Jag kan själv tycka att de fyller ett värdefullt gap efter t.ex. Brouwers och Maximo-Pujols etyder. Tonspråket är välkänt Hanssonskt med en doft av Walton's enklare bagateller och Brittiskt sent 1900-tal. Intim musik som i sin enkelhet pockar på uppmärksamhet. Moderna fingersättningar och barrétekniker som ger en bra genomkörare även för de lite mer drivna gitarristerna. Kan inte mer än hålla med i JOEs rekommendation!

Läs mer och kolla preview på en av etyderna här:

http://www.gehrmans.se/shop/info.asp?CGkod=9130

Mvh