Jag använder också spelandet som terapi, fast för mig själv. Det fungerar bra för att hålla dystra tankar borta, åtminstone så länge det finns nya saker att upptäcka.

Putilin gjorde sitt bästa och jag med, men upp (ner) i diskanten ville det inte lyckas något vidare. Så jag slutade med finliret och spelade med det jag kunde behärska.

Men sen blev det för mycket med jobb, så jag nöjde mig med att pligga fram melodier på de översta avdelningarna 1-5. Vad de kallar "fingerpicking" på nylonsträngar.

Slaskigt förståss men det har gjort det möjligt för mig att utforska all världens musik (nästan) från Nordeuropa till Frankrike England Amerikorna och Balkan och framför allt Ryssland.

Det är helt enkelt både roligt och avslappnande.

För att få bättre balans startade jag för några år sen med Bajan, ett femradigt ryskt dragspel.

Så nu spisar jag melodier på min gitarr och mitt dragspel turom.

Frugan som ibland har problem tycks trivas med stilla musik i form av min påhittade musikterapi.

Att spela är härligt även med begränsad teknik tycker jag.