Kul att du gillar Claude's gitarr.
]]>Så, Per, är den metod som beskrivs på bilderna ok enligt dig?
PS Hälsade på min vän och kollega Claude för några dagar sedan och provspelade hans nya Hallgren-gitarr! Gillar den skarpt både ljudmässigt och hantverksmässigt! Inser att jag haft min Alhambra i nästan 20 år nu, så det är väl hög tid att uppgradera.
Den här länken brukar jag skicka till många av mina elever:
Jag lärde mig det tidigt av min förste duktige gitarrlärare, Anders Kagg, basgitarristen i gitarrkvartetten. Fick fixa med strängar som bara den under min långa lutperiod, mycket jox blev det under 10 år. Jag lärde också mina elever att göra detta på mina långa grupplektioner. De flesta kunde byta strängar själva när de gick i typ 6-7:an.
Ciao
Anna-Lena
]]>Jag tycker inte det är så konstigt att även mer avancerade gitarrister inte kan knyta sina strängar rätt, dom flesta verkar ju rätt ointresserade av hur gitarren låter, däremot håller dom på mycket med naglar, spelar slarvigt i otakt och kan aldrig spela ett helt stycke från början till slut. Låter jag sur? Entusiast som jag är tyckte jag en gång att det skulle vara dökul att ha en liten affär i Lund för begagnade gitarrer, och konceptet skulle vara att det som hängde där skulle jag själv gilla att spela på. Jag la ner affären efter 2 1/2 år. På den tiden hade jag på klassiska sidan, 2 Kohno, 3 ramirez, 2 Paulinio Bernabes, 1 fantastisk Asturias John Mills, och massa andra bra instrument. På hela den tiden lyckades jag inte få en enda elev från Musikhögskolan i Malmö att komma och provspela nån gitarr. Jag frågade gitarrlärare vad som stod på och fick förklarat att en liten klick elever köpte handbyggt svenskt eller spanskt, men den stora massan satt bara och spelade på vad som helst och verkade inte bry sig, så varför skulle dom bry sig om det bästa sättet att knyta strängar. Fick jag nåt sålt? Jodå - men med postförskott, och hur kul är det ? - den nya generationen gitarrister skickar efter sin gitarr på vinst och förlust utan att provspela, så det är inte konstigt om framtiden inte har musikaffärer utan bara eBay och musikvaruhus.]]>
Starta gärna en ny tråd om grupp/enskild undervisning. Man kan lungt säga att det verkar finnas underlag för en god diskussion i detta ämne.
]]>
]]>Är det någon på sajten som läst några forsknignsrapporter eller böcker om instrumentalundervisning och som har lust att diskutera det med mig? Vilka artiklar, böcker eller avhandlingar har ni läst Fredrik och Mårten? Jag får intrycket av att ingen av er läser utan mest tycker det ni alltid har tyckt. Jag har hört försvaren för indivuduell undervisning väldigt många gånger, men jag hör inga argument mer än att det kändes bra för en själv eller att just era elever uppskattar det.
I USA har musiklärarfacket en egen forskningsorganisation MENC, men intresset i Sverige verkar lågt. I den flesta andra länder finns forskning om instrumentalundervisning, men i Sverige verkar en del lärare vara rent negativa till vetenskapliga kunskaper, ofta utan att ens ha läst något eller ha förstått vad forskningsresutat är och hur de kan användas för att utveckla professionen Varför är det så? Varför läser ni inte allt spännande som ges ut om instrumentalundervisning?
Som lärare på en högskola måste man undervisna med grund i vetenskap.. Det går inte att hänivsa till privata erfarenheter och eget tyckande.. Det står i högskolelagen.
Vad LÄSER ni?
Anna-Lena
]]>Jag tycker också att jag endast ägnat mig åt at bemöta det du faktiskt skrivit i dina inlägg och inte alls vänt mig mot dig personligen. Jag har bemött det du skrivit i egenskap av lektor och forskare men din person har jag låtit vara! Om du uppfattat det så ber jag om ursäkt men mig veterligt har jag skilt på sak och person!
