 <?xml version="1.0" encoding="utf-8"?>
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom">
	<title type="html"><![CDATA[klassiskgitarr.se — Ny gitar nå igjen....]]></title>
	<link rel="self" href="http://www.klassiskgitarr.se/feed/atom/topic/555/" />
	<updated>2006-08-13T11:21:36Z</updated>
	<generator>PunBB</generator>
	<id>http://www.klassiskgitarr.se/topic/555/ny-gitar-na-igjen/</id>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Re: Ny gitar nå igjen....]]></title>
			<link rel="alternate" href="http://www.klassiskgitarr.se/post/3203/#p3203" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>Det här är en komplicerad fråga. (Någon som blir förvånad? <img src="http://www.klassiskgitarr.se/img/smilies/big_smile.png" width="15" height="15" alt="big_smile" /> ) På ett sätt har du Joel redan gett ett antal svar, men det finns ännu mer att säga.</p><p>Gitarrer har generellt sett kortare livslängd än stråkinstrument. Detta beror på att belastningen på gitarren är större, dvs, violinens strängar är fästade vid sargen via stränghållaren och stallet är avburet via ljudpinnen under diskantsidans fot. På gitarren är hela belastningen på locket via stallet. Materialuttröttningen blir således större och snabbare. </p><p>Hur länge en gitarr håller är mycket individuellt. Om alla faror såsom torksprickor, varma/kalla transporter, slag och stötar etc. räknas bort så håller en gitarr där locket, bottnen och sargen är tjocka och styva längre än en som är tunnt och lätt byggd. Ett bra exempel är Julian Breams instrument. Den legendariska Romanillos-gitarren från 1973 byttes efter ca 15 år ut mot en Hermann Hauser från 1940-talet!&nbsp; Men detta får den klartänkte läsaren att invända: &quot;Men Torres-gitarrerna då?&quot; Jag sa ju att det är komplicerat!</p><p>Ingen av oss nu levande har hört en nybyggd Torres-gitarr. Vi vet inte hur de lät eller var ämnade att låta, men klangen var troligen en annan än den vi hör nu nästan 150 år senare. Jag har pratat med Russel om Torres-gitarrer. Han berättade att han var på en utställning med många Torres-gitarrer och spelade på dem alla. Några var fantastiska, en del var OK och en del var t.o.m. dåliga (av ålder, skick eller annan anledning). Förmodligen har du rätt i att Torresmyten förvränger hörseln på oss, och Russels tonbildning kan få de flesta instrument att låta bra.</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[Per Hallgren]]></name>
				<uri>http://www.klassiskgitarr.se/user/20/</uri>
			</author>
			<updated>2006-08-13T11:21:36Z</updated>
			<id>http://www.klassiskgitarr.se/post/3203/#p3203</id>
		</entry>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Re: Ny gitar nå igjen....]]></title>
			<link rel="alternate" href="http://www.klassiskgitarr.se/post/3202/#p3202" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>Jag har hört från olika håll att nylonsträngade gitarrer har en begränsad livslängd på 30-50 år. Har inga vetenskapliga belägg för detta dock. Kanske Per Hallgren kan bringa reda i denna fråga. </p><p>Jag har en god vän som var på en kurs i Nürtingen för några år sedan. Gitarrbyggarna där hade en gemensam utställning/provspelning i kyrkan. David Russell spelade en snutt på alla gitarrerna. </p><p>Det sista instrumentet för provlyssning var en Torres från sent 1800-tal. Russell sade något i stil med &quot;det är inte varje dag man spelar på en Torres så jag tar väl en hel låt nu&quot;. Han spelade Recuerdos de la Alhambra. Tydligen så lät Torres-gitarren enormt bra vilket kanske motsäger mitt tidigare uttalande om den begränsade livslängden. Vet dock inte huruvuda det romantiska skimret runt en sådant instrument förskönar lyssnarens upplevelse till det mer positiva...</p><p>Å andra sidan är det väl få gitarrer som inte låter bra i händerna på David Russell. <img src="http://www.klassiskgitarr.se/img/smilies/smile.png" width="15" height="15" alt="smile" /></p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[Joel Sundkvist]]></name>
				<uri>http://www.klassiskgitarr.se/user/2/</uri>
			</author>
			<updated>2006-08-13T09:50:20Z</updated>
			<id>http://www.klassiskgitarr.se/post/3202/#p3202</id>
		</entry>
		<entry>
			<title type="html"><![CDATA[Ny gitar nå igjen....]]></title>
			<link rel="alternate" href="http://www.klassiskgitarr.se/post/3201/#p3201" />
			<content type="html"><![CDATA[<p>Gjennom årene har jeg truffet mange gitarister unge som eldre som har fortalt om og gjerne vist meg sin nye gitar. Nesten alltid blank, lekker og duftende av ny lakk!! De har spilt på den og spurt: &quot;Fin ikke sant???&quot;<br />Jeg satt sammen med en meget god fiolinist forleden og vi pratet om våre instrumenter. Han hadde en Rogeri fra 1705. Et fantastisk instrument med sjel og spor av bruk gjennom flere hundre år. Og jeg den kvelden en nesten ny gitar bare spilt på 6 mnd.. &quot;Hva er det med dere gitarister som alltid skal ha så nye instrumenter?&quot; Han spurte litt forundret. I hans verden ble ikke en fiolin voksen før det hadde gått en tid. Mange år.<br />Jeg har jo gjennom årene også sett hvorden en gitar har vokst og blitt moden. Mine gitarer har alltid hatt lokk av gran, liker best det,&nbsp; og minst ett til to år har gått før de er nogenlunde innspilte. <br />En god venn kom for en tid tilbake tilbake etter en tur til USA med en 40 år gammel Martin som ga oss blanke øyne... Når kjøpte vi klassiske strengeklimpere sist en 40 år gammel gitar?? Er vi redde for bruksmerker og spor av er liv??? Blir det alltid: &quot;Ny gitar nå igjen....&quot;</p><p>Med vennlig og undrende hilsen<br />arve</p>]]></content>
			<author>
				<name><![CDATA[arve]]></name>
				<uri>http://www.klassiskgitarr.se/user/286/</uri>
			</author>
			<updated>2006-08-13T08:45:33Z</updated>
			<id>http://www.klassiskgitarr.se/post/3201/#p3201</id>
		</entry>
</feed>
