar på dina frågor hoppas jag :
http://www.hago.org.uk/Det är Hampshire Guitar Orchestra`s hemsida och om du klickar vidare kan du
hitta skaplig info om olika gitarrtyper.
Tack du. Där finns ju all information och jag hittade en tersgitarr med. Men jag har aldrig sett en sådan i någon affär! Finns tersgitarrer i Sverige?
Jag testade alltså själv en kvintgitarr i gitarraffären och tyckte den lät fantastiskt. Jag tänker nog fortsätta att spela solo, men på en kvintgitarr då. Tror du man tröttnar lätt på en sådan? Jag tycker att man får en intimare kontakt med en sådan gitarr och dessutom blir tonerna så klara och vackra och ljusare. Den jag testade var nedstämd till en kvartgitarr. Vad tror du om mina planer då? Ljudet är fantastiskt! Jag blir nog den ende sologitarristen på kvintgitarr sedan, eller ja kanske nedstämd kvintgitarr då. Eller?
Requinto är ju en latinamerikansk kvartgitarr, appropå sidan du hänvisade till.
]]>Föresten, finns det något som heter tersgitarr, alltså om det finns gitarrer som är stämda en ters högre upp än en primgitarr? Tacksam för svar.
]]>
]]>Hej Goofystreck, jag förstår vad du menar när du pratar om en spändare känsla med capo. Jag använder också ofta capo på allt från 1:a till 5:e band när jag spelar.
Hej du! Jaha, då är jag inte ensam om det i alla fall. Jag älskar de ljusa klara tonerna väldigt mycket också.
Känslan för högerhanden blir styvare ju kortare strängarna blir, men strängspänningen ökar inte med ett capo, så vad du ska leta efter är inte i första hand en gitarr med längre mensur utan en gitarr som bättre motsvarar den känsla du är ute efter i höger hand.
Precis, det fick jag förklarat för mig i gitarraffären. Strängspänningen ökar inte, men känslan blir det, plus att det blir lättare att spela i och med att avstånden minskar. Jag hittade ju en alt/kvintgitarr som kändes helt otrolig att spela på, vilken attack, vilken känsla, vilka klara toner, och då var den nedstämd till en kvartgitarr. Sedan testade jag en cembalogitarr. Vackert, men svärt att spela något annat än ackord på. Jag tror jag ska köpa en gitarr i dagarna. Själv tycker jag att det känns skönast i vänsterhanden när man har dacapo-band, även om höger påverkas också givetvis.
Detta hänger mer ihop med hur gitarren är byggd och hur det vibrerar när du spelar. Skulle tro att du gillar ett styvt men responsivt instrument bättre än ett mjukt och responsivt, om du förstår hur jag menar. Jag kan inte ge mer direkta råd än att leta runt och tills att du finner något fortsätta att leka med och utan capo, allt efter känsla och lust.
Jajamen! Stämmer bra, du vet vad jag är ute efter, ett klart vackert instrument, och jag tror jag har funnit det. Tydligen är det inte direkt vanligt, men det gör ingenting för mig. Jag håller inte på traditioner så hårt utan hittar nya vägar.
Tack för ditt svar. Jag tar gärna emot respons eller kommentarer.
]]>Hej Goofystreck!
Välkommen till forumet.
Hej! Tack för det.
Det finns ju extra hard tension-strängar att köpa. Om inte det räcker finns det gitarrer som har något längre mensur ( = avstånd mellan stall och sadel). Längre mensur skapar större strängspänning. De flesta standardgitarrer (nylon) brukar ha en mensur på 65 cm (rätta mig om jag har fel), men det byggs även gitarrer med längre mensur som ligger runt 66-67 cm. Det kan variera lite mellan olika gitarrmodeller. Fråga Per Hallgren. Han har bättre koll på det där. Själv är jag inte säker på att ett capotasto ökar strängspänningen så mycket, men det blir mer lättspelat eftersom strängarna hamnar närmare greppbrädan och det är praktiskt om man ska spela i F#-dur eller andra ogitarristiska tonarter.