Jag har för övrigt den största respekt för forskare och deras gärning! Forskning, framsteg och tradition går för mig hand i hand! Jag är ju en nostalgiker och traditionalist (vissa säger bakåtsträvare) men vem vet, framtida forskning ger kanske mig rätt?
Det de flesta musikpedagoger har gemensamt är väl ändå en nyfikenhet på musik och människor och ett behov av att dela med sig av sitt kunnande till andra, så hur man gör det är kanske inte alltid viktigare än ATT man gör det! Det är vackert nog att vi vill ägna oss åt dett yrke, tycker jag, och inget att gnabbas om!
Nu har jag gnabbat klart i denna tråd!
Vänligen, Fredrik
frippolini@gmail.com
]]>Problemet med detta resonemang är att vi inte resonerar!
Jag har hittills kommenterat dina inlägg relativt detaljerat och även kommit med motfrågor.
Svaren har dock mestadels varit nya faktainlägg som inte inbjuder till debatt! Tyvärr uppfattar jag ofta dina inlägg som pålagor som det egentligen inte går att föra ett resonemang omkring.
Jag tar självklart gärna emot åsikter om hur mina inlägg uppfattas!
Beträffande forskning så är det ju så att det inte rör sig om statiska/ faktiska sanningar i de svar ni får ut av era undersökningar, utan snarare sanningar med modifikation.
Minns den tid då jorden var platt och Jerusalem utgjorde skapelsens mitt! Med detta i åtanke har i alla fall jag svårt att se alla forskningsrön som faktiska (men så är jag också en mycket skeptisk typ, scepsicism is a virtue:). Hur som helst måste det alltid gå att TYCKA om forskning och liknande och vara tillåtet att ha motsatta åsikter!
I och med politiska och merkantila intressen blir det allt svårare att lita till forskares rön (vi måste spara in och tillsätter därför en egen forskargrupp, nej, nej man får inte cancer av mobiltelefoni säger Nokias forskningsteam osv).
Jag tycker att en forskares uppgift (förutom huvuduppgiften att forska och presentera sina forskningsresultat) skall vara att förklara sitt område, besvara motfrågor, möta kritik och framför allt visa på alternativ utan att för den skull fördöma andras åsikter!
A Här kommer några vetenskapliga kunskaper igen om musikaliskt lärande, presenterade av den där envisa kvinnan med mer än 15 års erfarenhet som gitarrpedagog på alla nivåer! Hon har dessutom utbildat ca 35 gitarrpedagoger vid KMH.
F Nedan kan man se hur jag blir anklagad för att hylla konstnärsmyten och för att se musiker/ konstnärer som människor som står över samhället. Stämmer detta? Innebär denna inledning att du anser att du står över mig som pedagog (tänker icke dra mitt CV här)? Lika illa det, i så fall!
A Den som har potentialen att bli konsertgitarrist kommer att bli ännu duktigare genom att få spela mer i grupp och på gehör. Det finns ingen motsättning i detta som många gör gällande.
F Det säger jag inte emot! Jag använder mig också av gehörsundervisning. Om du kände mig (vilket du verkar tycka att du gör, åtminstone "min sort") skulle du också veta att jag i grund och botten är gehörsmusiker och undervisar på olika sätt inom olika genrer. Det jag gjort är att gå till svars för de individuella lektionernas varande, en lektionsform som jag gillar och som funkar alldeles utmärkt för mig!
A Att spela mycket på gehör och improvisera i grupp, är även på sikt mycket positivt för notläsningsförmågan. Man blir mer flexibel och har lättare att "vara i musiken" även om något händer med tekniken. Ändå bättre går det med lärandet om man dessutom efter härmandet sätter ord på vad man gör, vilket är en av musiklärarens didaktiska möjligheter. Så forskningen är entydig: Spela först, symboler och begrepp sedan (kan vara 30 sekunder senare). Trots detta visar forskning att mycket undervisning traditionellt sker i omvänd följd. Först noter och snack, sedan spel. Genom den omvända följden tappar vi många elever, som finner det musikaliskt meningslöst att traggla noter en i taget utan puls eller frasering,. Dessa avhoppare kallas dock ofta för obegåvade eller omotiverade när de slutar. Anledningen till avhoppet kan vara den omvända: De är för musikaliska för att vilja spela tonträffningsövningar som strider mot deras inre gehör.
