[...]Men ursprungliga frågan kvarstår. Finns det ett mervärde i Iznaolas ideer om alternering, repetition, veckoscheman, o.s.v.?
Det är fortfarande resultatet av en persons erfarenheter och idéer. Utifrån min roll som gitarrlärare ställer jag mig något tveksam till färdiga helhetslösningar utan vidare hänsyn till elevens specifika behov.
Visst finns det generella riktlinjer man kan utgå ifrån men dessa funkar sällan eller aldrig för alla. Jag tycker att Tennant bjuder på en ganska "heltäckande lösning" (om man nu skall använda sådana ordalag) även om han inte handgripligen föreslår specifika övningsscheman etc.
Det bästa sättet att avgöra vad som passar för en själv är naturligtvis att testa! 
I mina ögon är den bara en samling av övningar utan helhetsbild.
Men ursprungliga frågan kvarstår. Finns det ett mervärde i Iznaolas ideer om alternering, repetition, veckoscheman, o.s.v.?
]]>Jag har en kopia av Iznaolas Khitarologus och undrade en sak.
Kan man betrakta den som en någorlunda komplett "gitarrskola"?
Författaren presenterar ju fullständiga övningsscheman, som sägs bygga på olika antaganden om inlärningsprocesser, fysiologi, o.s.v.
Fråga är, är dessa antaganden korrekt?
Har någon tillräcklig erfarenhet för att säga om dessa övningsscheman är effektivare än att t.ex. bara plocka övningar från olika källor och tillämpa dem efter ens eget tycke?
En annan fråga är, jag har hör mycket bra om Scott Tenants Pumping Nylon. Är den lika bra som de säger? Kan den användas som gitarrskola? Hur är den i jämförelse med Khitarologus?
Kurt
]]>