Föresten? Kom att tänka på, kan man använda kvintgitarr till något annat än gitarrorkestrar? Funderar på att köpa en billig sådan av som jag känner lite grand. Lönar det sig? Funkar det i duetter och liknande kanske?
]]>Den ena är det instrument Joel talade om, det andra är den typ av altgitarr som används i gitarrorkestersammanhang (även kallad kvintgitarr).
Jag har även sett 8-strängade altgitarrer (av den typ Joel var inne på).
Jag tycker att det är relativt meningslöst att satsa på gitarrorkesterinstrument som specialitet. Det finns ju knappt så´na utanför kommunala musikskolan i sverige.
Du kan möjligtvis söka jobb i Niibori-ensemblen i Japan som kvintgitarrist (eller oktav), men annars, nej.
Om du funderar på att spela solo i konsertsammanhang så funkar inte kvintgitarren, den är för klen helt enkelt.
Om du däremot bara vill spela t ex Lagrima hemma i soffan funkar det dock bra!
Harebra!
Fredrik
Annars blir det kasnke ett köp av en wienergitarr!
]]> Men kvintgitarr är alltså INTE samma sak som altgitarr? Och av kvintgitarr finns behov? Mer än soprangitarr?]]>Altgitarren stämmer en liten ters upp från den vanliga primgitarren (precis som lutan) och skall ej förväxlas med orkesterns kvintgitarr (som också kallas Alt) som klingar en kvint ovanför Prim.
]]>Behovet skiljer sig nog från orkester till orkester. Jag har själv spelat både altgitarr och basgitarr i orkester även soprangitarr (oktavgitarr) på ett kammarmusikstycke med piano och sång. Den gitarren var ett handbygge av Hopf och låter jättebra, men ändå - det är en speciell ton i dessa gitarrer. Soprangitarr brukar användas till viss del i orkestrar, mest för att toppa orkesterns klang. Cembalogitarr är ju en speciell gitarr, skulle nog rekommendera något annat istället. Det är ju en smaksak vad man gillar men för mig är det nog primgitarren som alltid kommer 1:a.
Christian
Se där ja. Verkar inte vara någon höjdare med soprangitarr helt enkelt. Jag är på jakt efter någon annorlunda gitarr där jag kan bejaka min annorlunda intressen. Soprangitarr verkar inte vara det i så fall. Vad finns det för annorlunda gitarrer egentligen?
]]>Christian
]]>Inte verkar du särskilt skum tycker jag ; )
Jag har själv inte direkt några ljusare minnen av att spela oktavgitarr dock. Jag skulle hellre rekommendera kvintgitarr i så fall. Oktavgitarren har en så väldigt oangenäm ton: vass, kort, tunn och svag. Det är klart att jag inte testat någon oktavgitarr som är handbyggd av någon mästare, det är möjligt att det skulle vara skillnad men jag tvivlar på det tills jag blivit överbevisad...
Kvintgitarren har ju lite mer sustain och något vackrare ton. Jag tycker dock inte att det är så mycket lättare att spela på dem - de har ju andra svårigheter. Jag tror att man kan komma in i en ond cirkel om man försöker att leta efter mer lättspelta gitarrer istället för att ta tag i problemet och hitta en bra lärare och öva dubbelt så mycket (mitt recept på framgång). En annan gitarrtyp som är intressant i kammarmusiksammanhang är tersgitarren. Den är som en vanlig gitarr men stämd en ters upp. I framförallt Wien (Giuliani, Mertz mfl) skrevs det massor av duos för tersgitarr och vanlig gitarr.
Men vill du spela i gitarrorkester (och det tycker jag att du skall) så kan det ju vara bra med oktavgitarr eller kvintgitarr. Frågan är bara om det är värt att specialisera sig på dessa, trots allt, ganska begränsade instument. Du kan nog spela med i en orkester utan att behöva specialisera dig, det är ju mer eller mindre samma teknik som att spela vanlig gitarr.