F Mycket bra resonemang som jag håller med om!
Jag har ju andra problem på gymnasiet. Jag stöter på många elever som är jätteduktiga på att spela men som inte alls har spelat efter noter förut. Hur inför man noter i dessa elevers kunskapsbank? Det är en utmaning! Visserligen funkar det hyfsat som det är men jag är intresserad av att utveckla detta. Om du känner till litteratur i ämnet tar jag tacksamt emot tips!
A Elever lär sig oerhört mycket på att lyssna till andras lärande, det är minst lika viktigt som att själv stå i fokus under en enskild lektion.
F Och jag vidhåller att kombinationen är jättelyckad (åtminstone på gymnasienivå, vilket är så långt min erfarenhet sträcker sig)!
A Många fler elever skulle kunna lära sig spela bättre om vi använde oss mer aktivt av kunskapen ovan i den institutionaliserande musikundervisningen också. Det är detta jag brinner för! Jag vill att så många som möjligt ska få känna sig delaktiga i musiken, för då kan vi också få ökande resurser och vi får fler intressade på våra konserter.
F Självklart vill jag också väcka ungdomars lust till musik, men det är inte detta resonemanget handlat om!
A Just nu är trenden vikande för den klassiska musiken. Allt färre ungdomar och vuxna spelar ett instrument, allt färre går på klassiska konserter (Se rapporter av Statens Kulturråd). Vi kan ju välja att blunda för detta, eller skylla på samhällsutvecklingen. Problemet lär dock inte försvinna för att vi gömmer huvudet i sanden.
F Här i Östersund är kön till gitarrundervisningen längre än någonsin!
Man kan också stå upp för den klassiska musikens bevarande och försöka utveckla konsertform/ repertoar. Klassisk musik är jätteviktigt för mig och jag vill att fler människor skall få upp ögonen för densamma!
A Konstnärsmyten i musikundervisningen
Majoriteten av den musik som spelas idag och genom historien är resultatet av människors samspelade. Den har skapats i gruppdynamiska processer som har väldigt lite med myten om den store konstnären att göra. Konstnärsmyten talar om musikern som ett geni med specifika talanger.
F Absolut! Helt rätt! Du kanske tar mitt behov av vardagsmagi för ett onyanserat hyllande av konsten/ konstnären?
A Denna heroiska kamp ska göra oss alla till ädla och bildade medborgare OBS
; man får dock inte göra för originella tolkningar, då kommer man inte med i skrået.
Lite hårddraget kanske, men jag tror ni förstår precis vad jag menar.
F Ja, det är synd att underhållningsaspekten försvunnit från den klassiska musiken! Men den behövs, vilket märks när man spelar t ex på äldreboenden och kan även fånga en ny publik, vilket märks när man spelar på skolor!
A Fredrik, tror du att t.ex. Bach hade det så där långsamt och fint som du förespråkar? Vad jag vet så de levde många musiker under kommersiella villkor. Skriv en sonat till söndag eller få sparken!
F Nej, men jag har det som pedagog på min arbetsplats och med detta trivs jag ypperligt! Skillnaden är att Bach var en professionell musiker, inte en elev! Självklart hade han det lika (eller mer körigt) som de flesta, han hade musiken som kneg och det är också en springande punkt i mitt resonemang i andra trådar (som antingen ej framfått klart nog eller du inte läst):
Musikerns/ musikpedagogens yrke är ett ett yrke som vilket som helst, ett jobb som ofta men inte alltid är kul, ett jobb som kräver hårt arbete.
A I Fredriks och många andra musiklärares argumentation ser jag många spår av dessa idéer om konstnären som någon som står över samhället. bla. i hävdandet av den individuella lektionen.