Jag upptäckte något märkligt senast igår, jag var inne i en gitarraffär och bad att få testa lite olika gitarrer, och efter att ha testat en vanli primgitarr testade jag en cembalogitarr och en alt/kvintgitarr, dessa gitarrer har ju kortare mensur, men jag upplevde de som mer lättspelade. Det var mer attack, mer lättspelat och klarare toner. Det var en upplevelse utöver det vanliga. Det var bra gitarrer och de "slog" inte eller "plonkade" heller. Då var den ena gitarren änfdå nedstämd från kvintgitarr till kvartgitarr. Det blir nog att köpa en sådan för att fortsätta med mina sloprojekt. Gitarrhistoria ska skrivas.
Intressant information du kom med, helt klart. Strängar som ligger närmare greppbrädan är tacksamt, så länge inte gitarrern börjar "slå" eller "plonka".
Det finns olika typer av sjusträngade gitarrer. Den ryska sjusträngade gitarren heter семиструнная гитара och har funnits ungefär lika länge som den sexsträngade (den dök upp i slutet av 1700-talet), men den spelades enbart i Ryssland. Den är stämd i ett öppet G-durackord (DGBDgbd). Det finns ganska mycket rysk gitarrmusik.
Då var det nog ingen slump att det var inom rysk musik jag upptäckte den. Stämningen är ju klart intressant, det innebär att den är mer gjord för dur. Jag har själv spelat en del stycken på sexsträngad gitarr med stämningen DGDBD tillexempel.
Det mesta är skrivet mellan 1800-1860, men det finns även en hel del musik skriven efter 1860, samt helt nyskriven musik för instrumentet. Man kan säga att det finns två stilriktningar inom den ryska sjusträngade gitarrtraditionen. Dels konstmusiken och dels den romska zigenarmusiken. Inom det ”klassiska” området fanns det tonsättare som t.ex. Sychra, Sarenko, Vetrov, Alexandrov, Zimmermann och Pavlov-Azancheev och inom zigerartraditionen Vyssotskij (1791-1837) och den fantastiske Orekhov (1935-1998).
Just det! Där skrev du det, den romska musiken, det var där jag först hörde den sjusträngade gitarren. Orkehov är bekant, de andra namnen är nya för mig.
http://www.youtube.com/watch?v=SswzhsPFBFk
http://www.youtube.com/watch?v=coVTxoswEKQ
Det finns faktiskt många fördelar med att spela med ”rysk” stämning. Tonerna ligger närmare varandra på greppbrädan och man behöver oftast inte sträcka fingrarna lika långt för att nå önskad ton. Den öppna ackordstämningen ger en varm och rik klang. Nackdelen är vissa ackordläggningar som är vanliga på sexsträngad gitarr är lite kluriga att greppa på en sjusträngad.
Två mycket vackra stycken i länkarna! Inspirerande. Rysk musik, liksom finsk är melankolisk och medryckande tycker jag. Det där med att inte sträcka fingrarna är en fördel för mig. Det kanske det är för alla, men de som har väldigt stora händer kanske inte tycker det. Själv har jag förvisso inga problem med att kunna sträcka långt, men jag sträcker för långt eller för kort ibland. Kortare grepp gör att man blir snabbare med. Nåja, med fördelar fler nackdelar och tvärtom.
Annars är väl fördelen med att spela sjusträngat med spansk stämning att man får en extra bassträng och ett större omfång.
Det förekom även i Västeuropa att man spelade sjusträngat, men då var de sex första strängarna stämda som en vanlig gitarr. Den sjunde strängen stämdes oftast till D. Bl.a. Napoleon Coste spelade på en sådan gitarr.
Den amerikanske jazzgitarristen George Van Eps specialbeställde sin första sjusträngade elgitarr 1938. Han stämde sin sjunde sträng till ett lågt A och hårdrockaren Steve Vai stämmer sin sjunde sträng till B....
Ja, omfånget får man. Men i gitarraffären märkte jag att det var en fördel att få ett tonomfång uppåt i de ljusa tonerna med. Det här med olika stämningar är intressant. En 7-strängad där bassträngen är stämd i D är ju egentligen inte så klurigt. Det är ju en stor fördel på många sätt, man kan behålla E-strängen och ändå ha ett D. Tack för informationen, finns tydligen en del alternativ, anpassade efter vad man ska spela.
