Låter som att du fått en bra övning med att pendla med fingret i en stor rörelse, utgå från den och gör den mindre när det går fortare.

Rakare fingrar ger större rörelse, starkare ton. (långsammare spel)
Böjda fingrar ger mindre rörelse, svagare ton. (snabbare spel)

Jag fick en gång i tiden lära mig en uppvärmningsövning där man låter fingrarna nästan helt utsträckta "pendla" över (och mot) strängen och ända bak nästan ända upp i handflatan (hoppas ni kan visualisera det).

Med tiden verkar det som att min utveckling har o-övervakat gått mot att jag kröker fingrarna mer, och (särskilt med ringfingret) nästan drar i strängen med nageln.

Jag antar att det är för att det rent naturligt är lättare att undvika att nudda intilliggande strängar.

Min undran är om detta är acceptabelt? Är det "en smaksak" och något som inte hindrar en hyfsat optimal utvecklingskurva, eller för detta med sig bieffekter för teknik, klang eller liknande?

Tack.