F Nej, nu får du kamma dig! Visa mig var jag hävdat detta! Exempel, tack! Du kan inte härleda übermensch-tankar (bildligt talat!) från att jag förespråkar individuell undervisning (på gymnasienivå, märk väl!)! Otroligt! Allt jag säger är att jag föredrar individuella lektioner (och gjorde även så som elev). Jag ser, som sagt, vårt yrke mer som ett grovarbete!
A Musikern ska vara utaför resten av samhället, och andra ska betala för denna avskildhet.
F Hallå där! Jag är själv både pedagog och musiker och betalar dessutom skatt! Jag ser gärna att en del av min lön går åt det hållet!
A Däremot övar även dagens ungdomar orehört mycket på saker som de väljer själva och finner meningsfullta.
F Jajamensan! Och många av mina elever finner Carulli, Ponce och Dyens meningsfulla. De gillar även att spela tango och Beatles i kvartett och vissa får en kick av noter!
Återigen har resonemanget glidit iväg från invididuell/ gruppundervisning!
A En del gitarrlärare verkar strunta i forskning, särskilt om reslutaten inte stämmer överens med deras egna tidigare åsikter.
F Och, jag säger det igen, många forskare verkar inte bry sig inte om avvikande åsikter (de är ofta "marginella"), varken i sina undersökningar eller efter färdigställd forskningsrapport. Vet inte om detta är sant, vet du om din teori om detta stämmer? En sak är klar, lärare och forskare har svårt att komma överens (inte bara inom vår lilla gitarrvärld)!
A Politiker vill ha bra argument för att tillföra mer resurser. Att hävda den enskilda lektionens förtfräfflighet när vetenskapliga data talar för motsatsen kommer inte att hjälpa och har aldrig hjälpt musikundervisningen att få mer resurser.
F Vetenskapliga data förändras även de! Man kan även få sin individuella undervisning att funka, visa detta för de lokala politikerna, som tillför pengar, eftersom det ju fungerar utmärkt som det är!
Jag startar en ny tråd ang. gitarrvård. Jag har litet spörsmål där fortfarande!
Fredrik
M: Det är ju detta som jag och Fredrik försöker säga. Den enda som ser motsättningar är ju du i dina inlägg. För att lära sig hantverket att spela gitarr krävs individuell undervisning, sedan krävs även ensemlespel och gemensamma lektioner för sådana saker som gitarrvård, musikalisk lyhördhet och inspiration etc. Jag tycker inte att man skall sätta ribban för lågt, det är en självklarhet att man som lärare skall kunna lära alla sina elever att spela Mozartvariationerna i maximalt tempo och dessutom betydligt svårare stycken än så.
A: Varför ska viss musik anses värd att skattefinansieras och annan inte?
M: Konstmusiken har aldrig varit självfinansierad, det är bara att läsa i historieböckerna, populärmusiken har däremot alltid varit det. Det handlar om vilka värderingar man har, om man tycker att det är viktigt att värna om ett kulturarv och om en konst som ser till högre ideal än plånboken.
A: Majoriteten av den musik som spelas idag och genom historien är resultatet av människors samspelade.
M: Ja, möjligtvis majoriteten av den musik som spelas men inte majoriteten av den musik som tillhör vår västerländska konstmusik-kanon (sidan heter ju klassiskgitarr.com, inte sant?). Jag skulle vilja höra någon försöka övertyga mig om att Bach, Beethoven, Wagner, Brahms, Schönberg, Webern mfl samspelade sig till sina mästerverk...
A: Att sedan många musiker tröttnar totalt under perioder eller för alltid, får yrkesskador av ensidigt övande, är inget vi talar högt om.
M: Jag vet inte i vilken verklighet du lever men jag tycker att det är få saker det talas så mycket om som musikers yrkesskador.
A: tror du att t.ex. Bach hade det så där långsamt och fint som du förespråkar? Vad jag vet så de levde många musiker under kommersiella villkor. Skriv en sonat till söndag eller få sparken!
M: Menar du att bara för att Bach levde under vidriga arbetsförhållanden så är det något att eftersträva? Du kan inte mena allvar.