]]>Välkommen till forumet. Det finns ju extra hard tension-strängar att köpa. Om inte det räcker finns det gitarrer som har något längre mensur ( = avstånd mellan stall och sadel). Längre mensur skapar större strängspänning. De flesta standardgitarrer (nylon) brukar ha en mensur på 65 cm (rätta mig om jag har fel), men det byggs även gitarrer med längre mensur som ligger runt 66-67 cm. Det kan variera lite mellan olika gitarrmodeller. Fråga Per Hallgren. Han har bättre koll på det där. Själv är jag inte säker på att ett capotasto ökar strängspänningen så mycket, men det blir mer lättspelat eftersom strängarna hamnar närmare greppbrädan och det är praktiskt om man ska spela i F#-dur eller andra ogitarristiska tonarter.
Det finns olika typer av sjusträngade gitarrer. Den ryska sjusträngade gitarren heter семиструнная гитара och har funnits ungefär lika länge som den sexsträngade (den dök upp i slutet av 1700-talet), men den spelades enbart i Ryssland. Den är stämd i ett öppet G-durackord (DGBDgbd). Det finns ganska mycket rysk gitarrmusik. Det mesta är skrivet mellan 1800-1860, men det finns även en hel del musik skriven efter 1860, samt helt nyskriven musik för instrumentet. Man kan säga att det finns två stilriktningar inom den ryska sjusträngade gitarrtraditionen. Dels konstmusiken och dels den romska zigenarmusiken. Inom det ”klassiska” området fanns det tonsättare som t.ex. Sychra, Sarenko, Vetrov, Alexandrov, Zimmermann och Pavlov-Azancheev och inom zigerartraditionen Vyssotskij (1791-1837) och den fantastiske Orekhov (1935-1998).
http://www.youtube.com/watch?v=SswzhsPFBFk
http://www.youtube.com/watch?v=coVTxoswEKQ
Det finns faktiskt många fördelar med att spela med ”rysk” stämning. Tersstämningen gör att tonerna ligger närmare varandra på greppbrädan och man behöver oftast inte sträcka fingrarna lika långt för att nå önskad ton. Den öppna ackordstämningen ger en varm och rik klang. Nackdelen är vissa ackordläggningar som är vanliga på sexsträngad gitarr är lite kluriga att greppa på en sjusträngad.
Annars är väl fördelen med att spela sjusträngat med spansk stämning att man får en extra bassträng och ett större omfång.
Det förekom även i Västeuropa att man spelade sjusträngat, men då var de sex första strängarna stämda som en vanlig gitarr. Den sjunde strängen stämdes oftast till D. Bl.a. Napoleon Coste spelade på en sådan gitarr.
Den amerikanske jazzgitarristen George Van Eps specialbeställde sin första sjusträngade elgitarr 1938. Han stämde sin sjunde sträng till ett lågt A och hårdrockaren Steve Vai stämmer sin sjunde sträng till B....
Ja, jag börjar få lite problem, jag spelar nu på en vanlig primgitarr, en Alhambra, halvakustisk, nylonsträngad alltså. Jag använder dacapo-bandet allt oftare eftersom jag tycker att det ger en bättre spänning i strängarna. Helst vill jag ju ha hela gitarrens tonomfång och alltså inte använda dacapobandet. På senare tid har jag börat sätta bandet på sjätte och sjunde bandet till och med. Finns det någon gitarr som har bra spänning i strängarna vilket gör den mer lättspelad, och inte så slapp i strängspänningen? Jag spelar givetvis med hårda strängar, alltså hard tension. Eller kan man ordna detta på sin egna gitarr? Ska man köpa en gitarr som är stämd ljusare eller vad? Om det nu är det som gör att det är mer spänning i strängarna?
Jag har vidare en fråga om 7-strängad gitarr. Det verkar rätt ovanligt. Vad spelar man för sorts musik på en sådan? Hur är den stämd? Vad har den för fördelar gentemot en vanlig gitarr, och nackdelar? Vad är det riktiga namnet på den? Är den svårspelad?
/Goofystreck
]]>