Okej det låter ju bra
Jaså? Är oktavgitarren så kass? Låter tråkigt med en tunn vass och svag ton 
Kvintgitarren, är inte den svårare än vanlig gitarr? Brukar man inte ha oktavgitarr i orkestrar då? Sjunker de bra in i musiken där, alltså passar bra in. Frågan är vad det är mest behov av i gitarrorkestrar? Skulle vara så roligt att speka med andra, vara en del i gruppen! Men man kanske inte brukar använda oktavgitarr, större behov av kvintgitarr eller tersgitarr? Eller cembalogitarr/basgitarr? Vad är störst behov egentligen?
Jag har själv inte direkt några ljusare minnen av att spela oktavgitarr dock. Jag skulle hellre rekommendera kvintgitarr i så fall. Oktavgitarren har en så väldigt oangenäm ton: vass, kort, tunn och svag. Det är klart att jag inte testat någon oktavgitarr som är handbyggd av någon mästare, det är möjligt att det skulle vara skillnad men jag tvivlar på det tills jag blivit överbevisad...
Kvintgitarren har ju lite mer sustain och något vackrare ton. Jag tycker dock inte att det är så mycket lättare att spela på dem - de har ju andra svårigheter. Jag tror att man kan komma in i en ond cirkel om man försöker att leta efter mer lättspelta gitarrer istället för att ta tag i problemet och hitta en bra lärare och öva dubbelt så mycket (mitt recept på framgång). En annan gitarrtyp som är intressant i kammarmusiksammanhang är tersgitarren. Den är som en vanlig gitarr men stämd en ters upp. I framförallt Wien (Giuliani, Mertz mfl) skrevs det massor av duos för tersgitarr och vanlig gitarr.
Men vill du spela i gitarrorkester (och det tycker jag att du skall) så kan det ju vara bra med oktavgitarr eller kvintgitarr. Frågan är bara om det är värt att specialisera sig på dessa, trots allt, ganska begränsade instument. Du kan nog spela med i en orkester utan att behöva specialisera dig, det är ju mer eller mindre samma teknik som att spela vanlig gitarr.]]>
Jag spelar numera mest 8-strängad gitarr. Den heter inget annat än så. Under 1800-talet var det vanligt att man spelade på gitarrer med fler strängar än 6 (i Ryssland spelade alla på 7-strängad gitarr, i väst spelade även Coste och någon enstaka gång Sor och Regondi på 7-strängar. Det vanligaste var 10-strängar som Carulli var en av de första med, senare fortsatte t ex Mertz, Dubez, Padovetz, Pavlistcheff och Makaroff med samma strängantal). Jag vet inte vem som var först med 8-strängad gitarr men spanjoren Manjon skrev en hel del musik för instrumentet i slutet av 1800-talet. En av de som gjorde den 8-strängade gitarren populär i vår tid var José Tomás och senare framförallt hans elev Raphaella Smits. Den 8-strängade gitarren kan ses som en koprimiss mellan 7-strängad och 10-strängad. Man kan ju stämma den olika beroende på vilken musik man spelar. När jag spelar rysk musik stämmer jag den: d, h, g, d, h, g, D, H och när jag spelar Mertz eller Dubez stämmer jag som en vanlig gitarr med de två extra strängarna i D och A - då når jag ner till den 10-strängade gitarrens lägsta ton och får alltså samma omfång (förutom att dessa gitarrer på 1800-talet tyvärr hade 24 band och alltså en kvarts mer register på höjden - som tur används detta inte mer än ibland).
Oj oj! Det där låter mäktigt! Ingen dålig information att ta del av. Tackar för de upplysningarna
Föresten, hur tror du det är? Jag har en liten dröm om att specialisera mig på oktavgitarr och försöka vara med i någon liten gitarrorkester. Låter det märklgit att specialisera sig på oktavgitarr? Det ser så fantastiskt givande och roligt ut med gitarrorkestrar. Kan tänka mig att oktavgitarren är lite lättare med kanske? Det verkar bara så underbart fint bar att få spela ihop med andra och då oktavgitarr. Jag låter väl skum, men det är en dröm jag har.
]]>