A: I Fredriks och många andra musiklärares argumentation ser jag många spår av dessa idéer om konstnären som någon som står över samhället
M: Det är väl inget fel i att försöka resa sig över genomsnittet? Är det jantelagen du förespråkar? Jag anser att konstens främsta uppgift är att resa sig över mängden och visa på andra ideal än att jobba för att fylla plånboken.
A: Detta har inget med mig som person att göra, även om du och även andra här på sajten försöker få det till det
M: Enda gången som Fredrik diskuterade dig som person var när han välkomnade dig tillbaka och skrev att han var tacksam över din diskussion.]]>
Det är helt ok. Min avsikt var ju inte så mycket att "undervisa" i hur man knyter strängar eller vårdar gitarrer som att påpeka att jag ser tydliga och pinsamt talrika tecken på att man kan gå hela vägen från kommunal musikskola via folkhögskola till ett antal år på högskola utan att lära sig de mest grundläggande sakerna i gitarrvård, ja, till och med inte ens knyta strängarna ordentligt. Jag tycker att det är anmärkningsvärt, men jag förstår samtidigt att det är något som bara råkar falla bort i undervisningen, troligen pga tidsbrist. Ni lärare kanske rent av tar för givet att eleven redan kan dessa saker, åtminstone på de högre nivåerna.
Med risk för att störa er i er debatt om gruppundervisning och tidsplanering vill jag bara än en gång trumma ut mitt budskap:
Det tar mycket litet tid från undervisningen, sett utslaget på ett antal år, om eleven då och då får lite undervisning i de rent praktiska sakerna med gitarren. Man måste inte ta allt på en gång, men det är viktigt att ha dessa kunskaper förankrade den dag då man skaffar sig sitt första värdefulla instrument. För att kunna använda en bil måste man ha förstått det viktiga i att fylla på olja i motorn, annars blir det dyrbart. För att kunna spela på en gitarr och vara skyddad mot instrumentskador är det viktigt med kunskaper i hur man sköter en gitarr och denna kunskap är inte mer komplicerad än att alla kan förstå den med bara några få minuters undervisning. Det finns tusentals kronor och mycket besvär och frustration att spara på dessa ynka minuter. Det är en alldeles otroligt enkel sak att utföra rätt, om man bara får tillgång till kunskapen...
]]>Här kommer några vetenskapliga kunskaper igen om musikaliskt lärande, presenterade av den där envisa kvinnan med mer än 15 års erfarenhet som gitarrpedagog på alla nivåer! Hon har dessutom utbildat ca 35 gitarrpedagoger vid KMH. Hon önskar nu, att ni ska läsa grundligt och sätta er in i sakfrågorna utan diskutera henne som person. Det är inte hon eller ni som personer som är intressanta i detta resonemang, utan fakta och hur vi använder nya kunskaper som professionella lärare för att utveckla den verksamhet vi alla brinner för..
Musikaliskt lärande
De flesta människor som lär sig spela i världen gör det utan musiklärare och genom att härma varandra i grupp. Forskning visar att gehörsspel och härmning är det mest effektiva sättet att lära på även i formell musikundervisning. Människor i andra kulturer, där musiken är en del av vardagen, utvecklar musikaliska kunskaper som överstiger snittet i västvärlden. Det visar på potentialen: Musik är ett uttrycksmedel som i stort sett alla kan lära sig använda. Däremot har inte alla de motoriska förutsättningarna att spela Mozartvariationerna i maximalt tempo. Den som har potentialen att bli konsertgitarrist kommer att bli ännu duktigare genom att få spela mer i grupp och på gehör. Det finns ingen motsättning i detta som många gör gällande.
Att spela mycket på gehör och improvisera i grupp, är även på sikt mycket positivt för notläsningsförmågan. Man blir mer flexibel och har lättare att "vara i musiken" även om något händer med tekniken. Ändå bättre går det med lärandet om man dessutom efter härmandet sätter ord på vad man gör, vilket är en av musiklärarens didaktiska möjligheter. Så forskningen är entydig: Spela först, symboler och begrepp sedan (kan vara 30 sekunder senare). Trots detta visar forskning att mycket undervisning traditionellt sker i omvänd följd. Först noter och snack, sedan spel. Genom den omvända följden tappar vi många elever, som finner det musikaliskt meningslöst att traggla noter en i taget utan puls eller frasering,. Dessa avhoppare kallas dock ofta för obegåvade eller omotiverade när de slutar. Anledningen till avhoppet kan vara den omvända: De är för musikaliska för att vilja spela tonträffningsövningar som strider mot deras inre gehör.
Den omvända ordningen i musikundervisningen försenar också de kvarvarande elevernas utveckling. De lär sig mindre än de skulla kunna göra. Jag har under mer än 10 år varit ledamot i gitarrjuryn vid Kungliga Musikhögskolan. En erfarenhet är att väldigt få gitarrister som söker behärskar prima vistaspel, trots att de spelar svåra stycken. De är också ofta mycket svaga i att hitta över hela gitarrhalsen, spela rytmer, hålla en puls eller frasera "enkla "melodier. Dessa brister i grundkunskaper är resultatet av en undervisning i "omvänd ordning". När man spelat för mycket efter noter ensam på sin kammare utan gryppdynamik, så får man också svårare att anpassa sig till en ny situation med nya krav, som vid sökningstillfället. Man är så inne i sina egna säkerhetsrutiner att man knappt klarar att tala om var man är i ett stycke som man spelar utantill. Det finns mycket intressant forskning om detta av min vän och kollega Rita Aiello, som varit pianolärare vid Giuliard school i New York. Kolla på nätet så hittar ni hennes böcker. om musikalisk kognition.
Elever lär sig oerhört mycket på att lyssna till andras lärande, det är minst lika viktigt som att själv stå i fokus under en enskild lektion. Många fler elever skulle kunna lära sig spela bättre om vi använde oss mer aktivt av kunskapen ovan i den institutionaliserande musikundervisningen också. Det är detta jag brinner för! Jag vill att så många som möjligt ska få känna sig delaktiga i musiken, för då kan vi också få ökande resurser och vi får fler intressade på våra konserter.
Just nu är trenden vikande för den klassiska musiken. Allt färre ungdomar och vuxna spelar ett instrument, allt färre går på klassiska konserter (Se rapporter av Statens Kulturråd). Vi kan ju välja att blunda för detta, eller skylla på samhällsutvecklingen. Problemet lär dock inte försvinna för att vi gömmer huvudet i sanden. Se även ledaren i DN i onsdags om orkesterutredning, som visar på hur värderingarna kring den sk konstmusiken håller på att förändras i samhället. I denna artikel problematiseras det stora offentlig stödet till konstmusiken. Varför ska man betala 82 kr för att gå på klassisk konsert och mer än tio gånger mer för att höra Robbie Williams? Varför ska viss musik anses värd att skattefinansieras och annan inte?
Konstnärsmyten i musikundervisningen
Majoriteten av den musik som spelas idag och genom historien är resultatet av människors samspelade. Den har skapats i gruppdynamiska processer som har väldigt lite med myten om den store konstnären att göra. Konstnärsmyten talar om musikern som ett geni med specifika talanger. Dessa talanger ska sållas fram ur den stora obegåvade massan.Sedan ska den blivande konstnären, helst i avskildhet från den skramlande vardagen, "värka fram" sin virtuositet genom, för att sedan vid speciella tillfällen komma fram ur sin kammare och imponera på omvärlden med sin fantastiska förmåga att röra på fingararna och kanske genom att sätta fermatet på ett nytt ställe. Denna heroiska kamp ska göra oss alla till ädla och bildade medborgare OBS; man får dock inte göra för originella tolkningar, då kommer man inte med i skrået. Lite hårddraget kanske, men jag tror ni förstår precis vad jag menar. Att sedan många musiker tröttnar totalt under perioder eller för alltid, får yrkesskador av ensidigt övande, är inget vi talar högt om.
Konstnärsidealet växte fram först under 1800-talet, eftersom musikerna hade dålig social ställning och kände sig som offer för de härskande gruppernas krav på nya låtar till varje fest. Här måste jag fråga: Fredrik, tror du att t.ex. Bach hade det så där långsamt och fint som du förespråkar? Vad jag vet så de levde många musiker under kommersiella villkor. Skriv en sonat till söndag eller få sparken!
I Fredriks och många andra musiklärares argumentation ser jag många spår av dessa idéer om konstnären som någon som står över samhället. bla. i hävdandet av den individuella lektionen. Musikern ska vara utaför resten av samhället, och andra ska betala för denna avskildhet, eftersom vi ska vara tacksamma för den gudomliga musik som förväntas bli resultatet efter 25 000 timmars övande på kammaren. Allt färre människor verkar dela denna tankefigur, vilket i sig kan bli ett hot mot instrumentalundervisningen. (Däremot övar även dagens ungdomar orehört mycket på saker som de väljer själva och finner meningsfullta) Om ni vill läsa mer om hur konstnärsmyten växte fram så läs gärna "The Imaginary museum of musical works" av Lydia Goerh.
De som utövar andra former av musik än den klassiskas spelar väldigt mycket, med de gör det kanske oftrea tillsammans, vilket är bra såväl för motivationen som för den sociala kompetensen. En bra bok att läsa om detta är "How popular musicians learn" av Lucy Green.
En del gitarrlärare verkar strunta i forskning, särskilt om reslutaten inte stämmer överens med deras egna tidigare åsikter. Forskning handlar inte om varje individs personliga erfarenheter, utan om de kunskaper som växer fram genom systematiska undersökningar av större material än den enskilda läraren har tillgång till. Det är ju därför vi har vetenskapen som redskap, för att den hjälper oss att gå utöver oss själva och se saker ur nya perspektiv. Detta har inget med mig som person att göra, även om du och även andra här på sajten försöker få det till det, kanske för att slippa debattera sakfågorna om gruppdynamikens betydelse för lärandet.
Politiker vill ha bra argument för att tillföra mer resurser. Att hävda den enskilda lektionens förtfräfflighet när vetenskapliga data talar för motsatsen kommer inte att hjälpa och har aldrig hjälpt musikundervisningen att få mer resurser. Musikundervisning är en del av resten av samhället. även om det inte låter så i argumenten. Jag brinner för att ge eleverna optimala villkor för lärande. Det finns massor av forskning om detta,. Läs och begrunda för musikens och elevernas skull, inte för min!
Anna-Lena
]]>F Ja visst, men jag tycker ändå att vi ska gå tillbaks till Pers ämne eller starta en ny tråd!
A Det finns många myter om musikundervisning som inte bygger på fakta utan på värderingar. Den om den individuella undervisningens förträfflighet är en av de segaste myterna.
F Eftersom jag (något förenklat) stöder den individuella undervisningen är jag nog tvungen att konstatera att den enes myt kan vara en annans verklighet.
A VI kan nog titta i stjärnorna efter mer resurser till enskild undervisning, så då gäller det att hitta andra sätt att utveckla undervisningen.
F Nej, så lätt ger jag mig inte! Det gäller att påverka där man är och ha koll på sin arbetsgivare! Politiska beslut är enligt mig en bisak!
A Eleverna i studien hade olika smak vad gäller repeteroar. I grupperna fanns såväl ettor som fyror, så det fanns ett stort spann av förmågor och förkunskaper.
F Dock inga gymnasie eller folkhögskoleelever (som var det jag talade om), eller?
A Idén om att vissa elever behöver vara själva med läraren har jag hört många gånger, men de fakto så pågår livet och musiklivet inte minst företrädesvis i mindre grupper. Att lära sig spela inför och med andra i en liten grupp är en nödvändig kunskap för alla som vill hålla på med musik.
F Något man också kan göra på gymnasienivå inom ramen för resurstid, även inom ämnet ensemble! Vi har det bästa av två världar!
A Några tankeexperiment:
1. Varför bedrivs dans-, drama. och bildundervisning i grupp? Varför begär inte balettlärare att få ha sina elever enskilt ?
F Tradition, antar jag (vilket nödvändigtvis inte behöver vara ett negativt laddat ord:).
A 3. Om man ska förberedas för att spela tillsammans med och inför andra, varför ska det då ske privat så att ingen annan än läraren kan höra? Varför övar man inte andra musikformer på det sättet?
F Jag har själv fått undervisning i andra musikformer på samma, för mig väl fungerande, sätt! Kan du exemplifiera? Vilka andra musikformer? Hur undervisas det?
A Är det just den västerländska konstmusiken som ska repteras i enskilt? Varför i så fall? Kan det vara en anledning till att så många hoppar av undervisningen därför att de finner den tråkig?
F Säkert! Tiden har sprungit ifrån pedagogiken, nuförtiden vill kidsen ha snabba resultat utan omvägar! Frågan är, löpa med och anpassa medlen till ungdomarna eller bromsa och, "fostra" och anpassa ungdomarna till medlen?
Måste världen snurra fortare eller räcker det som det är?
Sedan tar ju idrottslobbyn många och vissa upptäcker att det trots allt kräver litet input för att utvecklas och ävenför att ha kul.
A Vi kan dock konstatera att många elever har svårare att prata och vara öppna när de är ensamma med läraren än när de har ett par kompisar i samma situation med sig.
F Vi talar om olika mognadsmässiga nivåer här, det går inte att dra paralleller rakt av, tycker jag (särskilt som jag inte har stor erfarenhet av yngre elever). I gymnasieåldern blir eleverna ofta litet revirhävdande istället, viljan att vara bäst börjar att göra sig gällande!
A Kanske är det i sin tur en av anledningarna till lärare tycker att det är jobbigare att undervisa grupp. De kan inte köra sitt "standardprogram" utan att bli avbruten av eleven såsom på den enskilda lektionen.
F Gäller inte heller i samma utsträckning på gymnasienivå, åtminstone inte med mina elever, de avbryter mer än gärna!
Vill åter peka på att vissa (t ex jag) funkar bättre som människa och pedagog enskilt, det passar min personlighet bättre!
A I en gruppsituationen blir det en annan dynamik, och läraren måste anpassa sig på ett annat sätt. Eleverna får mer makt över situationen. Detta elevinflytande är positivt för lärandet och för motivationen på lång sikt.
F Absolut! Det finns inget bättre än när en gruppsituation flyter, jo, förresten, när en individuell lektion går riktigt bra!
A En grupp på 3-6 elever som det kan bli tal om i gitarrundervisningen, skulle anses som oerhört privilegierad för en lärare i vilket annat gymnasie-/högskoleämne som helst.
F Förvisso! Men varför stå med mössan i hand och finna sig i detta? Jag tänker i alla fall ta upp kampen för de individuella lektionernas varande!
Eftersom kursplanen och de allmäna riktlinjerna på estet-musik möjliggör en kombination av båda dessa undervisningsformer, dels inom ramen för inså (instrument-sång) som enskilt ämne men även mellan olika ämnen (ensemble bl a) vore det bara korkat att frångå individuella istrumentlektioner! Mångfald och många typer av lärande måste ju vara bra (alla finner en undervisningsform som passar just DOM), eller?
A Ps hur kan det komma sig att just musiklärare inte verkar bry sig omforskningsresultat om de strider mot de egna åsikterna?
F Och varför bryr sig inte forskare om lärarnas åsikter, om de inte stöder den egna tesen?
Själv är bäste dräng, är väl svaret på den frågan (åtminstone i mitt fall).
Kul att ha dig tillbaks i debatten Anna-Lena, trevligt med människor som brinner för sin sak (även om våra ljus ofta brinner i olika ändar, men det är ju som det ska vara det!)
ps.
Till sist kan jag glädja Per med att jag efter påsk kommer att gå igenom strängbyte och gitarrvård med mina elever i I-val gitarr (ett gruppämne, by the way). Det skulle vara utmärkt att ha en bra internetsite att referera till i ämnet, känner någon till nå´n så´n?
ds.
Fredrik
]]>